fredag 12 februari 2016

Låga löner vs ?

Varje dag runt om i Sverige går människor till sitt arbete. Ett arbete som behövs för att kunna ha mat på bordet, någonstans att bo, kläder på kroppen, kunna göra saker och leva sitt liv. Det är en trygghet att ha ett arbete som går att leva på. Allianspartiernas förslag är att ingångslönerna ska sänkas inom vissa branscher så att det blir fler låglönejobb. Detta för att fler ska få arbete. Det är ett gammalt sätt att se på hur arbeten skapas och slår hårt mot människor. För det är så att denna lön inte går att leva på. Hur är det tänkt att personer då ska försörja sig? Söka socialbidrag?

Det är bedrövligt att vi i vårt välfärdssamhälle har fått en debatt där det stora förslaget för att kunna få människor i arbete handlar om att skapa en låglönesektor. Via låga löner ska människor anställas är tanken. De ska sedan kunna jobba vidare och få mer välbetalda och trygga jobb. Förutom att detta är ett gammalt sätt att tänka så är det också att se ned på de branscher som då är tänkta att bli låglönebranscher. Jag tycker inte att dessa branscher som sysselsätter många människor och arbetsgivare som älskar att arbeta här ska ned i ett låglöneträsk och ses ned på.

Hade jag varit arbetsgivare inom handels-, restaurang-, hotell-, städ-, vård- och omsorgs- eller hushållsnäratjänsterbranschen hade jag varit oerhört besviken på allianspartierna och den organisation som ska hjälpa mig som arbetsgivare, nämligen Svenskt Näringsliv. Det är ett negativt synsätt på dessa branscher och andas klassförakt.

Tyvärr har vi inte i media varken fått presenterat från allianspartierna fakta på att det de säger stämmer. Inte heller har fakta presenteras från medias sida. Media å sin sida köper okritiskt det som sägs. Hade media ställt kritiska frågor, tvingat allianspartierna att komma med bevis eller rent av själv tagit fram bevisen/fakta går det att se att låglönesektorer inte fungerar som integrationsväg.

I Sverige är det ungefär 66,8 procent för personer som är utrikesfödda som har ett arbete efter sju år i landet. Det visar sig att Sverige ligger i mitten jämfört med andra EU-länder och EES-länder (EU-28 har 64,6 procent), och då har dessa stor låglönesektor (I Norge ligger siffran på 73 procent och saknar låglönesektor). Frågan som måste ställas är därmed utvecklingen av en låglönesektor något som Sverige ska genomföra? För trots en mycket liten låglönesektor i vårt land når vi samma resultat som i resten av EU.

Det är en sak att föra fram kritik mot alliansen och Svenskt Näringsliv för denna idé. En annan att komma med ett motförslag till detta.

Vi socialdemokrater tänker inte gå låglönevägen. Istället ska en satsning på att skapa arbeta i välfärden göras. Fram till 2022 kommer 500 000 människor att gå i pension inom välfärdssektorn. Redan i dag skriks det efter vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och alla de yrken dessa jobbar inom, läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, socionomer, terapeuter, förskolelärare, lärare, SFI-lärare, speciallärare och specialpedagoger med flera. Det är stort underskott på människor i dag. Arbetsgivare hittar inte tillräckligt många.

Den efterfrågan som finns i dag, och som blir ännu större de närmsta åren, minskar inte på grund av att det införs låglönejobb inom handeln, restaurang och hotell, hushållsnära tjänster eller lokalvård. Jag vill gärna höra allianspolitiker förklara det.

Satsa på välfärden. Här finns redan i dag en stor efterfrågan på personal och den kommer att öka allt mer. Perfekt för våra ungdomar och utrikesfödda att bygga sin framtid inom. Det är dags för förändring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar