söndag 15 november 2015

Slut med identitetspolitiken?

Under de senaste 40 åren går det att se hur politiken har dragit sig tillbaka. Vänstern har backat och mer eller mindre famlar efter vad som nu ska ske. Det har gjort att de stora berättelserna, visionerna och målen har försvunnit. Resultatet har blivit att identitetspolitiken har segrat där var och en av oss stoppas in i en låda/box. Där vi stoppas in definierar sedan vem vi är, vilka rättigheter och skyldigheter vi har, vem som är våra motståndare, vad vi kan göra med mera. I lådan blir vi en homogen grupp som är "lätt" att identifiera och motarbeta. Identitetspolitiken gör att det blir allt svårare att lösa konflikter. Istället utvecklas konflikter där människor ställs mot varandra. De som har fått makt vill behålla den till varje pris. Vem du känner blir viktigt, likaså att du i tidig ålder gett dig in i ex politik, ekonomi med mera och byggt upp nätverk. Nätverk som slussar dig vidare uppåt om det nätverket får makt. Det är därmed dags för förändring.

I dagens värld är det mycket viktigt att vara uppdaterad på vad som sker och finna ut förklaringsmodeller till detta. I dag är det exempelvis svårt att lösa konflikter av olika slag. Kenan Malik är en britisk samhällsdebattör som för fram att fokusen på identiteter gör att konflikter inte går att lösa. Bakgrunden till att identitetspolitiken kom fram beror på:

"Det fanns en besvikelse över de vänsterpolitiska organisationerna, fackföreningarna slutade fungera som motor för social förändring, de socialdemokratiska partierna bröt med arbetarklassen. Thatcher och nyliberalismen ledde till ett mer fragmentariserat samhälle. När politiken tappade kraft började folk se sig själva på ett mycket mer inskränkt sätt. Tidigare handlade det om kamp mot polisbrutalitet och diskriminering i arbetslivet, men i slutet av 80-talet var konflikterna inte politiska utan kulturella: halalkött i skolmaten, separata skolor för pojkar och flickor, Rushdieaffären exploderade."

Identitetspolitiken har gjort att politiken och samhället har fokuserat på kultur och hur "viktigt" det är att stoppa in människor i vilken kultur de ska tillhöra. Istället för att vi anammar de universella värderingarna som demokrati, solidaritet, jämlikhet, rättvisa, ansvar, frihet och alla människors lika värde blir det istället strid om vilken kultur som står för vad och vad den innehåller. Då är det bekvämt att lyfta fram islam och alla som tillhör denna religion som kulturella fiender som hotar "den egna kulturen".

Ett annat sätt som identitetspolitiken tar sig uttryck i är att vi delas in också i vilken ålder vi befinner oss i. Åldern tillskrivs sedan ett antal typiska karaktärsdrag och att vissa åldersgrupper skor sig samt förhindrar att de andra åldrarna får lov att komma fram. Ett resultat av det blir att fokusera på hur de åldersgrupper som inte anses får vara med ska garanteras representation i de folkvalda församlingarna. Detta för att just den gruppen ska få sin stämma hörd.

I ett samhälle där politiken och det stora tänkande har ersatts av identitetspolitiken är det förståeligt att det sker. Inget nytt fyller det gamla som försvunnit. Då bryts vi alla ned i mindre påtvingade homogena delar, ställs mot varandra och där vissa per automatik ser sig som förmer än andra. Just dessa personer har allt att vinna på att identitetspolitiken får bestå då de har byggt sin makt och kopplingar till vänner som sedan hjälper dem vidare. I ett system som bygger på politik och de universella värderingarna har de ingen chans. Det här går igen överallt.

Även om det finns vänsterregeringar i olika länder kvarstår fortfarande kall fakta. Vänstersidan i politiken ses inte som en sida som har lösningar, framtida idéer, kan komma med analyser som människor känner igen sig i och kan bygga ett bättre samhälle. Istället är det andra krafter som livnär sig på identitetspolitiken som vinner väljarnas stöd. Det hjälper inte att vänstersidan själv försöker att föra en identitetspolitik. Dock finns det faktiskt hopp på lokal nivå. Det finns kommuner runt om i Sverige där exempelvis socialdemokraterna får högt stöd därför att partiet driver politik, visar vikten av politik och har med sig de universella värderingarna. Det är klassisk realpolitik som vägrar sätta människor i fack. Istället är det alla människors lika värde som är i centrum. Det är därmed dags för förändring och bygga på detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar