lördag 25 juni 2016

En varningsklocka!

Så. lämnar Storbritannien EU. Många vill nu se möjligheten till att få till folkomröstningar i olika länder för att också kunna lämna. EU skakar i sin grund och världsekonomin är i gungning. Storbritannien är också i rörelse med risk för att landet splittras där Skottland och Nordirland vill vara en del av EU. Samma sak med Gibraltar. Ett historiskt beslut men som handlar mer om tillståndet i världen än om EU själv och hur det slår mot vanliga människor.

Tittar vi noga på valresultatet och vilka delar som har röstat på vad framträder en intressant bild. Vi kan se att de områden som drabbats av globaliseringen med följdverkningar som högre arbetslöshet, ökade klassklyftor och där människor känner sig åsidosatta av makten har viljan att rösta för utträde ur EU varit högre. I nordöstra England, ett område som står och stampar sedan 40 år tillbaka, var stödet för utträde mycket högre än vad man trodde det skulle vara. Utanför London och storstadsområden som exempelvis Liverpool och Manchester och universitetsorterna är motståndet mycket stort. Man känner sig sviken av regering, parlament och EU.

Ur en klassanalys visar det här valet att det har handlat om ett protestval mot makten, mot den rådande ordningen, mot globaliseringen, mot ekonomiska förändringar som slår mot vanliga människor. Man känner sig lämnade åt sitt eget öde. EU får klä skott för detta. Högerpopulism och högerpolitiker har utnyttjat detta och skyllt på EU. De äldre har röstat på en tanke om vad Storbritannien var en gång i tiden medan de unga har röstat på en framtid där vi gemensamt måste lösa saker och ting, inte var och en för sig själv som nyliberalismen strävar efter.

Vad förändringen i grunden handlar om är att det förs en nyliberal politik sedan 40 år tillbaka där makten, både den politiska och ekonomiska, har sakta men säkert först till vissa maktcentra som kunnat stärka makten och påverka politikerna att göra saker som gynnar denna makt. Nyliberalismen har använts hårt för att skapa förändringar som försämrar för vanliga människor och samhället i stort men säkrat upp makten hos makteliten. Vissa har gynnats medan de flesta ser att förändringen är negativ för dem. Klassklyftorna ökar. Det är en protest mot att det löfte som en gång gavs att om du utbildade dig, jobbade hårt och gjorde det samhället krävde av dig skulle du kunna leva ett bra liv inte längre gäller. 

EU har inte använts som den progressiva organisation som den hade kunnat användas till. Olika länders högerpolitiker har bedrivet en högerpolitik som fördjupat kriser och problem, inte löst dessa. Ojämlikheten, högre arbetslöshet, låg ekonomisk aktivitet, för lite kommer tillbaka till folket gör att slitningarna byggs på. Fokus på huvudstaden och dess närområde sker på bekostnad på resten av landet.

Den här förändringen går att se i andra länder i EU också. Ta bara vårt eget land. Ojämlikheten ökar och ökar snabbare än i andra länder i EU. Stockholmsfixeringen är mycket hög och rikspolitiken i partierna formas utifrån detta. Resten av landet ser det och ser också hur utvecklingen inte gynnar dem. Irritationen över detta är hög. Man vill att resten av Sverige också ska leva. Människor ska kunna bo och jobba.

Arbetarrörelsen har nu ett stort arbete framför sig. Det handlar om att ta fram en gemensam EU-politik som sätter den vanlige människan i centrum och hur vi ska lösa de problem och utmaningar som finns i dag och hur vi ska möta det som kommer att komma i framtiden. En vision för EU behöver komma på plats. Samma sak med Sverige. Vi behöver gemensamt kroka arm och bygga om Sverige. Gör vi det har en bra grund lagts för att något bättre. För valresultatet kan också ses som ett rop på hjälp av arbetarklass och medelklass som känner sig svikna och ser sig inte som vinnare i globaliseringens tidevarv.

EU vill att Storbritannien lämnar så snabbt som möjligt. Självmål av David Cameron. Krav på ny omröstning ökar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar