måndag 3 augusti 2015

Vi går emot oss själva

Dagens värld befinner sig i något som heter superkapitalism. Den bygger på knivskarp konkurrens mellan företag där den som har mest resurser är den som överlever. Finanssektorn är smörjmedlet men också den som driver superkapitalismen allt hårdare. För i denna kapitalism handlar det om att de som vill tjäna pengar ska också göra det maximalt. Vinst är överordnat allting annat, ju högre desto bättre. Allt som avviker bestraffas hårt. Det gör att var och en av oss faktiskt går emot oss själva.

Superkapitalismen är inget som varken moderaterna eller Sverigedemokraterna pratar om. Framför allt för att det gör att vi måste verkligen fokusera på de problem som skapas och lösa dessa och de har inget att komma med. För kan vi inte lösa problemen fortsätter vi alla att drabbas negativt.

I dagens kapitalism är det vi som konsumenter och investerare som är centrala aktörer. Det är om dem som näringslivet slåss. Vi konsumenter strävar efter att få vara varor och tjänster så billigt som möjligt men vill också ha högsta kvalitet. Vi vill ha avkastning på satsat kapital. Som investerare vill vi ha rejäl avkastning på kortast tid för vårt satsade kapital. Varje företag som inte kan göra det överges eller tas över helt. Det förra innebär att aktiekurserna rasar vilket gör att de ägare som är kvar och företagets chefer får se sina förmögenheter minska radikalt, då den är mycket knuten till utvecklingen av aktiekursen. Det senare innebär att företaget tas över för att kunna lite senare ge största möjliga vinst.

Oavsett om det är som kunder eller investerare (de flesta av oss sparar i fonder bland annat via pensionssystemet och vi vill tjäna så mycket pengar som möjligt) leder jakten till lägre priser till att företagen måste lägga sin produktion där det är billigare att producera. Det gör att jobben i Sverige och Europa försvinner iväg. Vi gör oss själva arbetslösa.

Det här krockar med oss som samhällsmedborgare. Vi blir upprörda när jobben försvinner, när lokalaffären läggs ned, när maten vi köper kommer från andra länder med sämre miljöskydd med mera. Som samhällsmedborgare vill vi att hela samhället ska leva i hela Sverige och ge högsta service där skattepengar betalas in. Problemet är att när vi väl konsumerar är det helt andra saker som vi tänker på.

Ett sådant exempel är mat i form av varor baserade på mjölk. När vi är samhällsmedborgare säger vi att vi vill handla svenskt, stödja det svenska jord- och naturbruket. Det är viktigt för oss. När vi väl står i affären väljer vi att köpa osten som baseras på mjölk som importeras från andra länder och är billigare än den ost som baseras på inhemsk mjölk. Priset blir avgörandet. Ingen kan därmed klaga på att Arla sänker priset då man inte är beredd att betala det högre priset för att ha kvar svensk mjölkproduktion. Samma sak med fläskfilé. Vi säger vi vill konsumera svenskt kött men i affären köps det billigt dansk och tysk fläskfilé. Det drabbar det svenska lantbruket.

Vi går därmed emot oss själva som människor. I rollen som samhällsmedborgare vill vi att jobben ska bli fler, ha ett näringsliv som tar samhällsansvar, vara rädd om naturen och miljön med mera. I rollen som konsument jagar vi hela tiden det som är billigare. I rollen som investerare vill vi ha högsta möjliga avkastning på kortast möjliga tid. Fler som ser att denna ekvation inte fungerar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar