fredag 25 december 2015

Fattigpensionärerna sviks

Vårt kära pensionssystem finns det gott om synpunkter på. De flesta av oss som får hem det oranga kuvertet med hur mycket vi beräknar få i pension undrar om vi verkligen kan få en sådan att kunna leva på. För i dag är det många pensionärer som inte klarar av att leva på sin pension. Fler kommer de att bli, fattigpensionärerna, åren framöver. Det är inte acceptabelt.

En tanke med pensionssystem var att människor faktiskt skulle få en pension som det gick att leva på. Innan dess var det upp till den enskilde själv, och samhällets goda tanke, att klara av sin egen pension. Många gjorde inte det utan levde i fattigdom, stödd av kyrkan, fattigvårdsnämnd med mera. Ett välfärdssamhälle med anspråk att vara bra för människor kunde inte acceptera det gamla utan ville ha ett system som gjorde att människor kunde lämna fattigdomen bakom sig.

Under åren fram tills i dag har vi kunnat se att antalet fattigpensionärer har minskat men egentligen borde det inte finnas några alls. Vi borde ha haft ett pensionssystem som gjorde att pensionärer faktiskt kunde leva på sin pension fullt ut utan att staten hade behövt gå in med bostadsstöd och liknande. Det är bättre att pensionärer faktiskt kan leva på sin pension än att staten går in och stöttar på andra sätt.

Enligt Långtidsutredningen kommer tyvärr antalet fattigpensionärer att öka dramatiskt fram till 2060. En helt oacceptabel förändring. Klassamhället murar sig fast. Det behövs skapas ett bättre pensionssystem som faktiskt gör så att ingen är fattigpensionär och behöver stöttas till med en massa extra pengainsatser från staten.

De som kommer att drabbas hårdast av detta är kvinnor inom lågbetalda yrken där de också arbetar deltid. För dem kommer pensionen de får att vara ett stort skämt. I dag är det många kvinnor som är 55+ som ser redan nu att den pension de kommer att få kommer att leda till stora ekonomiska problem. Jag tycker det är helt fel. Är detta verkligen det tack de ska få för att de har gjort allt som samhället har bett dem om? Allt de har gjort genom att uppfostra sina barn till att bli laglydiga medborgare som jobbar och är med och bidrar? Som inte har velat ligga samhället till last utan kämpat på med mycket små ekonomiska medel? Mitt svar är: Det är inte acceptabelt att vi sviker dessa hårt kämpande människor som utgör ryggraden i det svenska samhället.

Det är nu upp till rikspolitikerna i riksdagen och regeringen att på allvar ta itu med vårt pensionssystem och utgå från en mycket enkel sak: Hur utvecklar vi pensionssystemet så att ingen kommer att vara en fattigpensionär när de går i pension? 

En socialdemokrati som vill leda och utveckla landet måste se till att förändra vårt pensionssystem. Det är dags. Dags för förändring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar