onsdag 22 juni 2016

Ett svårt beslut

Den som tror att politik och att vara politiker handlar om att bara ta populära beslut har fel. Det handlar minst lika mycket om att ta tuffa beslut som påverkar och som krockar med både ett och annat. En politiker kan aldrig ducka för det. I går tog riksdagen ett sådant tufft beslut.

Det finns skillnader mellan att vara samhälls-/politiskt engagerad medborgare och att vara politiker. Som politiker har du det yttersta ansvaret för att ta beslut som är till för exempelvis en kommuns, regions eller landets bästa. Utgångspunkten är att göra det så bra som möjligt för invånarna inom det egna geografiska området, inte bara för dagens generation utan också för kommande generationer. Helheten är i centrum och det går inte att luta sig bara mot ett perspektiv. I detta ligger det därmed också att ibland måste tuffa och svåra politiska beslut tas.

Efter beslutet i riksdagen i går om att fatta beslut om en restriktivare flyktingpolitik har jag har sett i kommentarsfält i sociala medier hur många människor vräker ur sig både det ena och det andra mot de som fattade detta beslut i går. Fullt sansade människor har helt plötsligt tappat det mesta som gäller i en demokratisk diskussion. Det är anklagelser och personpåhopp så det visslar om det.

Det är mycket beklämmande att se detta. Att vissa områden väcker mer känslor än andra finns det stor förståelse för men vi får aldrig nedlåta oss till att göra debatten smutsig. Det är andra som är duktiga på det. Vi behöver ha en sansad debatt där olika perspektiv ska och får komma till tals. Beslutet i går var inte enkelt att ta för dem som sitter i riksdagen för socialdemokraterna.

Poraliseringen i Sverige och i den politiska debatten är inte så konstig med tanke på att identitetspolitiken har fått ett fast grepp här hos oss. I den finns det inbyggt att det bara finns "antingen eller". Fler olika perspektiv försvinner till förmån för två sidor som ställs mot varandra. När det tänkandet sprider sig till olika politiska områden och det politiska samtalet blir det problem. Antingen är man för eller emot. Vad som är bäst i långa loppet läggs helt åt sidan. Det handlar mer om känsla än om sakpolitik.

I grunden handlar identitetspolitiken om att synliggöra marginaliserade grupper och deras rättigheter, lyfta upp dessa och se till så att grupperna blir en del av helheten. En del av en klassanalys skulle jag vilja säga. Problemet är när identitetspolitiken börjar svälla och ta form av att vissa vet bättre vad som är bäst än andra, att det finns bara två sidor som ställs mot varandra, att den ena sidan alltid har rätt att trycka ned den andra och klistra på etiketter. Vi måste bort i från detta och inse att det behövs ett helt nytt politiskt samtal i Sverige.

Jag har full förståelse för de riksdagsledamöter som fattade det tuffa beslutet i går om en restriktivare flyktingpolitik samt den ambivalens som kan finnas hos vissa för detta beslut. Fatta tuffa beslut ingår som en del i en politikers uppdrag. Det handlar om ett större ansvar för en hel nation och dess invånare. Då går det inte att efterdyningarna handlar mer om att gräva ned sig. Istället måste vi komma samman, hjälpas åt och föra en bra demokratisk diskussion som kan leda till nya idéer och nya politiska beslut i så fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar