onsdag 21 december 2016

Sidsteppad

Ryssland, Turkiet och Iran tänker gemensamt ta fram en fredsplan för Syrien och landets framtid. I och med detta kan vi än tydligare se att världsordningen förändras i nya riktningar. Riktningar där EU och väst blir sidsteppad och sätts på avbytarbänken.

I efterskalven till finanskrisen 2008-2009 har väst, EU och USA, försökt att finna en ny roll. Nyliberalismen och allt vad den lovade skulle ske har visat sig för det mesta vara tomma ord med löften som lika bra kunde kastas i papperskorgen. Istället för att det skulle bli guld och gröna skogar till under- och medelklassen visade det sig att den rikaste delen av befolkningen kom att gynnas. De fick det mycket bättre medan andra fick ta del av "småsmulorna" och ta smällen för den ökande globaliseringen, världskonkurrensen, jobbutslagning och försämringar i välfärden.

EU har inte kunnat bli den kraft i världen som skulle massivt stödja demokratisk och ekonomisk utveckling i kombination med hållbart samhällsbyggande inte bara på vår kontinent utan också runt om i land efter land. Navelskådning och att skydda sitt eget från medlemsländerna i kombination med en övertro på nyliberalismen har lamslagit EU. Den ena chocken efter den andra har EU fått hantera. I spåren har populismen, nationalismen och tanken på att se andra människor som fiender vuxit sig allt starkare. Defensivt tänkande har varit i centrum istället för det offensiva agerandet och jobbet.

Vi kan se resultatet. I omvärlden anses EU tillhöra det förgångna medan andra länder, i framför allt Asien och Afrika, ses som framtiden. Östra Asien anses utgöra ett nytt maktcentrum i världen. Afrika anses som en kontinent med stora tillväxtmöjligheter och nästa heta plats för ekonomisk tillväxt. Det ger länderna här en helt annan ställning och möjligheter. Kina blir allt viktigare för allt fler länder att få investeringar ifrån. EU ses inte som lika hett och viktigt.

EU har inte heller lyckats att vara en viktig part i att kunna kyla ned konflikter, vara med och skapa fred och bygga en hållbar värld. Det är ett misslyckande från EU:s sida att den arabiska våren rann mer eller mindre bort, förutom i Tunisien, och att EU inte har varit en samlande kraft för att kunna hjälpa till.

Om vi vill att EU och därmed Europa inte ska ses som en kontinent som tillhör det förflutna behöver det formas en mycket mer offensiv och framtidsinriktad politik. En politik som inte bygger på nyliberalism, nationalism eller konservatism. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar