tisdag 26 juli 2016

Enpartistaternas återkomst?

Världen är allt mer orolig där nationalism och populism vinner allt mer, de sociala och ekonomiska klyftorna ökar, hat mot och mellan människor ökar, 1990- och 2000-talets marknadsliberala lösningarna har fallit samman och vi står inför stora klimat- och miljöutmaningar. Runt Europas gränser kan vi se det blir allt mer oroligt. Senast i Turkiet. Är det vi ser enpartistaternas återkomst?

1989 föll enpartistaterna i Europa som dominobrickor. Kommunistdiktaturerna försvann och in trädde demokrati och flerpartisystem. Under årens gång har vi kunnat se hur de demokratiska systemen i länderna stärkts i Europa och runt Europas gränser. Vi var nog många som trodde att detta skulle fortsätta men något har skett under de senaste åren som kastar omkull detta. 

2008 föll det nyliberala ekonomiska systemet samman med en världsrecession som följd. Som följd har världen blivit allt mer orolig där nationalism och populism vinner allt mer terräng. Den arabiska våren bar med sig ett löfte om en förändring till det bättre men har förbytts i en iskall vinter som blir allt kallare och snöigare. Kollapsen i Syrien med inbördeskrig som följd, kaoset i Egypten som ledde till en återkomst för militärstyre, Saudi Arabien som gör allt vad landet kan för att stärka sin maktposition och bedriver krig på den Arabiska halvön och ett Iran som vill vara en av maktspelarna i västra Asien. Till detta ska vi lägga Irak där oro är vardag med bombdåd som skördar otaliga liv samt Daesh, en terrororganisation, som vunnit mark i både Syrien och Irak. 

Norr om området har Turkiet via sin president Erdogan satt på agendan att det landet måste också vara en av maktspelarna i västra Asien. Ryssland har också blandat sig in i detta. Ett Ryssland som styrs av Putin och är mer eller mindre i dag en enpartistat där Putins parti sitter vid makten hela tiden. Det som sker där tittar andra avundsjukt på. För kan det gå i Ryssland att återigen inför enpartistyre så ska det gå på andra håll.

Erdogans agerande kan ses i detta ljus. Putin har visat att det går att sätta de demokratiska spelreglerna ur spel, stärka sin egen makt och kunna sitta vid "köttgrytan" hela tiden. Den militärkupp som inleddes häromdagen lyckades inte. Svaret från Erdogan är snabbt. Just nu arresteras inte bara de som låg bakom kuppen utan också andra oppositionella som han vill ha bort för att kunna stärka sin makt.

EU har i dag en rad problem att brottas med som gör att den inte har rätt fokus och styrka att kunna möta det som sker runt gränserna, speciellt i västra Asien. Brexit, flyktingarna, ekonomiska problem med hög arbetslöshet och stora sociala klyftor i kombination med terrorism gör att EU är ganska vingklippt i omvärldens ögon. Kollapsen av nyliberalismen 2008 satte EU i en ständig situation av ekonomisk kris som man inte har kommit ur än. Det ser ut som att EU kommer att vara i denna kris länge fram. En annan väg valdes med besparingar, nedskärningar och försämringar för vanliga människor.

Vi kan se även inom EU hur stater omvandlas från demokratiska stater med de grundläggande friheterna som yttrandefrihet, tryckfrihets- och mänskliga rättigheter kringgärdas och begränsas. Turkiet gör likadant. Ryssland har visat vägen. Enpartistaterna är på väg att återkomma.

Det här gör att EU nu måste orka lyfta blickan och börja ta itu med det som sker runt omkring gränsen på ett annat sätt än innan. Vi kan varken inom EU eller runt gränsen acceptera framväxten av enpartistater som bygger på nationalism i dess mest felaktiga form. En form som vi har facit från i form av två världskrig. I västra Asien finns Iran och Saudiarabien som tävlar om inflytande. Turkiet ser detta som sin "bakgata" och stärker sitt inflytande. Man ingår samarbete med Egypten och kommer att göra det med Ryssland också. Då stärker Turkiet sin makt och inflytande än mer. Egypten ser med oro på det som sker i västra Asien och vill också vara med i detta.

Västra Asien är i dag ett område som inte är i behov av mer krig och elände. En ordentlig fredsplan som görs tillsammans med de fredliga ledningarna i området och folket behöver komma på plats. EU kan här gå in med goda villkor för handelsavtal. Avtal som skulle kunna ha en annan ingång än tidigare. Exempel att små- och medelstora företagen i västra Asien får mycket bra villkor i sin handel med EU. Motsvarande ska EU:s små- och medelstora företag ha. Ökad handel gör att ländernas befolkningar kommer närmare med varandra. Är man beroende av varandra är det inte lika lätt att gå i krig. EU har en mycket viktig roll att spela i detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar