lördag 13 juni 2015

Sverige, vårt älskade land

I grunden är Sverige ett fantastiskt land. När vi säger Sverige fylls vi av stolthet därför att detta namn bär med sig en modern 1900-tals historia av att ha varit ett av Europas fattigaste länder och via satsningar, investeringar, hårt slit och en vilja från svenskarna att göra allt vad de kan för att deras barn och barnbarn ska få det bättre. Tidigare generationer ska kunna tas omhand på bästa sätt. Det här har byggt ett av världens rikaste och bästa länder att leva och bo i utifrån solidaritetstanken och att ha ett jämlikt samhälle. Drömmen om att kunna göra klassresan och bygga ditt eget liv utifrån hårt arbete, din egen talang, göra din plikt och ta ditt ansvar samt ett samhälle som stärker dina möjligheter och tar hand om de anhöriga och vänner som inte har det lika bra och är i behov av hjälp har varit en enorm drivkraft. Det här är Sverige som vi är mycket stolta och glada över. Ett Sverige som vi bär med oss i våra hjärtan och som vi vill att våra barn och barnbarn ska få uppleva.

Tyvärr är denna bild inte längre som den en gång var. Det som nu sker i Sverige är inte det Sverige som vi har läst om och hört våra föräldrar och deras föräldrar prata om. Istället har ett Sverige utvecklats där vi ställs mot varandra, där vissa har fått det mycket bättre, andra sämre, oron sprider sig för hur morgondagen ska bli, oro över välfärden, oro över skolan och om barnen ska få den utbildning de behöver, om det går att leva som äldre med en låg pension.

Ett Sverige där vi slits ut på våra arbetsplatser, där många människor inte får ett nytt arbete eller måste ha mobilen i närheten för att få ett sms eller telefonsamtal om att de kan arbeta i dag, där grupper ställs mot varandra. Ett Sverige där en grupp människor pekas ut som ett problem medan andra glider förbi och tjänar mer pengar än vad var och en av oss kan drömma om utan att betala skatt, eller mycket lite skatt och får en massa bidrag. Ett Sverige som har sakta men säkert vridits tillbaka till hur det var innan då din framtid och liv styrdes av dina föräldrars rykte och inkomst. Där en klick har fått det jättebra medan de flesta av oss kläms mellan olika sköldar.

Det här är ett Sverige som ingen av oss vill ha. Det göder ojämlikheten och egoismen som gör att det är bara vissa som gynnas medan alla vi andra blir långsiktigt förlorare, vilket går att se nu. Det löfte som innan var kärnan i vårt samhälle behöver återupprättas. Löftet ger hopp och skapar möjligheter men det är lätt att glömma plikten och ansvaret. För var och en av oss har en plikt och ett ansvar att vara med och bidra och göra allt vad vi kan för att skapa en bättre framtid för varandra och för sig själv. För genom att göra detta behöver vi inte oroa oss för att hamna i bakvattnet, att bli undanskuffad och inte vara med.

Det är därmed dags för förändring. Ett steg på vägen är förslaget att sänka skatten för våra pensionärer. Det är att ta ansvar för att de ska få det bättre men också en plikt att göra det. De har slitit för att bygga en bättre värld. Då är det helt orimligt att de ska få betala mer i skatt än oss andra.

5 kommentarer:

  1. Ett annat steg vore att följa ett kongressbeslut och avskaffa monarkin,efter att ha följt sporadiskt bröllopet på tv så häpnar man över bockandet och nigandet inför kungafamiljen.

    SvaraRadera
  2. Vilka är det som har gjort klassresan enligt din mening? Alla arbetare som tjänar lite mer än tidigare arbetargenerationer? Har de alla gått och blivit medelklass? Vilka tillhör arbetarklassen idag? Bara de helt utslagna? Nehej, för de tillhör ju underklassen, och utgör hela underklassen, enligt den nya terminologin?!

    Varför är det så stort att göra klassresan? Det låter ju närmast som en självklarhet, som själva meningen med föreningen (det som förr kallades "arbetarrörelsen") för dig.

    Moderaterna hade alldeles rätt, när de skrev inför valet 2006 att Sverige behöver ett nytt arbetarparti. Socialdemokraterna verkade närmast lättade att slippa den benämningen, som alltmer hade börjat kännas som en belastning av alla klassresenärerna. Tyvärr visade sig M inte vara något arbetarparti, så nu har den stafetten tagits över av ett parti ännu längre högerut.

    Det är kanske helt okej att S mer framstår som ett parti för klassresenärerna, som generöst hjälper den unga "begåvningsreserven" med resan, medan SD tar hand om de svensfödda arbetarna och något muslimsk brödraskap tar hand om de invandrade arbetarna? Så splittras arbetarklassen!

    Jag tycker nog att det är dags att vända på begreppet "Gör din plikt och kräv din rätt" till "Kräv din rätt så att du kan göra din plikt". För det är ju så unga arbetare behandlas i borgerlighetens och klassresenärernas Sverige. De har inga rättigheter och kan inte göra någon plikt. Om de inte lyckas med den klassresa, som de tydligen ska tvingas till med obligatorisk gymnasieskola.

    Socialdemokratiska ministrar vänder sig direkt till de borgerliga väljarna, när de talar om att ställa krav på arbetarungdomen. När S seglade upp som det största partier, var det tvärtom. Arbetarungdomen ställde kraven. Borgerligheten hade att rätta sig.

    Med halva folkmänden mot nu hade SSU tio gånger så många medlemmar. Då organiserade S arbetarungdomen. Nu ställer S-ministrar "krav" på unga arbetslösa. Det är ett svek utan like. Klassresenärerna har tagit partiet med sig på resan och lämnat arbetarungdomen utan vägledning i klasskampen.

    Och i botten ligger en väldigt grumlig föreställning om det svenska klassamhället, vilka som är överklass, medelklass och underklass och hur arbetarklassen förhåller sig till underklassen. Som en del mellan densamma eller som ett ytterst litet skikt mellan underklass och medelklass. Bara de som jobbar i traditionella kroppsarbetaryrken?

    Kan man inte vara en stolt arbetare utan att ha högskolebörighet? Vad ska man ha den till, om man inte vill göra någon klassresa, utan vill arbeta för ett bra samhälle för alla?

    När S öppnade de högre utbildningarna för arbetarbarn, så var inte syftet att hela arbetarklassen skulle sugas upp i medelklassen, utan att övre medelklassen inte skulle ha monopol på alla ledande tjänster i staten. Men nu, när klassresenärerna har glömt sitt ursprung, blir det så i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En klassresa handlar om att du frigörs från ditt arv och styr din egen framtid. Du kan bli det du vill bli och är inte styrd efter vad dina föräldrar jobbar med, vilket var mycket vanligt förr. Var du ex dotter till en städerska var detta yrket det du fick på din lott. Klassresan handlar om att du själv väljer din egen framtid.

      Det vi kan se i världsekonomin är att de nya jobben som nu kommer, och har kommit för en tid, kräver ett allt högre kunskapsinnehåll. Mer utbildning behövs för att kunna möta kunskapskraven. Det gäller också exempelvis inom omsorgen om äldre. Nya metoder och forskning på hur äldreomsorgen ska bli bättre ställer krav på mer utbildning av personalen. Mycket via eftergymnasiala studier exempelvis via yrkeshögskola. Samma sak kommer att ske inom andra yrken. En arbetare i dag arbetar inom branscher som redan nu och som kommer att ha ett allt större kunskapsinnehåll.

      Radera
  3. Håller helt med signaturen kenneth ovan rörande avskaffandet av en av den gamla svenska diktaturens vidriga rester som lever kvar i vårt land.

    Avskaffa monarkin NU ! Visa lite ryggrad i regeringen !

    Vad gäller pensionärernas skatter är det utmärkt att de sänks även om det som görs av de rödgröna är småpengar i sammanhanget som tyvärr snabbt äts upp av andra höjningar. Alliansen sänkte pensionärernas skatter flera gånger...

    Pensionärernas skatter bör sänkas betydligt mer (höj grundavdraget rejält) , men tyvärr drar ju samhället på sig allt större kostnader för det onämnbara, kostnader på tiotals miljarder extra varje år. Kostnader som ackumulerade nu ligger på 100 talet miljarder per år i faktiska kostnader, inte undra på att resurserna då inte finns till de gamla.

    Däremot ska vi inte glömma att pensionärer slipper betala den allmänna löneavgiften på ca 10%, en statlig skatt som de som arbetar betalar. Att påstå att en pensionär betalar mer i skatt än motsvarande arbetare är därmed missledande. Det vet Roger Jönsson mycket väl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den delen som du pratar om Jonny handlar om löneutrymme som avstås i det som kallas för arbetsgivaravgiften. Det går självfallet att ha synpunkter på den allmänna löneavgiften. Sedan är det så att det människor tittar på är nettolönen/pensionen efter skatt. Ser vi där betalar pensionärer mer i skatt.

      Radera