fredag 29 december 2017

Lokalsamhället framför finansmarknaden?

Vi står vare sig vi vill det eller inte vid ett vägskäl. Antingen fortsätter den ekonomiska ordningen som hittills med alla problem det medför och som drabbar vanliga människor hårdast eller så tar vi en annan väg. En väg som leder till att det satsas mer på människor och småföretagare.

I USA finns det två begrepp som är lite svåra att översätta till svenska men jag ska ge mig på en förklaring. Det ena begreppet är Main Street och det andra är Wall Street. Om vi utgår ifrån Main Street så handlar det om en huvudgata i mindre städer med shopping, caféer, restauranger, återförsäljare och liknande där människor samlas för att handla och umgås. Det kan också vara ett begrepp som handlar om vanliga människors och småföretagares intressen.

Wall Street å sin sida är den gata i New York där USA:s och världens mäktigaste finansmarknad finns placerad. Den symboliserar den ekonomiska makten och anses stå på finansmarknaden och storföretagens sida.

I USA, men också i andra delar av världen, förs det fram att politiken går finansmaktens ärenden och stiftar lagar och regler som gynnar denna makts företrädare. Vi kan se det nu exempelvis i Trumps skattereform som gynnar de rika och de stora företagen eller Ronald Reagans skatteförändringar som hade samma fokus. Banker och finansinstitut och storföretagen får en räkmacka som dessa väl förvaltar genom att investera stora summor i olika partier men också i form av tankesmedjor som har till uppgift att påverka folks sätt att tänka och se på omvärlden. Ett system som gynnar de rikaste.

Politiken gynnar "Wall Street" vilket bland annat kunde ses i finanskrisen 2008. Banker/finansinstitut räddades med miljardbelopp världen över (speciellt i Atlantekonomierna), vilket bland annat ledde till att höga chefers bonusprogram med utdelningar på miljontals kronor levde vidare och frodades. Samtidigt fick produktiva företag gå i konkurs, miljontals människor slängdes ut i arbetslöshet och fattigdom, välfärden fick skäras ned, människor cementerades i fattigdom, klassklyftorna ökar och ojämlikheten ökar allt mer. De rika klarade sig medan medel- och underklassen fick ta smällen.

Under årens lopp sedan avregleringen av finansmarknaden har den ett antal gånger skapat kriser som skattebetalare fått gå in och betala för. Massarbetslöshet och konkurser samt ökad ojämlikhet och fattigdom har kommit i deras spår. Finansmarknadens aktörer har inte tagit sitt ansvar fullt ut utan skickat räkningarna till olika länders skattebetalare. Det är inte för inte som det har rests krav på att finansmarknadens aktörer måste ta sitt ansvar och att man ska tillåta att vissa banker/finansinstitut går i konkurs, att de istället tas över och blir helt ägda av staten utan någon ersättning till ägarna, att banker/finansinstitut ska ha mycket eget kapital för att täcka om det blir kriser, att de inte ska ta så stora risker genom att spekulera och försöka tjäna pengar på både det ena och det andra. Det finns också tankar på att införa en skatt på penningtransaktioner.

Samtidigt med detta måste mer göras för att skydda och stötta Main Street vid kriser och mellan kriser. Det är inte rätt att medel- och underklassenska drabbas på grund av att någon spekulerar och säljer finansiella produkter som inte ska säljas och systemet kollapsar. Det finns en orimlighet i detta som det måste tas itu med. EU har ett stort ansvar att se till så att vi slutar att gå den vägen. Vi måste välja en helt annan väg. Även i Sverige måste vi ta ett annat ansvar än tidigare.

Jag kommer i ett antal blogginlägg framöver att diskutera vad som kan göras för att vi ska få ett annat ekonomiskt system som satsar på medel- och underklassen. Det behövs politik och ekonomi för flertalet, inte fåtalet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar