torsdag 7 juli 2016

Almedalen missar det viktiga

Jag är mycket bekymrad över att det finns svenska politiska partier som inte ser verkligheten, de underliggande trenderna som påverkar hela världen på alla plan. Istället fokuseras det på enskilda sakfrågor och möjligheten att vinna politiska poäng. Poäng som behövs för att vinna val. Det gör att den politiska debatten missar nutida och framtida utmaningar som kommer att slå undan benen för oss alla.

Så här långt i Almedalsveckan, och även innan, går det att se att vissa frågor dominerar den politiska agendan. Det handlar om migration och integration, områden i Sverige där fattigdomen och utsattheten är hög men ingången för politikerna är brottsligheten och etniciteten, bidrag, avreglering av marknaden än mer, Brexit, lägre löner, lättare att anställa och sparka folk. Inte en gång har jag hört en djup diskussion och analys av de underliggande krafter som är igång som får sitt uttryck inom de områden som politikerna sedan försöker ta tag i. Så vad är det som missas?

Nyliberalismen: Nyliberalismen är en ideologi som har varit förhärskande sedan mitten av 1970-talet. Grunden för den handlar om att det är okej med klyftor. Vissa ska ha mer än andra. De tillhör en maktelit som tycker det är okej att de ska ha det så bra som möjligt eftersom deras rikedom ska sätta igång hjulen i ekonomin och det ska sippra ned till alla oss andra. Lägre skatter, statens uppgifter ska vara kraftigt begränsade, individuellt tänkande sätts i centrum. Ego är bra. Makteliten ska ha mer makt. En övertro på marknaden och marknadslösningar är i centrum. Staten ska vara så liten som möjligt, i stort sätt en nattväktarstat. Aktieägare ska belönas.

1: Vinst överordnat anställningar och sociala insatser: I världen dominerar tanken om att det viktigaste som näringslivet kan göra är att göra så stor vinst som möjligt. Görs inte det straffas företagen skoningslöst med fallande börskurser. Fallande börskurser påverkar aktieägarna och därmed ägarna som sitter i styrelsen. Hur vinsten görs är inte det viktigaste helt och hållet. Kraftiga nedskärningar på personal belönas lika mycket som att nya ordrar tas in som gör att företagen kan expandera. Ju mer pengar som går till aktieägarna desto bättre är det. Det i sin tur skapar nya sätt att se på anställda, deras löner och förmåner och hur dessa ska minskas och hållas nere. Hade mindre av vinsterna gått till aktieägarna hade stora resurser kunnat frigöras för att kunna anställa fler människor. Samtidigt hade synen på en anställd skiftats bort ifrån att vara utbytbar till att vara en viktig lagspelare som det måste satsas på och att de ska behållas.

2: Förändrade krav på produktionen. Det handlar inte bara om att lägga produktion där det är som billigast. Det här handlar mer om att kunskapsinnehållet i de produkter och tjänster som skapas ökar för varje år. I dag ställs mycket högre krav på ex den som ska arbeta som lokalvårdare än för 5 år sedan. Vi ska inte tala om för 20 år sedan. Inom varje yrkesgrupp ökar kraven på kunskaper och förmågor än mer. Dels för att företag ska kunna konkurrera med andra, dels för att vi konsumenter ställer själva allt högre krav på det vi köper och där vi köper det. Det gör att kraven på produktionen och innehållet förändras.

3: Kunskapsavstånd: I dag misslyckas minst 20 procent av alla arbetsgivare i sina rekryteringar. Man hittar inte rätt personal med rätt utbildning/kunskapsnivå. Det finns många, många lediga arbetstillfällen som tar lång tid innan de besätts eller inte besätts alls. Svensk arbetskraft saknar en del av de kunskaper som behövs för att arbetsgivare ska kunna få personal rätt kompetens och kunna dra nytta av det. Många 100 000 personer skulle kunna anställas i dag om de haft rätt kunskaper i Sverige. I resten av världen ser vi samma saker ske. Utbildning och kompetenshöjning har inte varit det som satsats på ordentligt.

4: Digitalisering och automation: Sedan industrialiseringen har automationen förändrat hur jobb skapas och utförs, finns och placeras om. Det drabbar de länder som varit med längst i denna revolution. De har fått se jobb försvinna och nya som tillkommit har inte varit lika välbetalda som de som har försvunnit. Anställningsformerna har också varit sämre. Digitaliseringen förändrar spelplanen ytterligare, och gör det snabbare. Med digitaliseringen ökar utslagningen av arbetstillfällen men nya ersätts inte längre lika snabbt. Digitaliseringen förändrar vårt sätt att tänka, se på omvärlden, hur vi förhåller oss till varandra/andra och omvärlden. Den förändrar grunden för produktion av produkter och tjänster. Utvecklingen går i rasande takt där det mycket väl kan bli så att det mesta kan man själv göra i det egna hushållet. Då kommer många, många företag att gå omkull. Digitaliseringen förändrar också vårt samhälle, vår demokrati och vårt sätt att tänka.

5: Globaliseringstänkandet: Globalisering har alltid skett i mänsklighetens historia. Det som sker nu är att jobb flyttar dit där det är billigare. Varor och tjänster kan tillverkas i stort sätt var som helst på jorden i dag. Konkurrensen ökar allt mer mellan länder och regioner. Den vinst som globala handeln skapar kommer inte alla till del. Vissa tjänar oerhört mycket på det medan många är stora förlorare. Det kan vara i form av lägre lön eller att man inte får arbete.

6: Ökad ojämlikhet: Ojämlikheten ökar. Det har setts som något naturligt mycket länge. Tanken är att det är okej att vissa tjänar hur mycket som helst medan andra ska ha mindre. Ojämlikhet anses vara en drivkraft för människor att ta sig bort ifrån den och lyckas. Lyckas man inte är det fel på en själv. Ökade klyftor har setts som något bra. I dag är synen något helt annat. Tydligt syns det i vårt samhälle hur hårt och fel det är med ojämlikhet. Resultatet i Brexit kan analyseras utifrån detta. Det är okej att vissa har det mycket sämre än andra.

Allt detta tillsammans anser jag ligger bakom de sakpolitiska problem som vi ser runt omkring oss. Även klimat- och miljöförändringar, oron på arbetsmarknaden, oron i världen kan härledas till ovanstående punkter. En stor grund för problemen är nyliberalismen. En ideologi som har tagit över det mesta inte bara inom ekonomin och politiken utan också inom vårt sätt att tänka, se på varandra och andra, sociala förhållanden, kultur med mera.

Om detta pratas det inte alls i Almedalen, inte innan heller. Eller rättare sagt så nämns det men någon djupare orsaksanalys av vår egen samtid saknas. Självklart är det inte lätt att få fram detta på ett 10-sekunders inlägg som ska in i media. Kanske kan en del väljare uppfatta det som lite jobbigt men samtidigt får vi inte ducka för att diskutera vad det är som utgör grunderna för våra problem och utmaningar. Vi behöver återinföra det djupa samtalet och fakta om världen i vårt dagliga samtal.

I dag belönas okunskap och tyckande framför fördjupade analyser och fakta. I en sådan värld gör det att snabba lösningar anses vara bra. Lösningar som verkar se bra ut i dag men som inte är bra på längre sikt. Där de grundläggande problemen aldrig tas itu med.

Socialdemokraternas Stefan Löfven höll ett tal med den svenska modellen som grund. Här är något viktigt som är ett svar på ovanstående punkter. Jag återkommer i senare blogginlägg om detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar