lördag 30 maj 2015

Har vi gett upp inför det nya?

Det finns en passivitet och pessimism i dagens Sverige som är mycket allvarlig. Det är precis som om vi alla efter åtta år av alliansstyre och att under närmare sju år varit i skuggan av finanskrisen känner att framtiden inte blir bättre. Något som också finns i Europa fast har varit under mycket längre tid. En pessimism som har sin grund i en skärningspunkt mellan det gamla och det nya där de etablerade partierna som styrt de senaste 20-åren på vår kontinent inte insett vad som är på gång.

Inget samhälle är beständigt. Allting är i en ständig rörelse. Vi kan se runt om oss hur världen förändras snabbare och snabbare.Vi är på väg att lämna det postindustriella samhället bakom oss. Ja, helt rätt. Vi håller på att lämna det för något helt annat. I slutet av 1800-talet sattes det igång en samhällsförändring som bär namnet industriella revolutionen. Sättet att producera allt vad vi behöver, sättet att kommunicera med varandra, sättet att se på varandra, hur samhällen har byggts upp, de sociala skikten, jobben med mera var annorlunda jämfört med jordbrukssamhället. Ur detta skifte växte socialdemokratin fram med nya tankar om hur framtiden skulle formas. Det samhälle som skulle skapas var folkhemmet.

Under 1900-talet tuffade det industriella samhället på men i takt med att allt fler länder började bli en del av detta samhälle kom produktion som kräver stora insatser av personal att flyttas till länder där det var billigare att anställa folk. Samtidigt i de länder som låg längre fram började människor att efterfråga andra saker exempelvis tjänster av olika slag, ex restaurang, café, hotell, turism med med mera. Här började ett tjänstesamhälle skapas och utvecklas, ett samhälle som vi är inne i dag. Det kallas för det postindustriella samhället.

Det är dock inte ett samhälle som i sin grund skiljer från det industriella samhället. Vi känner igen oss fortfarande. Samhällsstrukturen är samma, sociala strukturen är samma, kulturella är samma, ekonomin med mera. Det som skiljer oss i dag från våra mor- och farföräldrar är att vi i dag jobbar mer med tjänster. Fast samhället är samma som det industriella. Det är uppbyggt på att massproduktion är i behov av masskonsumtion. Det är vad som nu kommer att komma som verkligen är en rejäl utmaning för oss, något som människor redan känner sker.

Vi är på väg rakt in i det digitala samhället. Ett samhälle som kommer att förändra det samhälle som vi har byggt upp och trott skulle vara beständigt. Det varnas redan för att 2,5 miljoner jobb i Sverige riskerar att försvinna inom en snar framtid. Teknikutvecklingen med internet i centrum slår ut arbetstillfällen i rasande tempo. Det flyttas jobb snabbare i dag till andra länder än någonsin tidigare. Det har varit igång under flera år men accelererat allt mer. Digitaliseringen håller på att förändra sättet vi kommunicerar med varandra, sättet att organisera i livet och arbetslivet, påverkar demokratin, påverkar kulturen, samhällslivet, samhällsklasserna, sättet att producera varor och tjänster, i ekonomin i sin helhet.

Det här är den framtid vi kommer att möta. Det digitala samhället förändrar vårt samhälle på samma sätt som det industriella samhället en gång gjorde. Vi befinner oss nu i en skärningspunkt mellan det gamla postindustriella samhället och det digitala samhället. En skärningspunkt som inte går att säga att den är 1 eller 5 år gammal. I takt med teknikens utveckling från 1960-talet och framåt med datorns intåg har denna rörelse varit i gång.

Antingen låter vi detta samhälle formas av andra som tror att det nya ska bara vara en del av det gamla, och därmed skydda de maktstrukturer som redan finns med alla problem det skapar, eller så ser vi till att ta ledningen och bestämmer vad det är för samhälle detta digitala samhälle ska vara. För socialdemokratin handlar det om att orientera sig i detta och finna en ny politik med sikte på framtiden. En framtid som rätt hanterat kommer att innebära många nya möjligheter för Sverige. Det gäller att visa optimism och att det nya kommer att berika oss på nya sätt. Det är dags för förändring.

Socialdemokraterna blir "betongparti" igen. Om framtiden från S-kongressen, en framtidsanalys som tyvärr är fast i det gamla industriella- och postindustriella tänkandet.

2 kommentarer:

  1. "Inget samhälle är beständigt. Allting är i en ständig rörelse." Det är sant men gäller också partier. Kanske är det så att socialdemokratin har haft sin tid? Sitt sekel. Socialdemokratin har haft stora problem att anpassa sig till det post-industriella samhället. Hur ska det då gå med det digitala samhället? Jag är inte så säker att "Framtidspartiet" kommer att ha någon avgörande roll i framtiden. Väldigt lite tyder på det...

    // Jan

    SvaraRadera
  2. "Det varnas redan för att 2,5 miljoner jobb i Sverige riskerar att försvinna inom en snar framtid. Teknikutvecklingen med internet i centrum slår ut arbetstillfällen i rasande tempo. Det flyttas jobb snabbare i dag till andra länder än någonsin tidigare"

    Men lägsta arbetslösheten i EU ska vi ha 2020, med avvecklad kärnkratt och 100.000 nya invandrare varje år. Det går bara ihop i miljöpartisternas hjärnor. Om inte de nya invandrarna ska producera el med cykeldynamos när det in blåser.

    Hörde en intervju med S-ministern Mikael Damberg häromdagen. Han sa att målet är både fler i arbete och fler arbetade timmar. Även Ylva Johansson brukar prata om fler arbetade timmar. Har det två någonsin haft ett jobb utanför politiken. Jo, YJ ett år som lärare, men undervisning är ju hittills ingen rationaliserad verksamhet. De verkar ju vara helt okunniga.

    Det här med fler arbetade timmar är ju ren merkantilism, som var en ekonomisk filosofi, som var populär inom 1600-talets överklass. Det var ju före industrialiseringen och före mekaniseringen av jordbruket, då ökad produktion faktiskt krävde fler arbetade timmar. Det är ju pinsamt med en regering, som inte vet bättre. Trots att robotarna och digitaliering nu tar över kvalificerade arbetsuppgifter som att göra kalkyler, som tar flera dagar att göra manuellt, på några sekunder, talar ministrarna om att personer som inte har gått ut gymnasiet inte ens skulle vara anställninsbara. Det var igår, när lågutbildade ersattes av maskiner. Nu är det de högutbildade. Lågstadiebarn lär sig mer under datorledda lektioner än under datorledda lektioner. Men det behövs kanske vuxna som går omkring klassrummen och klappar barnen på huvudet, när datorn registerar sänkt elevintresse?

    Fördelningen mellan jobb som kräver hög resektive låg utbildning har varit konstant under flera år. Varför har då lågutbildade svårare att få jobb? Jo, det beror på rädslan bland politiker för kommande arbetskraftbrist och en i det närmaste oreglerade arbetskraftinvandring, utan arbetsmarknadsprövning.

    Samt snacket att lågutbildasde inte ens skulle vara "anställningsbara". Därtill kommer förstås sjuklönereglerna och det att unga arbetslösa hamnar i narkotikamissbruk och småkriminalitet. Arbetsgivarnas attityd är till hälften befogad och till hälften rena fördomar hos högutbildade (vilket arbetsgivare nuför tiden ofta är) mot lågutbildade.

    S-ministrarna borde göra något åt de verkliga problemen, i stället för att förstärka fördomarna och luta sig mot förindustriella teorier om arbetslivet. Det är kanske viktigare att rusta upp missbrukarvården för unga än att tvinga dem att nöta skolbänk för att bevisa för arbetsgivare att de inte är uppe på nätterna och knarkar?

    Gör något åt problemen och bekämpa de fördomar hos arbetsgivare, som problemen har skapat. Ta emot flyktingar i nöd, men imporera inte arbetskraft för att avhjälpa en inbillade arbetskraftbrist. Gör en realistisk uppskattninga av det framtida arbetskraftbehovet och genomför en rejäl arbetstidsreform!

    SvaraRadera