lördag 1 augusti 2015

EU-krisen - dags för ansvar

I EU ligger arbetslösheten på ca 9,6 procent, vilket motsvarar ca 23,5 miljoner människor. Det är en minskning från 2014 men det är en arbetslöshetsnivå som är mycket hög. IMF varnar för att EU kommer att ekonomiskt mer eller mindre stå och stampa för lång tid framöver. Det tappas gentemot USA. Risken är stor att uppemot 25 procent av EU:s medborgare drabbas av fattigdom (siffror från 2013 men visa ändå att det finns många miljoner människor som kan få leva hela sitt liv i fattigdom i Europa). Det det finns en rädsla hos européerna om att det inte kommer att bli bättre. Inte så konstigt att nationalistiska partier växer och väljarna överger de etablerade partierna.

Europa och EU är en gammal kontinent som har drabbats negativt av globaliseringens utveckling, teknikförändringen och transportutveckling i kombination med en högerpolitik som sätter marknaden och makteliten i centrum. Redan på 1970-talet började delar av olika länder ex i Storbritannien, Frankrike och Tyskland (dåvarande Västtyskland) drabbas av att jobben försvann och inga nya kom i tillräcklig mängd för att kompensera för förlusten. Det har sedan drabbat land efter land. Dock har finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen spätt på denna förändring ganska mycket. Eurokrisen är bara en reaktion på djupare problem som EU bär med sig. Europa är inte riktigt rustat för den värld vi befinner oss i dag.

Människor i Europa har kunnat se att det blir inte bättre. Snarare är upplevelsen att det blir sämre. När de sedan får ta del av propaganda som säger att det som finns i ekonomin måste man dela på och det blir inte mer är det inte konstigt att partier som säger nej till invandring får ökat stöd. De partierna lovar att det som finns inte ska delas med andra utan bara med de som finns i det egna landet. Invandringen blir syndabocken för att det inte blir bättre. Då måste denna upphöra eller kraftigt minskas. Samtidigt döljs de verkliga orsakerna till att det har blivit bättre för Europa och länderna på vår kontinent.

Tyvärr uppfattas inte de andra partierna som riktigt trovärdiga i att lösa problemen som finns. Då invandring blir den dominerande frågan riktas mycket fokus på denna. De andra partierna väljer istället att kiva med varandra istället för att prata om de djupare strukturella problemen som måste lösas i Europa och även i vårt eget land. Det gör att EU ses som något som bromsar och har inte tagit sitt ansvar. De som anses vara försvarare av sin egen nation blir då huvudvalet. Krisen gör att länderna gör vad de kan för att sluta sig.

Det finns en strategi för att lyfta EU upp ur den djupa grop som det har hamnats i. Det är en offensiv satsning på att binda ihop tillväxt med hållbara mål för att kunna komma bort ifrån den ekonomiska krisen. Det handlar om att satsa på att 75 procent av alla mellan 20-64 år ska ha ett arbete, tre procents av EU:s budget ska gå till investeringar i FoU, minska på växthusgaserna och en utbyggnad av förnybara energikällor samt energieffektivitet, andelen elever som hoppas av skolan ska vara mindre än 10 procent samt minst 40 procent av 30-34-åringarna ska ha högre utbildning och avslutningsvis ska 20 miljoner européer lyfts upp ur fattigdom.

Det är ett program som behöver gå på offensiven ordentligt. Det hade varit bra om exempelvis våra partikamrater i EU hade drivit på detta och samma sak med partikamrater i de olika EU-länderna. Gör detta i kombination med ett "Socialdemokratiskt tillväxt- och utvecklingsprogram för EU" skulle med all tydlighet visa att vänstercentrum i europeisk politik vill något annat. EU och medlemsstaterna måste sätta ryggarna ihop och lyfta upp EU ur den ekonomiska krisen. Det är allvar. Det är dags för förändring. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar