Roger Jönsson (s)

Alliansen i Ystads kommun har slut på idéer - kommunfullmäktige i mars ställs in

2012-03-07T21:58:00.001+01:00

Självklart är det så att man inte ska ha politiska möten för mötenas skulle. Dock har man dessa möten för att man har förslag och idéer som ska förverkligas och kommunfullmäktige möten och nämndsmöten är till för att dessa ska beslutas och kunna träda i kraft. Det är därmed mycket anmärkningsvärt att den styrande alliansen i Ystads kommun ställer in kommunfullmäktigemötet nu i mars. Det är helt enkelt för få ärenden som ska upp till denna beslutande församling. Ett klart bevis för att den styrande alliansen har slut på idéer.

Kommunstyrelsens moderate ordförande i Ystads kommun, Kristina Jönsson (och absolut nej, vi är inte släkt överhuvudtaget), vill gärna var en person som ger sken av att vara visionär, framåtblickande och komma med nya spännande idéer och tankar. Vi har kunnat se hur hon inte lever upp till detta. I den faktiska politiken lyser framåtblickandet med sin frånvaro. Istället kan vi se en dålig styrning, ett velande och att hon och moderaterna inte informerar sina samarbetspartners. Mer än en gång har man kunnat sitta på ett möte och se hur representanterna för de andra partierna tittar på varandra besvärat när moderaterna presenterar sina förslag till beslut. Flera gånger ställs det motfrågor och till och med andra förslag från de andra partierna läggs. Totalt kaos med andra ord.

Kristina Jönsson skryter gärna över den överenskommelse som hon och de andra partierna i alliansen har gjort. Det är ett hundrapunktersprogram som det hänvisas till. Med tanke på att det är 100 punkter borde det hagla förslag till beslut i kommunfullmäktige från alliansen men det är ganska skralt med det. Särskilt visionärt är det inte. Snarare gammalt tänkande som dominerar.

Vi kan nu se resultatet av alliansens politik och sätt att styra. Kommunfullmäktige i mars ställs in. Det finns inte ärenden. Med andra ord är det slut på idéerna.

Det är mycket anmärkningsvärt anser jag då Ystads kommun har problem och står inför stora utmaningar och möjligheter. Förra året ökade antalet invånare i kommunen med bara 89 personer, antalet skulle ligga närmare 280 stycken. Ett byggområde går back 15 miljoner kronor på grund av att folk inte flyttar hit. Vi har minst 37 äldre som inte får plats på ett äldreboende, en siffra som kommer att öka åren framöver. Arbetslösheten bland ungdomarna är på 22 procent. Exempelvis har ett förslag från socialdemokraterna i Ystad om hur man skulle kunna ge ungdomar arbetspraktik på ett annat sätt avvisats från alliansen men från den sidan har inget hänt på jobbfronten. Ungdomarna kan inte flytta hemifrån och in i en egen bostad här i kommunen utan tvingas härifrån.

Det finns fortfarande hemlösa i kommunen. Drogmissbruket är fortfarande kvar på en nivå som är helt oacceptabelt. Gymnasiet tappar elever och tvingas avskeda personal. Det talas om närmare 37 tjänster som ska försvinna. Gymnasiet avlövas sina resurser. Det är i det närmsta slut på industri- och handelsområden i kommunen. Klimat- och miljöarbetet behöver prioriteras upp och moderniseras. Vi står dåligt rustat för klimatförändringarna. Många har haft socialbidrag mycket länge. Människor är i utanförskap i kommunen. Filmen som ansågs vara en framtidsindustri har i det närmsta somnat in. Den lever tack vare Wallander men här finns enormt mycket att göra. Näringslivet är i grunden sårbart och borde få ytterligare möjligheter att stå på fler ben. Listan kan fortsätta och göras mycket, mycket längre.

Med andra ord finns det oerhört mycket att göra i kommunen för att förbättra och utveckla den, för att rusta den rätt så att möjligheter kan greppas och bli till värdefulla tillgångar till gagn för alla kommuninvånare.

Istället ställs kommunfullmäktigemöten in.

Blanda inte ihop vinstuttag med valfrihet

2012-03-05T19:35:00.003+01:00

Vi socialdemokrater har närmast beröringsskräck när det kommer till vinstuttag i välfärden. När Caremaskandalen rullade upp såg man riktigt hur ledande socialdemokrater inget hellre ville än kritisera stenhårt systemet men var tvungna att hålla igen. Inte sällan inleddes anföranden med ”Vi är inte emot valfrihet i välfärden men…”. Efter en sådan inledning var det ingen som tog den socialdemokratern på allvar. För oss gäller det nu en gång för alla att göra upp med vinster i välfärden samt sluta blanda ihop vinstuttag med valfrihet. Vi måste våga göra det.

Av någon konstig anledning har begreppen ”vinstuttag” och ”valfrihet” knutits ihop. Ett mycket smart drag av borgarna men det ger underbetyg åt oss socialdemokrater att vi inte kan knäcka det sammanhanget. För sammanhang finns nämligen inte.

Jag anser att vinst i välfärdstjänsterna är något som ska försvinna. Jag vet om att jag retar upp en del men då har man inte riktigt problematiserat vad vinsten kommer ifrån. Vinsten kommer av våra skattemedel. Dina och mina hårt arbetade kronor och ören som vi har betalat in i skatt används till att skapa vinst och försvinner sedan ned i aktieägares fickor.

Det är med andra ord skattemedel som används. Vinsten uppstår genom att en prissättning har skett av en tjänst men där utföraren gör vad den kan för att behålla priset men skära ned på de kostnader som priset är tänkt att betala. Då skapas ett överskott och vinst uppstår.

I marknadsekonomiska termer innebär detta att beställaren av tjänste,n det vill säga kommunen eller landstinget, betalar för mycket. De betalar vad priset är men inte för var det egentligen kostar. Priset ligger med andra ord för högt. I det läget borde kommuner och landsting omförhandla direkt priset och se till att pressa ned det så att pris = kostnad. Det görs inte då systemet är riggat för att ett högre pris ska sättas och kostnaderna därmed kan skäras ned. Varför ska kommuner och landsting därmed betala för mycket?

Det betyder att skattemedel används på helt fel sätt. Vinst är skattepengar som hade kunnat användas till andra saker exempelvis fler anställda inom förskolan, fritids, skolan, äldreomsorgen, fler kulturarbetare, fler simlärare och livräddare, förbättringar av skolan med mera. Nu går inte det då skattepengarna istället försvinner iväg i vinst. Vill vi att skattemedel ska gå till vinst eller är det så att vi vill att pengarna ska användas på andra sätt? Vinsterna hade också kunnat gå till att sänka skatterna. Vinst betyder faktiskt att skattepengarna används på fel sätt och det finns för mycket av dem. Då är det bättre att pengarna går tillbaks till skattebetalarna i form av sänkt skatt.

Jag köper inte argumentationen att om vinst försvinner så vill inte företag eller enskilda driva sin verksamhet. Det är i grunden inte synd om dem om man tar bort vinsten. De sätter medvetet ett högre pris och skär i kostnaderna. Egentligen borde de få betalt för vad det faktiskt kostar. Varken mer eller mindre. Om de hade försvunnit hade andra kommit in som hellre hade bakat in sin och sina anställdas löner i priset och struntat i att ta ut vinst. För välfärden är ingen marknad utan en ren skyddad verkstad. Därmed behövs ingen vinst.

Hur är det då med valfrihet? Behövs vinster för att skapa valfrihet?

Svaret på frågorna är nej. Om valfrihet handlar om att fler utförare av välfärdstjänsterna ska finnas kan politikerna tala om för sin verksamhet att nu kan de själva få möjlighet att driva sina enheter, skolor, äldreboenden, hemtjänstgrupper med mera som de själva vill. Självklart är de kvar i kommunen/landstinget men inom denna får de själva utforma sin verksamhet så att det gynnar den enskilde medborgaren.

Jag vågar lova att våra anställda hade med förtjusning antagit detta och arbetat hårt för att skapa valfrihet för den enskilde. En valfrihet som bygger på nya pedagogiska grepp, nya sätt att vårda och ge omsorg på med mera. Allt detta utan vinst som drivkraft. Deras drivkraft hade varit den enskilde medborgarens väl och ve.

Så det går att klippa sönder detta med valfrihet och vinstuttag. De hör inte ihop. Det är dags för socialdemokraterna att våga ta tag i denna fråga och komma med något helt nytt tänkande.

Högbergs tankar om 100 procent stat eller vinst samt fått publicerat ett debattinlägg. Parkstugan påpekar att fina ord sätter inte mat på bordet när det handlar om vinster i välfärden. Martin Moberg anser att det handlar om återinvesteringar. Ola Möller har en annan åsikt i frågan om vinst i välfärden.

Bradley Manning är en hjälte i min bok!

2012-03-05T18:36:00.001+01:00

Kommer ni ihåg Bradley Manning? Den amerikanske soldaten som anses ha försett Wikileaks med avslöjanden om hemskheter begångna av amerikanerna i Irak och andra ställen? Han som blev arresterad av den amerikanska militären och sedan slängd i isoleringscell, utsatts för tortyr och blivit bespottad på av den amerikanska militärledningen och politiker? Han som när han behövde som bäst stöd från Wikileaks blev sviken av den organisationen. Bradley Manning är en hjälte i min bok.

Nu raporteras det av FN:s specielle rapportör om tortyr, Juan Ernesto Mendez, att Bradley Manning har blivit utsatt för omänsklig behandling av de amerikanska myndigheterna. Det är inte förvånande att de amerikanerna gör på detta sättet med det är en rejäl skamfläck att Barack Obama inte satt stopp för det. Här har han svikit rejält.

En annan som har svikit är Julian Assange och hans Wikileaks. Av allt att dömma är det nog Bradley Manning som försett dem med uppgifter. Troligtvis för att han kunde inte köpa att hans älskade USA höll på med sådant trams som man gjorde. Tyvärr har Assange och Wikileaks inte tagit fighten för Manning utan istället varit insyltad med kraft och resurser i det jippo som har hållit på där Assange gör vad han kan för att inte bli utlämnad till Sverige.

Om Wikileaks hade rakryggat stått på Bradley Mannings sida hela tiden hade det varit en sak men det har man inte gjort. Julian Assange verkar ha glömt Bradley Manning. Det säger därmed en hel del om Wikileaks och Julian Assange.

Sedan tycker jag det amerikanska banker och finansinstitut håller på med genetemot Wikileaks är fel.

VI får inte glömma Bradley Manning. Även om han inte är svensk medborgare tycker jag faktiskt Sverige ska engagera sig för honom. Vi står på den lille människans sida. Det ska vi också fortsätta med.

Sverige måste massivt satsa på utbildning - för invånarnas och näringslivets skull

2012-03-05T17:23:00.004+01:00

I den svenska debatten om utbildning brukar fokus ligga på grundskolan och gymnasiet. Mycket lite pratas det om förskolan (och nämns det om den är det i samband med att några partier vill att föräldrarna ska vara hemma med sina barn), än mindre om utbildning i arbetslivet. Det är dags att utbildningsbegreppet breddas och inte bara begränsas till de två ovanstående stadierna. Vi måste göra det för om Sverige ska klara sig i den globala konkurrensen måste vi definitivt satsa massivt på det livslånga lärandet.

I dagens Sverige står det nu och väger mellan två vägar in i framtiden. Den ena handlar om att de nya jobben måste komma inom låglöneyrken inom renodlad tjänstesektor. Därför subventioneras dessa med skattepengar. Denna väg dominerar debatten och verkar vara den enda vägen framåt. Den andra vägen handlar om att de nya jobben ska komma inom välavlönade yrken och nya branscher inom både industrin och tjänsteproduktion kopplad till industrin. Tittar vi närmare på att svensk ekonomi kan vi se att exportindustrin är motorn. Utan denna försämras svensk ekonomi.

Varför ska man nöja sig med en inhemsk marknad på 9,4 miljoner invånare, Sverige, eller en regional sådan med närmare 500 miljoner invånare, Europa, när minst två miljarder människor finns som potentiella kunder i Indien och Kina? Den sistnämnda vägen tar nämligen sikte på det globala och de vinster som finns där.

Svenska produkter/tjänster och företag klarar sig mycket bra utomlands. Sverige är känt för kvalitet, bra service och att man är mån om kunden. I exempelvis står svenska varor mycket högt. Trots det är de hela tiden utsatta för andra företag och deras produkter/tjänster. En konkurrens som är stenhård.

Hur ska svenska företag kunna klara av detta?

Av någon konstig anledning fastnar diskussionen om företagens konkurrenskraft alltid i skattenivån och anställningsregler. Det begränsar hela debatten och gör att svenska företag förlorar hela tiden terräng mot sina konkurrenter sakta men säkert. Debatten behöver därmed breddas.

En sak som är mycket viktigt för att svenska företag ska kunna klara av den globala konkurrensen är att Sverige satsas mycket på utbildning. Den globala konkurrensen drivs nämligen på två sätt, antingen genom låga löner eller genom kunskap. Sverige varken kan eller ska konkurrera genom låga löner. Därmed återstår det att satsa på kunskap. När vi har gjort det har också landet skördat stora framgångar.

Svenskt näringsliv måste få tillgång till välutbildad arbetskraft för att kunna klara sig i den globala konkurrensen och fortsätta att utvecklas både när det handlar om organisation och om varor/tjänster. Självklart investerar näringslivet i utbildning men det är än viktigare att staten gör det. Ett starkt och kunskapsintensivt näringslivet är bra för Sverige och något som vi måste satsa än mer på. Utbildning är en av de viktigaste pelarna som en framtida jobb- och näringslivspolitik behöver byggas på.

Det är dags att massivt satsa på utbildning i alla dess former. Det gynnar näringslivet, den enskilde individen och hela samhället. Varför vänta?

Norge klår Sverige på exportmarknaden. Rödgröna störst i ny opinionsmätning. Nu blir det match om jobben enligt Aftonbladet fast Expressen rapporterar om spricka i jobbfrågan inom alliansen. Dagens Industri om jobbfrågan och alliansens framtid. Högbergs tankar, Martin Moberg, Parkstugan, Annika Högberg, Alliansfrittsverige och Johan Westerholm hakar på.

Ungdomar känner sig inte välkomna i samhället

2012-03-02T07:13:00.001+01:00

Ungdomar i dagens Sverige känner sig inte välkomna i samhället. De känner sig utestängda och får slåss mot ett system som inte välkomnar dem. En upplevelse som jag tror att många andra ungdomar också upplever. Med en ungdomsarbetslöshet som är över 22 procent, en bostadsmarknad som inte ger unga en möjlighet till att få en egen bostad, med en arbetsmarknad där ungdomar tvingas till korttidsanställningar av olika slag, högskolan och universiteten inte är utbyggda för att fånga upp de som vill studera, synen på ungdomar är negativ, fritidsgårdar håller stängt, neddragningar inom skolan/psykiatrin/sjukvården och politiska partier som hellre ser till kapitalstarka intressen är det inte så konstigt att ungdomarna känner sig ovälkomna. Vi socialdemokrater måste ta tag i detta och bygga ett samhälle där alla är välkomna.

Jag har mött och fortsätter många ungdomar som upplever att samhället inte välkomnar dem, inte ger dem en chans att visa vad de går för och möjligheter att bygga en framtid. De står inför mycket tuffa utmaningar men det känner att ingen riktigt tar deras oro och dessa utmaningar på allvar. Även om en del partier emellanåt pratar om ungdomarna hamnar denna viktiga grupp av individer vid sidan om det politiska samtalet och dagordningen. Vi socialdemokrater måste lyfta in ungdomarna igen i centrum av svensk politik.

Det är inte lätt att vara ungdom i dag. Ungdomarna får klart för sig i tidig ålder att ska de lyckas hänger det på dem själva i och med att de har hela världen för sina fötter. De kan bli vad de vill bli och nå dit de själva vill. Det blir därmed en krock när ungdomarna sakta men säkert görs medvetna om att samhället inte kommer att ge dem några fördelar och möjligheter om de inte är beredda att kämpa hårt och att det är deras eget fel om de misslyckas.

Bostadsmarknaden har mer eller mindre kollapsat för ungdomar. De får inte möjlighet att flytta hemifrån, eller flytta från en bostad i andra hand, till en egen bostad med ett eget förstahandskontrakt. Istället för att satsa på att bygga små och billiga ungdomslägenheter satsas det på att bygga dyrare lägenheter, både i hyresform och bostadsrätt, för dem som kan betala för sig. Systemet stänger i dag därmed ute unga från bostadsmarknaden. Det är med andra ord ett fiasko.

Arbetslösheten för ungdomar är över 22 procent i Sverige. Lite mer än var femte ungdom går därmed arbetslös. Tittar vi i Sverige kan vi se att ungdomsarbetslösheten är olika beroende på var man bor men det speglar också hur klyftorna ser ut i samhället. I mer välbärgade kommuner finns både resurser och nätverk för ungdomar att använda sig av för att kunna få ett arbete medan i andra delar av landet är det precis tvärtom. Till detta ska läggas att ungdomarna eftersträvar att få heltidsarbeten som är tillsvidare men det som erbjuds är tvärtom. Det skapar en ekonomisk osäkerhet som förhindrar långsiktig planering av sitt liv och skapar problem och oro för den egna ekonomin och framtiden.

Skolan har svårt att klara av sitt kunskapskrav och har nu metoder och uppdrag som går att spåra tillbaks till svenskt 1950-tal. Ungdomar kan vittna om hur skolan misslyckas med att motivera varför studier är viktiga. Skolan kan inte sätta in sig själv och utbildningen i ett större och globalt perspektiv. Vi kan se att över tid har arbetstillfällen som skapas krävt ett allt högre kunskapsinnehåll. Arbeten som i dag kan ses som ”enkla” kräver mycket mer utbildning än för cirka 20 år sedan. Eleverna finns inte till för skolan utan skolan finns till för eleverna och deras framtid. Skolan måste nu lära sig att se sig själv i förhållande till omvärlden och motivera eleverna.

Vi har i dag system i Sverige som utestänger ungdomarna. Dessa i sin tur känner sig ovälkomna i vårt samhälle. Det är en grogrund till missnöje och att ungdomarna drar sig undan utvecklingen av Sverige. En väg som vi måste undvika till varje pris. Socialdemokraterna måste därmed bli ett parti för ungdomarna. Vi måste ta detta ansvar då vår politik bygger på att sätta människan i centrum och sedan bygga ett samhälle som gör det möjligt för människor att leva ett gott liv.

Aftonbladet om behovet av en ny politik istället för europakten. Håkan Juholt får nytt uppdrag? En liberal tankesmedja om alliansens framtid.

Väljarna sätter förhoppningar på socialdemokraterna

2012-03-01T17:53:00.001+01:00

I går kunde vi ta del av en undersökning gjord av Novus, på TV4, som visade att på fyra av fem politiska områden som väljarna värderade som viktigast var det socialdemokraterna som man hade störst förtroende för. Regeringen har med andra ord tappat initiativet i dessa frågor. För socialdemokratin innebär detta att partiet ses och lyssnas på av väljarna. Vi har en politik som intresserar och som väljarna i dag anser vara bättre än alliansens. Trots det gäller det att syssla vidare med att utveckla vår politik och partiprogram om vi ska kunna vinna valet 2014.

Det är förståeligt att ledarsidor i dag i en hel del tidningar är oroliga för att socialdemokraterna anses föra en bättre politik och ha bättre idéer, något som väljarna premierar (även om det är en opinionsundersökning). Efter en stökig höst och inledning på 2012 verkade det som att socialdemokratin hade tappat rejält bland väljarna. Nu är det tvärtom.

Socialdemokraterna uppfattas som ett intressant parti igen och väljarna är nyfikna. Samtidigt börjar vi fått ut våra idéer och politiska förslag, får genomslag i media men framför allt pratar vi om de frågor som invånarna i Sverige pratar om.

Ledarsidor, men också politiska partisekreterare, försöker få det till att väljarna nu skapar sin egen bild av vad socialdemokraterna kommer att driva för politik inom de olika områdena men när den politiken väl presenteras kommer väljarna att se att det är bara tomhet. Då ska de komma tillbaks till alliansen.

Jag vill varna för den formen av tänkande. Det är att grovt underskatta väljarna. Väljarna uppfattar troligtvis att socialdemokraterna pratar om de frågor som de anser vara viktigast och att S också har en politik för detta som uppfattas som positivt. När vi förlorade valet, men även under åren fram tills i fjol, pratade vi mer om frågor som väljarna inte uppfattade som viktiga eller kände igen sig i. Nu pratar vi om människors vardag och de problem. Till detta ska vi också lägga att vi inte längre bara ”gnäller” på regeringen utan kommer också med konstruktiva förslag. Med andra ord börjar vi prata om vad vi vill.

Väljarna anser att frågor om sjukvården, jobben, utbildning och äldreomsorgen är viktiga. De ligger väljarna varmt om hjärtat och man ser de problem som finns. Det finns en oro för att drabbas negativt av detta och vill se vad politikerna kan göra för att förbättra.

Den som när en förhoppning om att väljarna ska överge socialdemokraterna framöver får tänka om. Vem ska väljarna lyssna på? Den som tar upp deras problem eller som inte gör det? Valet är ganska enkelt för väljarna.

Socialdemokraterna har lärt läxan. Vi är inte bara ute och lyssnar på människor utan vi lär oss också. Utifrån dessa möten bygger vi vår politik. Människors oro för vardagen, hur livet ska gå ihop, hur det ska gå för äldre och deras barn och barnbarn är viktiga saker som vi tar på stort allvar. Vi lyssnar, funderar och kommer med förslag. Det uppskattas av väljarna.

Aftonbladets ledare i en analys.

Kommer högervinden att brytas i valet 2014?

2012-02-29T07:15:00.002+01:00

Så här dagen efter ett mycket inspirerande möte i vår studiecirkel om socialdemokraternas partiprogram har jag många funderingar. En av dessa gäller följande. En högervind har inte bara svept över Europa och Sverige utan också stannat kvar. De senaste 30 åren kan beskrivas som en tid där nyliberalismen skördade den ena framgången efter den andra och kom att påverka socialdemokratin och dess ideologi. Den såg ut till att segra men finanskraschen 2008 visade fullt ut vad den egentligen gick ut på. Efterföljande lågkonjunktur har också visat vilka begränsningar som nyliberalismen har, som lämnar människor i sticket och skyddar de som har gott om pengar och inflytande. Tyvärr har socialdemokratin inte klarat av att möta detta utan varit fast i de senaste årtiondens tänkande. Frågan måste därmed ställas om högervinden kan brytas i valet 2014 i Sverige.

Under lång tid var det socialdemokratin som dominerade den politiska scenen. Socialdemokraterna sågs som en garant för välfärden, trygghet, låg arbetslöshet och ett parti och rörelse som kunde förverkliga människors drömmar. Intåget av nyliberalismen förändrade detta så att socialdemokratin faktiskt kom att ta till sig en hel del av den ideologins tankar och idéer. Folket kom därmed inte att känna igen socialdemokraterna då partiet började låta mer som högerpartier.

Det har gjort att det stora samtalet om vad det är för samhälle som vi vill ha, vad det är för värld vi ska lämna över till våra barn och barnbarn har fått stryka på foten och fokus läggas på förslag som har sikte på ett år i taget. Ett misstag som socialdemokraterna måste lära sig att lägga åt sidan.

Högervinden har varit lockande och för socialdemokratin har den inneburit allvarliga problem. Vi lyckades inte med att ta fram ett klart alternativ gentemot detta. De flesta människor i Sverige vill faktiskt ha en bra välfärd, finansierad via skatten och ha ett samhälle där vi ställer upp för varandra solidariskt. Människor vill att människan ska vara i centrum. Det står i kontrast till nyliberalismen som anser att marknaden ska vara i centrum med allt vad det innebär av att behandla människor, naturen och klimatet.

För oss socialdemokrater gäller det nu att inse en gång för alla att vi måste kasta av oss ”tankegodset” från de senaste 30 åren. Det var redan då ingen framkomlig väg och det ledde till att alliansen kunde ta makten 2006 och vinna i valet 2010. Ska socialdemokraterna bli ett parti som går bortom 30-33 procent måste vi formulera en helt annan politisk inriktning än vad som har gällt innan och nu. Vi kan inte bli ett större parti om vi uppfattas som ett parti som är ett allianslightparti. Om vi ska bli relevanta i väljarnas ögon igen, nå högre nivåer i opinionen och bryta högervinden en gång för alla måste vi formulera och bygga ett klart vänstercentrumalternativ i både svensk som europeisk politik.

Det gläder mig därför att kunna se att i programkommissionens utsända material finns det mycket som gör upp med de senaste 30 åren. Det ger oss medlemmar möjlighet att diskutera partiets färdriktning in i framtiden mycket grundligt. Något som gamla och nya medlemmar med liv och lust ger sig nu in i i hela Sverige. Socialdemokratiska medlemmar och sympatisörer är trötta på det nyliberala tankegods som vi har tagit till oss och vill se en annan färdriktning för partiet. Ett parti som ses som ett klart alternativ till moderaterna och står för en helt annan politik.

Ska högervinden kunna brytas ska den brytas med en vänstervind som socialdemokraterna står för. Det är vi skyldiga väljarna, våra medlemmar och kommande generationer.

Stefan Löfvén har fått en smakstart. En regering som har en del att fundera över. Intressant jobbskatteavdrag från socialdemokraterna. LO om orättvis lönesättning. Johan Westerholm om att de nya eurolånen är dålig karma. Röda berget om att det gäller att förstå gruvornas betydelse för svensk ekonomi. Martin Moberg för fram om gruvindustrin. Krister Krassman skriver om att det kan också ske en kärnkraftsolycka här. Högbergs tankar tar upp att bra siffror vinner inga val. Peter Andersson tar upp maktelitens inkomstnivåer. Annika Högberg om vad barn behöver. Jämlikhetsanden skriver om attförtroende är en färskvara, resultaten är beständiga.

Ska skolan bli statlig?

2012-02-26T12:24:00.003+01:00

Lärarnas Riksförbund driver en hård kampanj för att skolan ska förstatligas. Folkpartiet stödjer detta, liksom Vänsterpartiet. Grundtanken är att kommunerna har misslyckats med kunskapsuppdraget och omvandlat skolan till en budgetpost som kan regleras hur man vill. Det finns inget långsiktigt tänkande, obalanser mellan olika skolor i olika delar av landet (ja rent av inom samma kommun) skapas. Skolan ska vara likvärdig. Samtidigt som friskolesystemet ska vara kvar. Ska skolan därmed bli statlig eller är det så att det behövs något annat?

Jag är själv utbildad gymnasielärare i samhällskunskap och historia och arbetat i skolans värld en stor del av det första årtiondet detta århundrade. Jag arbetar inte längre som lärare utan tagit en annan yrkesväg som jag är mycket nöjd med och ser min framtid inom. Det gör att jag har mycket erfarenheter med mig som har gjort att jag har landat i en helt annan slutsats än vad exempelvis Lärarnas Riksförbund har gjort när det handlar om skolans framtid.

Utifrån Lärarnas Riksförbunds tankar och önskemål, liksom Folkpartiets, förstår jag hur man resonerar men problemet är att man är fortfarande fast i ett gammal tänkande om hur skolan ska vara. Istället för att ta en rejäl diskussion om dagens skola och skolsystem som exempelvis KenRobinson gör, väljer man att fortsätta inom den skolparadigm som finns utan att inse att dagens skolsystem är helt fel.

Tittar vi 30 år bakåt i tiden på skolan kan vi se att om elever inte lyckades med sina studier var det elevernas ansvar. I dag har pendeln svängt åt andra hållet. När eleverna inte klarar sig är det lärarnas och därmed skolornas fel. Politikerna bär också ett ansvar för att resurser inte tilldelas och används rätt. Det sistnämnda är rätt men att skylla på någon inom skolan i och med att elever inte går ur skolan med den kunskap de ska ha och behöver visar på att det finns ett mycket djupare och allvarligare fel som inte löses genom ”skuldbeläggning” av olika grupper inom skolan.

Vi måste med andra ord lägga dagens skolsystem åt sidan och bygga något helt annat. Dagens system bygger i grunden på folkskolan, som infördes redan 1842. Skolsystemet är anpassat efter att skapa lydiga medborgare som ska kunna fakta och leva i ett industriellt samhälle. Skolan i dag bygger på ett lappande och lagande av tidigare läroplaner. Så fort man har märkt att eleverna presterat sämre har man valt att skapa nya läroplaner, som byggts inom samma skolsystem och tidigare läroplaner. Det gör att problem förstärks över tid, ofta återkommer samma problem. Det vill säga att eleverna får inte den utbildning de behöver för att kunna klara av sin morgondag på bästa möjliga sätt.

Sverige måste reformera skolsystemet från grunden. Istället för att börja diskutera läroplaner, hårdare regler i skolan och vem som ska vara skolhuvudman behöver vi istället diskutera från grunden vad det är för skolsystem som ska finnas i Sverige. Lärarnas Riksförbund och Folkpartiet gör inte detta av förklarliga skäl. Båda är fast i det gamla men bygger också sin legitimitet utifrån detta. Det tog tid för mig själv att landa i denna slutsats då jag mer än gärna såg hur man inom det rådande systemet kunde fixa till problemen men efter ett tag insåg jag att problemen kommer att återkomma men i annan form. Samtidigt visar sig samtiden och framtiden handla om helt andra saker och kräver därmed en modern och framtidsinriktad skola. Vi behöver därmed ett annat skolsystem.

När vi ser att systemen inte fungerar måste vi våga skrota dessa och bygga helt andra. För socialdemokratin gäller det att göra upp med det förflutna och vi måste inse att en helt ny skola måste byggas från grunden. En skola som bygger på andra fundament och som ger utrymme till utveckling hos eleverna.

Är vi intresserade av att verkligen komma åt grundproblemen med svensk skola och utbildning måste vi börja att prata om den skolmodell/system som den är uppbyggd på och den modell som vi vill ha, inte börja prata om produktionslinjen och huvudmannaskap. Då har man inte förstått vad det hela handlar om.

Johan Westerlund lyfter upp att vi måste diskutera energin och hur Sverige ska kunna energiförsörjas på längre sikt. Ola Möller om de svaga i samhället. Sveriges Radios Eko om att avståndet mellan blocken minskar. Anna Ardin skriver om att Sverige återigen utvisar regimkritiker där det visar sig att denna blev utsatt för tortyr när den kom hem. Tobias Billström och Fredrik Reinfeldt ska skämmas rejält! Johan Westerholm tar upp vikten av att satsa på vindkraft i Stockholm. Högbergs tankar gör ett inlägg i idédebatten. Peter Andersson om dagens opinionsmätning.

Nu måste moderaterna visa vem man samarbetar med och får pengar ifrån

2012-02-26T10:33:00.003+01:00

Moderaternas Fredrik Reinfeldt vill gärna ha svar från socialdemokraterna vem S ska regera med men det han borde berätta för svenska folket är vem moderaterna får pengarna med, vilka partiet samarbetar med (och det handlar inte om de andra partierna i alliansen) och vilka överenskommelser man har med dessa. Moderaterna vägrar att säga någonting. Det är med andra ord dags att skärskåda moderaterna samt tvinga igenom en lagstiftning som ska redovisa bidrag till partieterna. Moderaterna hade chans att komma överens om att redovisa detta men tog den inte. Nu får det vara nog. Nu får socialdemokraterna i riksdagen köra igenom denna lag. Majoritet för ett sådant lagförslag. Kör!

I dagens Aftonbladet finns det en mycket intressant artikel som listar saker där moderater har hyllat McDonalds och vice versa. Det verkar finnas ett samarbete mellan dessa parter. Nu måste moderaterna redovisa allt och lägga alla korten på bordet.

Nu sätter vi press på moderaterna.

Martin Moberg anser att det är dags för Arkelsten och Reinfeldt att lägga korten på bordet.

Hur ska socialdemokratins jobbpolitik se ut?

2012-02-25T14:30:00.007+01:00

I dag är över 405 000 människor inskrivna som arbetslösa. Det är 8,7 procent av arbetskraften. Ungdomsarbetslösheten är högre än EU-genomsnittet i Sverige. Den globala konkurrensen ökar för varje år. Nya länder kommer in i världsekonomin och börjar konkurrera med de gamla ekonomierna i väst. Det hotar att slå ut många arbetstillfällen. Lågkonjunkturen har bitit sig fast samtidigt som vi kan se hur Europa hamnar efter resten av världen. Över 220 000 barn lever i fattigdom i Sverige. Socialbidragen fortsätter att öka. Vår ekonomi drivs runt på lånade pengar då hushåll och näringslivet är skuldbelagda högt över taken. Hur ska socialdemokraterna forma en jobbpolitik utifrån detta?

En av de viktigaste politiska frågorna och områden som kommer att vara central i valet 2014 är jobben. Vi socialdemokrater har inte haft en bra jobbpolitik sedan 2006. Vi har klagat mycket på alliansens jobbpolitik men vi har inte presenterat ett klart alternativ. Det är dags att göra det.

När jag har studerat uttalanden från Stefan Löfvén, Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater går det att komma fram till följande, egentligen är det Håkan Juholt som kom fram till detta men de andra verkar vilja föra detta vidare.

Jobbpolitik:

1: Höja utbildningsnivån på arbetskraften i Sverige. Det går att konkurrera med omvärlden på två sätt. Antingen är det via lägre löner eller via välutbildad arbetskraft. För socialdemokraterna är det via en välutbildad arbetskraft som nya jobb ska skapas men som också rustar de arbetslösa.

Det handlar om allt ifrån förskolan, via grundskolan och gymnasieskolan till högskolan, arbetsmarknadsutbildningar med mera. En bred satsning på att ge nuvarande och framtidens arbetskraft en högre utbildning och kompetensnivå gör att arbetskraften har en högre kunskapsnivå. Det gör i sin tur att arbetslösa kan svara upp mot den efterfrågan det finns på nya medarbetare med rätt kompetens. Samtidigt kan nya arbetstillfällen lockas hit samt skapas som kräver bättre utbildad arbetskraft.

2: Satsa på nya idéer. Runt om i Sverige finns det många människor med nya spännande idéer på varor och tjänster som behöver pengar för att kunna förverkliga dessa. Bankerna är inte längre intresserade av att långsiktigt investera i detta utan vill ha snabb avkastning. Staten måste därmed gå in och stödja med lån för att idéerna ska ha en chans att kunna förverkligas. I detta finns också att högskolor och universitet måste knytas närmare näringslivet och finansiärer av olika slag för att idéer snabbt ska kunna gå ifrån att vara en teoretisk skapelse till att bli något som kan produceras och skapa nya arbetstillfällen.

3: Staten måste bli en samarbetspartner. I den globala konkurrens som Sverige har varit med i länge har staten hela tiden varit en viktig samarbetspartner för näringslivet och forskarvärlden. Vi är ett för litet land för att vi ska lyckas var och en på sin egen sida. Det är när vi arbetar tillsammans som Sverige klarar av den globala konkurrensen och skapar nya jobb. Staten måste bli en mycket aktiv samarbetspartner som är med i olika processer och på olika nivåer. Tyskland arbetar på det sättet och något för oss arbeta med.

4: Energi för fler jobb. Det är viktigt att Sverige klarar av att ha en energiproduktion som förser näringsliv, välfärdssektorn och människor med el och värme. Det är oacceptabelt att vi har ett underskott på energi som gör att arbetsgivare får betala höga elpriser för sin produktion. Samma sak gäller indelningen av Sverige i fyra elprisområden. Det kostar arbetstillfällen. Sverige behöver utveckla sin energiproduktion på olika sätt. Helst storsatsa på förnyelsebar energi och se till så att den lokala produktionen blir allt viktigare.

5: Satsa på den gröna sektorn. Framtiden ligger inte i gårdagens produktionssätt. Istället måste svenskt näringsliv nu på allvar få möjlighet att inse att det ”gröna” är framtidens marknad och något som är en viktig del i alla våra branscher. Vi ska inte exportera dessa arbetstillfällen utan istället se till så att de växer fram här.

6: Infrastruktur. För att Sverige ska kunna konkurrera med andra länder och arbetskraft ska kunna ta sig till och/eller bosätta sig där jobben finns är det viktigt att landet har en infrastruktur av toppklass som är välutbyggd och som drivs professionellt. Det gör att varor och människor snabbt kan transporteras. Dynamik skapas och utvecklas som gynnar alla.

Nu kan jag har glömt någon del och för det ber jag om ursäkt. Dock tror jag att detta är en bra mix av grundpelare som med hjälp av skarpa förslag kan berätta hur vi vill att nya arbetstillfällen ska skapas. Det är genom aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik som socialdemokratin kan visa på hur vi vill att de nya arbetstillfällena ska komma och hur människor ska kunna få ett nytt arbete. Vi har ett stort arbete framför oss. Det är bara att sätta igång.

Nu kör vi!

Martin Moberg om vikten av en vässad jobbpolitik. SSU i en debattartikel om ungdomsarbetslöshet. Peter Strobl om socialdemokratins tänkande. Högbergs tankar skriver om Uganda. Johan Westerholm gör en analys av partiet. Martin Moberg i en analys av regeringen och Fredrik Reinfeldt. In Your face skriver om att nu står ännu ett kärnkraftsverk stilla. Cornucopia för fram att svenskt jord- och skogsbruk kan göra Sverige självförsörjande på bränsle. Peter Andersson diskuterar om han är en lycklig och valfri patient. Kulturbloggen funderar över Pirate Bays framtid. Ola Möller ställer en fråga till Fredrik Reinfeldt. Moderata perspektiv är nervös. Samma sak andas moderaterna Thomas Böhlmark och Tokmoderaten, riktigt roligt att se.

Kan socialdemokratin gå framåt?

2012-02-23T07:57:00.001+01:00

Efter en turbulent tid för socialdemokratin har två stycken opinionsmätningar visat att en del av det ras partiet råkat ut för har hämtats igen. För en hel del inom partiet känns nog detta bra, även om jag själv anser att oerhört mycket arbete återstår. Kanske har det vänt, kanske inte, Oavsett vilket är det viktigt att fundera och diskutera vidare framtiden för socialdemokratin. Är det så att det är dags att splittra S i två partier?

Det är ingen fråga som jag själv aktivt har funderat över men däremot fick jag en fråga från Stig-Björn Ljunggren som handlade om detta. I går skrev jag ett blogginlägg där jag påpekade att socialdemokratin måste sluta vara nostalgiska över vårt förflutna och inse att framtiden är framtiden för oss. Utifrån det fick jag en kommentar från Stig-Björn Ljunggren där han skriver att han tänker mycket på just detta med om socialdemokratin behöver splittras i två partier. Ett för de som är ”nostalgiska” och ett för de som är progressiva.

Innan hade jag avfärdat hans tankar som löjliga och att vårt parti är inte nostalgiskt. Jag har kommit till en slutsats att det bästa för socialdemokratin är att vi samtalar med varandra istället för att argumentera mot varandra.

Därmed tar jag Stig-Björn Ljunggrens funderingar på allvar. Min utgångspunkt är om socialdemokraterna kan bli ett 40-procentsparti igen och vad som krävs för att det ska kunna bli så. Kan partiet av egen kraft nå denna nivå eller är det så att två socialdemokratiska partier tillsammans har bättre möjlighet att nå denna nivå, rent av högre?

Socialdemokraterna är inte ett homogent parti. Inom partiet ryms alla som delar de socialdemokratiska värderingarna, oavsett om man är super socialist eller socialliberal. Det skapar en inre dynamik som rätt använd för partiet framåt, skapar en framåtsyftande politik, bygger ett bättre samhälle, sätter individen och dennes frihet, självständighet och delaktighet i centrum. Nya idéer skapas, bryts mot varandra och i symbios skapas något som är ännu bättre. När det fungerar. När det inte fungerar är det istället kampen om makten som blir det centrala. Man vill ha makt för att föra partiets politik i en viss riktning, inte för att låta grytan av idéer koka hela tiden och inse att allt detta kokande gör att något bättre kommer fram.

Under den senaste tiden har vi kunnat se hur det destruktiva tänkandet har fått dominera där makt för maktens egen skull har varit i centrum. Partiet har haft fullt fokus inåt och bakåt i tiden, vilket skapar problem. Man ska inte ha makt för maktens egen skull. Inte heller för att man vill skydda partiet och med tanke på opinionen. Istället måste man inse att makten ligger hos medlemmarna, medlemmar som spänner över en stor del av den politiska kartan.

Jag tycker att det är för mycket blickande bakåt och att nostalgin tar för mycket plats. Nu hoppas jag att Stefan Löfvéns skapande av ett bra team skapar en inre dynamik i toppen av partiet som gör att man inser att nu måste vi gemensamt diskutera fram nya idéer och lägga ens egna låsningar åt sidan. Historien ska vi givetvis utgå ifrån på grund av att i våra rötter finns kraften att skapa något bättre och nytt. Våra rötter pekar ut riktningen men tillsammans med att förstå vår samtid och se vad framtiden bär med sig kan vi bygga något bättre.

Vi måste inse att vi inte ska vara ett parti som passivt rullar med i förändringarna utan aktivt styr och påverkar framtiden. Gör vi det inser vi också att för att kunna klara av det måste vi ha en egen socialdemokratisk politik. Alla former av lightversioner av alliansens politik leder till att vi passiviseras. Det gäller att vi vänder på det.

Utifrån detta tror jag att vi faktiskt kan ha kvar socialdemokraterna som ett parti men det är under förutsättning att nostalgin läggs åt sidan, strävan efter makt för maktens skull och att ha makt stoppas, att vi diskuterar med varandra utifrån nyfikenhet och öppenhet, att vi inser att det är genom detta som vi kan skapa nya och bättre idéer och visioner samt att partiet öppnar upp sig, vågar släppa in fler och att partimedlemmar som inte gjort karriär i olika förbund inom partiet tillåts få ledande positioner.

Gör vi detta tror jag vi kan nå 40-procent igen. En dynamisk socialdemokrati som verkligen låter idéerna flöda och skapar är något som kommer att vara mycket lockande att rösta på.

Press om a-kassan.

Framtiden för socialdemokratin ligger inte i det förflutna

2012-02-22T07:23:00.000+01:00

Det händer mycket spännande saker runt om i världen. Utvecklingen och förändringarna är makalösa. Nya ekonomier tar plats på världsarenan, nya klimatsmarta städer byggs, nya expansiva företag med blicken mot framtiden skapas och utvecklas, människorna själva flyttar fram sina positioner och ställer allt större krav på de som styr och hela världen. Samtidigt ser vi hur arbetslösheten i Sverige och runt om i världen, klimatförändringarna skapar stora problem men är inget jämfört med vad som komma skall. Förändringarna sker på alla plan och kräver djupgående analyser för att inte bara förstå utan också dra slutsatser om hur detta ska kunna bli bra för alla. För oss socialdemokrater är det redan dags att inse att världen håller på att förändras. Det måste också vi göra.

I mitt parti har jag noterat att nostalginivån är hög. Det pratas om före detta partiledare och ministrar med en beundransfaktor som är hög. Självklart ska vi vara glada över detta och att vi har tillsammans med svenska folket byggt ett bättre samhälle, även om människor hamnade utanför i detta, men vi måste nu en gång för alla lägga det gamla åt sidan. Låt det förflutna förbli i det förflutna. Det är dags att inse att dagens och morgondagens utmaningar och möjligheter måste mötas av de generationer och personer som förstår framtiden.

Det är dags att släppa fram i partiet de som är progressiva, förstår vår samtid och som andas framtidstro och nytänkande. Det gör alltid ont att behöva säga eller skriva detta men för att socialdemokratin ska bli slagkraftigt igen och vara den kraft i samhället som människor vill vara med och arbeta tillsammans med krävs det ett helt annat tänkande. För att lyckas med det behövs det släppas fram progressiva människor, oavsett ålder, som kan förknippas med framtiden och som bär med sig det nya tänkandet.

Det händer så otroligt mycket i vår omvärld och runt omkring oss. En socialdemokrati som vill få väljarnas förtroende att styra landet måste inse detta och bygga ett parti för morgondagen. Självklart ska vi alltid bära med oss vår tidlösa ideologi och värdegrund men de ska kunna forma morgondagens politik och samhälle, inte gårdagens. Det som har hänt har vi redan varit inblandad i. Framtiden däremot riskerar vi att hamna vid sidan av.

I går fanns det en spännande debattartikel i SvenskaDagbladet som visar just på hur vår värld har förändrats. I den tog författaren upp att det finns stora investeringsfonder runt om i världen som skulle kunna lockas att investera i våra miljonprogram. De fastighetsbolag och investerare som finns i Sverige verkar inte inse potentialen i dessa bostadsområden men däremot finns det ett annat tänkande i dessa fonder. Fonder med säten i exempelvis Kina.

Innehållet i debattartikeln är ett bevis på att vi socialdemokrater måste inse att världen ser annorlunda ut nu jämfört med 2006, senast vi styrde. Det gäller att snabbat komma ikapp och leva i den tid vi nu finns i, förstå den och bygga en politik utifrån detta. Stefan Löfvén har ett tungt arbete framför sig när det gäller detta men han måste våga släppa fram den nya progressiva socialdemokratin. Görs inte det är risken stor att partiet förblir ett parti runt 30-procent, rent av mellan 28-29 procent.

Framtiden för socialdemokraterna ligger inte i det förflutna. Släpp nostalgin.

Fortsatt misstro mot Kristersson. Alliansens ungdomsförbund fast i det förflutna. Martin Moberg om driftsformer.

Lärarna kan inte få 10 000 kronor mer i lön

2012-02-21T07:08:00.005+01:00

Lärarfacken går ut stenhårt med krav på att lönerna ska höjas med 10 000 kronor i månaden. Man vill på det sättet lyfta upp hur viktigt läraryrket är (detta gäller alla lärare från förskolan upp till gymnasiet) och att man är värd denna höjning. En intressant tanke som faller på sin egen orimlighet. För det är bara att inse. Lärarna kommer inte att få 10 000 kronor mer i lön och ska inte heller ha det.

Jag har personligen inget emot att lärarna får högre lön men problemet är att det inte går ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det görs fantastiska insatser på landets alla förskolor och skolor av en hängiven personal som anser att det viktigaste uppdraget som finns är att ta hand om, utveckla och ge framtidens generationer nya möjligheter. Problemet är att samhällsekonomin sätter begränsningar.

Lärarfacken gör det ganska enkelt för sig när de kräver höjd lön med 10 000 kronor i månaden. Oavsett vilka bakomliggande tankar som finns så finns det en verklighet att förhålla sig till. En verklighet som facken nu måste ta ställning till och avgöra vilken väg man ska gå.

Lärarna kan få ökad lön på följande sätt:

1: Högre lön på andra lönegruppers bekostnad. Om lärarna ska ha 10 000 kronor i månaden (eller höjningar som motsvarar minst en tusenlapp i månaden) kräver det att andra lönegrupper måste stå tillbaks och det kraftigt. Undersköterskor, sjuksköterskor, fritidspedagoger, parkarbetare, vaktmästare, skolmåltidspersonal, administrativ personal med flera måste mer eller mindre få noll kronor i lönehöjning för att det ska gå hyfsat ihop.

2: Skära ned inom kommunal verksamhet. Kommunerna har inte de bästa ekonomierna, speciellt inte när vi tittar fram till och med 2014. För att kunna få loss pengar till sådana löneökningar behöver andra verksamheter skäras ned på. Då är det personal som får gå.

3: Lärare avskedas. En annan variant är att lärare får gå för att skolan på det sättet ska få loss pengar till högre löner. Kanske hela skolor kan läggas ned för att på det sättet få loss pengar. De som är kvar får ökad arbetsbelastning.

Jag tror inte att lärarfacken och deras medlemmar är intresserade av ovanstående tre punkter då man inte vill växa på andras bekostnad, speciellt inte på sin egen bekostnad. Det känns inte bra att få en löneökning om det betyder att andra får sparken. Det finns dock en fjärde punkt.

4: Höj skatterna. Höjs skatterna får kommunerna in mer pengar. Mer pengar betyder att verksamheter inte behöver skäras ned, personal behöver inte sägas upp eller få noll kronor i lönehöjning. Med ökad skatt kan kommunerna betala sin personal högre löner. Ja, rent av 10 000 kronor mer i månaden till lärarna.

Det är här som jag menar att lärarfacken nu måste bekänna färg. Man kan prata hur mycket man vill om att lönen ska öka med 10 000 kronor i månaden men för att detta ska bli verklighet behöver kommunerna få in mer skattepengar, om man nu inte vill att annan verksamhet ska drabbas.

Jag vet om att detta är känsligt men det går inte å ena sidan säga att man vill ha höjd lön med 10 000 kronor i månaden, eller prata om att man är värd mer i lön, samtidigt som rösten i valet läggs på partier som anser att det är viktigare med sänkt skatt än mer skattepengar till kommunerna. Då har man sagt klart och tydligt att för en själv är sänkt skatt alltid viktigare än att kommunerna får mer resurser och därmed ökad möjlighet till att betala bättre löner.

Så länge som lärarfacken inte vågar ta strid för att mer resurser ska tillföras kommunerna, så länge omöjliggör man för sina medlemmar höjda löner. Det blir bara ett spel för galleriet.

För den enskilde förskoleläraren och läraren är det dags att ställa frågan till sig själv: Vad anser jag vara viktigast? Höjd lön eller lägre skatt?

Lärarförbundet och Miljöpartiet i ett utspel. Johan Westerholm om Nätrot 2012. Martin Moberg med en rad olika vassa analyser.

Opinionsmätningen duger inte

2012-02-19T19:25:00.001+01:00

I dag har SIFO presenterat en opinionsmätning där socialdemokraterna ökar med 4,6 procentenheter och partiet hamnar på 29,2 procent. En del i partiet vill nog jubla åt detta men jag är inte nöjd. Vi borde inte vara nöjda. En sak är i varje fall bra och det är att fallet verkar ha hejdats men det är nu det hårda arbetet börjar på allvar, speciellt om vi siktar på att bli ett 40-procentsparti igen. För att klara av det behöver vi bygga en hållbar politik med sikte på framtiden.

Självklart tycker jag att SIFO:s mätning är bra utifrån det faktumet att det är bra med lite goda nyheter men samtidigt är jag missnöjd med partiets situation. Det finns ingen chans att vi ska andas ut. Det här är bara en effekt av en förändring men vill vi att partiet ska nå högre nivåer, speciellt upp mot 40-procent, kräver det ett mycket stort och tungt arbete från oss alla som tror på progressiv socialdemokratisk politik.

Vi ska inte nöja oss med att ligga runt 30-procent och utgå ifrån hur det är i andra länder. Vi måste och ska ha en högre ambitionsnivå, speciellt med tanke på att människor vill ha ett socialdemokratiskt samhälle men tycker att vi måste skärpa oss och formulera en politik för detta.

Jag anser att det finns en rad saker som vi måste utgå ifrån och formulera en politik utifrån som löser problem men som också involverar människor i detta. För i vår egen samtid sker förändring som vi måste förhålla oss till men också ta del av och göra till vårt eget. Ur det kan nya och bättre saker uppstå.

1: Klimatförändringarna: Oavsett vad en del personer anser så är fakta detta att jordens medeltemperatur höjs. Det i sin tur påverkar jorden på olika sätt. Hur ska vi lösa dessa förändringar? Ska vi stå vid sidan och titta på hur havsnivån höjs? Hur klimatzonerna förändras? Hur torka respektive översvämningar drabbar världen? Hur djur och växter dör ut? Hur detta påverkar vårt eget sätt att leva? Hur det kommer att påverka våra barn och barnbarn? Vi människor är med och påverkar. Ska vi låta detta fortsätta eller ska vi göra något åt det?

2: Fattigdomen: Jag vet om att Fredrik Reinfeldt gärna säger att det inte finns någon fattigdom om man jämför med hur fattiga lever i exempelvis Afrika. Det sättet att resonera är trams och kommer inte åt fattigdomen. Fattigdom är ett hot mot människor och skapar en rad problem som slår tillbaks mot samhällen och enskilda individer. Alldeles för länge har fattigdomen fått lov att råda. Vi måste komma åt detta nu, oavsett om det är i Sverige, Europa eller andra delar av världen. Fattigdom begränsar oss alla och våra möjligheter.

3: Jobben: Arbetslösheten ökar för varje år. Även i goda tider förmås inte arbetslösheten brytas ned till låga nivåer. Allt fler människor hamnar utanför, hamnar i fattigdom och hopplöshet. Arbetslöshet är ett hot mot samhällen, oavsett var dessa är i världen. Vi måste arbeta med att få ned arbetslösheten. Fler människor i arbete skapar mer frihet för den enskilde och nya möjligheter. Individer och hela samhället vinner på detta. Fler människor måste i ett arbete som har en lön som det går att leva på.

4: Energiutmaningen: Oljan kommer att ta slut en dag. Sverige måste vara ledande i att omvandla världens samhällen och ekonomier från att vara baserad på billig olja och överkonsumtion av energi och råvaror. Vi måste än mer omvandla oss från ett fossilbaserat samhälle till ett samhälle som bygger på förnyelsebara energikällor av olika slag. Samtidigt måste våra transportsystem byggas om för att klara denna förändring, samma sak med jordbruket/skogsbruket/bostäder/näringslivet/offentlig sektor med mera. Sverige måste redan nu ta tag i detta.

Jag kommer att i morgon fortsätta ta upp olika saker som vi socialdemokrater måste forma en politik utifrån. Inte bara en politisk formel utan flera olika politiska lösningar som bottnar i en grundideologi med de värderingar som vi bär med oss i socialdemokraterna.

De andra partierna klarar inte av detta då de redan är hårt bundna till sina idéer. Vi har möjligheten då socialdemokratin är gränslös och öppen för förslag som förbättrar för människor och vår planet.

Johan Westerholm bloggar om de stora övergripande frågor som vi måste arbeta med. Veronica Palm vill se mer av socialdemokraterna. Jan Andersson om socialdemokraternas ökning. Martin Moberg varnar för den snabba uppgången. Kristian Krassman frågar när blocken rämnar. Peter Andersson pekar på att mätningen är ett kvitto på möjligheterna men är långt ifrån en valseger. Rebellablogggen skriver om seperatistiska feminister. Fyra nyanser av rött tar upp det fackliga löftet. Parkstugan funderar över att arbeta gratis. Löntagarbloggen skriver om hur skyddsombud varnas för fackligt arbete. Röda berget tar upp om att kristdemokraterna kryper till det medmänskliga korset. Tokmoderaten om lindansare i S. Ola Möller har funderingar. Rasmus Lenefors om att vara på banan igen.

Mordet på en kvinna i Malmö är ett stort fiasko för svenskt rättsväsende!

2012-02-19T12:07:00.001+01:00

I går fick en kvinna sätta livet till för att ett ex ansåg att han hade rätt att göra så. Två små barn har blivit föräldralösa, föräldrar har förlorat sin dottere, vänner har förlorat en vännina. För svenskt rättsväsende är detta ett stort fiasko. Nu måste Sveriges riksdag ta tag i detta problem på allvar.

Jag läser med bestörtning att ännu en kvinna har mördats i vårt land för at hon är kvinna och vill leva ett eget liv fritt ifrån så kallde män som förstör för andra. Det är mycket ledsamt att detta sker i vårt land. Man skäms som man för att det finns så kallade män som beter sig som idioter och mördar för att de inte får som de vill. Nu måste det bli ett slut på detta. Svenskt rättsväsende måste nu ta sitt fulla ansvar.Sveriges riksdag måste nu ta rejäla steg för att skydda kvinnor mot dessa män.

Jag är inte den som i vanliga fall förespråkar strängare straff då vi vet om att detta är inte avskräckande men ibland kan det vara på sin plats för att skydda människor. Jag skulle vilja se skärpning av straffskalan. Vi kan läsa i tidningarna att mannen kade dömts till fängelse för att ha frihetsbreövat henne men att han var fri tills dess att domen skulle visa laga kraft. Varför var han fri? Det här visar hur rättsväsendet inte förstår detta med våld mot kvinnor och vad det både handlar om och kommer att sluta i. Han skulle överhuvudtaget inte vara fri,

Förutom skärpta straff är det dags att det ska införas obligatorisk fotboja och anmälningsplikt för män som begår brott på kvinnor. Det är inte meningen att den som råkar ut för dessa män får sin frihet kringskuren. Det är förövaren, och eventuella medbrottslingar, som ska få sin frihet kringskuren. Anmälningsplikt ett par gånger om dagen tvingar också dessa personer att komma till polisen. Fotbojan gör att männen tvingas hålla sig till sina rutiner och geografiska områden. Avviker de och larmet går ska polis omedelbart ta sig till kvinnan för skydd och insats sättas in för att få tag i mannen. Det räcker inte med besöksförbud. Mannen ska också ha fotboja.

Samtidigt måste rättsväsendet utbildas än mer i detta med våld och makt mot kvinnor. Om man försätter en man på fri fot i väntan på att avtjäna ett straff, ett straff som bygger på att mannen har frihetsbreövat kvinnan, visar det sig att man inte förstår. Utbildning kan hjälpa till här för att få rättsväsendet att på allvar vakna upp.

Sverige är ett järnvägssamhälle - investera mer i detta

2012-02-17T06:36:00.003+01:00

Jag tycker det är dags att vi alla inser hur viktig järnvägen är för oss som bor i Sverige. Det handlar inte bara om att järnvägen transporterar stora mängder gods varje dag utan framför allt att järnvägen transporterar 100 000-tals människor (kan röra sig om miljon) till och från arbetsplatser, studieorter, skolor, nöjen med mera. Det är allt från tunnelbanan i Stockholm till pendeltågens sträckningar i olika regioner och människor som reser kors och tvärs i hela Sverige. Vi måste därmed satsa än mer på järnvägen och se till att den blir hypermodern.

Järnvägen är redan i dag en pulserande livsnerv som fyller det svenska samhället med liv och rörelse, som möjliggör för människor att bo på en plats men arbeta/studera/roa sig på en annan. Den kopplar ihop oss där vi på några timmar kan resa kors och tvärs, lite längre om vi ska från landets sydligaste stad till den som ligger längst i norr men möjligheten finns. Så fort den strular lägger vi märke till hur beroende vi är av järnvägen. Utan fungerande transportsträckor skapas problem för individer, arbetsplatser, samhället och hela samhällsekonomin.

Vi i Sverige måste inse på allvar att järnvägen är idag mycket viktig för oss och kommer att bli det än mer. Jag skulle därmed vilja föreslå några satsningar (det finns otaliga andra men jag väljer att börja med dessa).

1: Låt alla tåg erbjuda gratis internet. Det är rätt så löjligt att exempelvis X2000 och pågatågen inte erbjuder gratis internet till alla sina resenärer. Om det görs skapas nya möjligheter för resenärer att kunna arbeta under sin restid. För den som studerar innebär det ytterligare en plats att bedriva studier på. Det vinner arbetsgivare, egenföretagare, arbetstagarna och studenterna själva på. Därmed blir tågen än mer attraktiva för människor att åka och omvandlas från ett transportbehov till en möjlighet.

2: Bygg hypermoderna snabbtågslinjer. Det är många människor som vill åka tåg istället för att flyga. De vill också snabbt ta sig mellan olika städer och regioner i landet. För våra storstadsregioner hade det varit en vinst, speciellt för Stockholm som redan i dag har svårt att kunna erbjuda människor en bra bostad till skäligt pris. Arbetsgivare blir därmed också vinnare på det då deras rekryteringsområde helt plötsligt ytterligare utökas med flera tiotals mil. Kunna bo på ett längre avstånd från arbetsplatsen men ändå nå den inom en skälig tid hade många sett som en ren vinst.

3: Bygg nya spår. Vi kan se hur trafikmängden ökar men antalet spår blir inte fler. Många sträckor i dag är redan så överfulla att både ett och två helt nya spår hade varit bra. Ytterligare städer behöver få tillgång till järnvägstrafik. De städer som har det blommar upp och får helt nya möjligheter. Dessa knyts närmare nya arbetsmarknader som människor gärna pendlar fram och tillbaks till, nya företag skapas och lokala marknader växer samman till en större marknad.

Det här var tre satsningar, finns givetvis hur många som helst, som i all sin enkelhet skulle innebära nya möjligheter för individer, arbetsplatser, samhällen och samhällsekonomin. Den första punkten handlar inte om så stora investeringskostnader, vilket de två andra gör men vinsten av satsningarna är enorm.

Det är sådana här investeringar som får fart på svensk ekonomi, som skapar nya arbetstillfällen och företag och som en framtidsinriktad regering ska satsa på. Detta till skillnad från att gömma sig bakom att riksbanken sänker räntan och att arbetsmarknadens parter går in och tar ansvar för jobben.

Martin Moberg, Bo Widegren, Alliansfritt Sverige, Röda berget, Johan Westerholm, Röda Malmö.

Vilken energipolitik ska driva Sverige in i framtiden?

2012-02-13T19:40:00.001+01:00

Energipolitik är nog begreppet för dagen. Socialdemokraternas Stefan Löfvén har gett en signal till regeringen om att man vill förhandla med regeringen om energipolitiken. Orsaken? Jobben så klart. Sverige måste säkra upp så att landet har tillräckligt med energi så inte arbetstillfällena äventyras, inte heller äventyras Sveriges ekonomi. En bra inställning men frågan är självklart vad det är för energipolitik som ska driva Sverige in i framtiden?

Media slår upp att nu vill Stefan Löfvén och socialdemokraterna diskutera kärnkraften med regeringen. Här missas det att fokus kommer att ligga på att diskutera framtidens energiförsörjning. Då går det inte att som Anna-KarinHatt direkt låsa sig fast vid allianspartiernas överenskommelse. Hon har en skyldighet att tillsammans med Fredrik Reinfeldt prata med Stefan Löfvén och tillsammans bygga en hållbar energipolitik som håller över åren. Svenskt näringsliv och svenska folket ska inte behöva oroa sig över hur energin kommer att framställas och om priserna kommer att gröpa ur hushållskassan. En hållbar energipolitik måste byggas gemensamt över blockgränserna. Anna-Karin Hatt låser in regeringen i en hörna som man inte kan ta sig ut ur.

Jag själv är motståndare till kärnkraft. Det är ett energislag som om det går fel skapar enorma skador och lidande för människor, djur och natur. Det har vi kunnat, och kan, se i både Tjernobyl och Fukushima, som två exempel. Vi har i Sverige fortfarande inte funnit en slutgiltig lösning när det gäller att ta hand om allt avfall som en kärnanläggning skapar, allt ifrån kläder som inte går att använda till kärnbränslet självt.

Samtidigt är jag fullt medveten om hur viktig kärnkraften är för Sverige. I varje fall när den fungerar (Jag skrev redan i fjol vinter om att jag trodde att det vi nu ser skulle vi råka ut för igen.) som den ska. Kärnkraft är en del av svensk energipolitik under de närmsta åren. Dock ska målet vara att avskaffa kärnkraften men varje kärnkraftsverk ska ersättas med lika mycket förnyelsebar energi. När ett verk täcks kan ett verk stängas. Så fortsätter man tills alla kärnkraftsverken är borta.

Jag läste i veckan som gick att nu tillverkade all vindkraft lika mycket energi som ett kärnkraftsverk. Det är bra och rätt väg men mer behöver göras. Förnyelsebar energi tillhör framtiden och det ska vi satsa på. Solkraft, vattenkraft, vågkraft, jord- och bergvärme med flera förnyelsebara energikällor är olika sätt att kunna ersätta den el som produceras och energi som används. Här behövs det rejäla satsningar.

Sverige behöver också spara energi på olika sätt. Vi slösar en hel del men energibesparingar är också en viktig väg för oss att gå. Det behövs ny teknik och nya produkter som är energisnålare liksom energisnåla uppvärmningssystem. Bostadsområden och städer behöver förbättras energimässigt och bli energismartare så att deras fotavtryck i klimatet blir mindre.

Samtidigt med detta är det dags att vi går ifrån den storskaliga produktionen och istället satsar på att människor och olika landsändar blir självförsörjande. Det storskalig tillhör det förflutna. Istället är det bättre att fokusera på att alla hushåll med flera som vill ska kunna producera sin egen el och energi. Det hade definitivt skapat nya möjligheter för Sverige att inte bara bli självförsörjande på el utan också kunna exportera.

Med andra ord finns det oerhört många vinster genom att sätta sig ned och bli överens över blockgränserna. De största vinnarna blir invånarna, offentlig sektor och företagen.

Högbergs tankar om att kärnkraften kan inte vara kärnfrågan. Martin Moberg om att Löfvén måste se upp för diket. Johan Westerholm om att bråket har börjat.

Är vi redo för nästa steg?

2012-02-13T07:41:00.004+01:00

Europa står inför stora utmaningar, vi i Sverige står inför stora utmaningar, hela världen står inför stora utmaningar. Trots finanskriser med medföljande lågkonjunkturer, klimathot, svält, fattigdom och ökad ojämlikhet visar det sig att de som styr har en fenomenal oförmåga att finna hållbara lösningar, eller överhuvudtaget lösningar som fungerar. Inte så konstigt egentligen då vi försöker använda gårdagens tänkande på dagens problem.

Fiaskot på klimatmötet i Köpenhamn och den mer eller mindre intetsägande överenskommelsen i Durban, den djupa finanskrisen som fortsätter rulla varv efter varv över jorden (eller rättare sagt över de gamla västerländska ekonomierna) som har hållit väst i en djup lågkonjunktur sedan 2008 samt krisen för euroländerna, folkliga uppror och massiva protester i form av den arabiska våren och i EU, framväxten av nya och mycket medvetna sociala rörelser som 99 procent med flera är alla bevis på hur det gamla tänkandet krockar med dagens och morgondagens tänkande. Det som förr fungerade gör inte det längre.

Det är något som dagens politiker måste lära sig. Fortfarande har EU inte lyckats att komma åt de grundläggande problemen med finanskrisen och eurokrisen. Grekland är fortfarande på fallrepet och lär fortsätta att vara det. Orsaken är att man använder sig av en gammal organisation som EU, men även IMF, för att kunna lösa dagens problem. EU, i form av EG, startade 1957 och hade till uppgift att lösa den tidens problem. Tanken var inte att det skulle svälla ut till den mastodontorganisation som den är i dag. EU har inte de instrument eller lösningar som behövs. De länder som är med är fortfarande fast i det gamla tänkandet och därmed fortsätter problemen.

Samma sak gäller klimatkrisen. Fortfarande står världen och stampar på samma fläck. Inte mycket nytt händer trots att vi kan se runt om i världen hur klimatet påverkar vår miljö. Även om det just nu när jag skriver detta blogginlägg är minus nio grader kan vi se hur medeltemperaturen för länder ökar för varje år. Glaciärer smälter liksom isen på Antarktis och Arktis fortare än vad som är normalt. Temperaturzonerna flyttar allt längre norrut och söderut. Vi vet vad priset för detta är men världens ledare är fast i ett gammalt tänkande och inget händer.

Mot detta står ländernas egna befolkningar som vägrar att låta sig styras av politiska ledningar som inte tar deras oro, men också drömmar, på allvar. Fram växer moderna sociala folkrörelser som är mycket medvetna om vad som händer runt om i världen, som ser helheterna och är inte ett dugg imponerade över bristen på resultat. De växer hela tiden. Här finns nya spännande idéer som visar på att framtiden kan bli mycket bättre men då måste de styrande också lyssna och ta till sig detta.

En modern och framtidsinriktad socialdemokrati måste lyssna på och samarbeta med dessa sociala rörelser. Här ligger socialdemokratins framtid. Det är genom att göra detta som socialdemokratin kan förstå sin samtid och bygga en helt ny framtid som ger hopp och skapar möjligheter. Den tid är förbi när vi med hjälp av stora lösningar kunder göra saker. I dag krävs det helt andra arbetssätt där olika saker tillsammans skapar en helt ny och bättre helhet. Ju fler som är tillsammans i skapandet av detta desto bättre blir det för alla, speciellt när alla som går in för det gör det utifrån att göra det bästa för alla, inte skydda ett fåtal.

Det är dags att ta nya steg i utvecklingen. Är vi redo?

Peter Andersson i en analys av dagens opinionsmätning och att det är ett lyft för Stefan Löfvén. Martin Moberg om att Stefan Löfvén agerade lugnt men...Tord Oscarsson skriver om mandatfördelningen i riksdagen utifrån dagens mätning. Johan Westerholm om farväl till flosklerna och nu är det dags att börja bråka om politiken. I dagens opinionsmätning går socialdemokraterna fram med 2,4 procent. Svenska Dagbladet om att Stefan Löfvén spelar säkert. Redo att förhandla om kärnkraften?

Skjuta salut för ett barn?

2012-02-11T23:27:00.000+01:00

Häromdagen läste jag att runt om i Sverige skulle det skjutas salut när Viktorias och Daniels barn föds (och ja, i denna blogg vägrar jag att använda deras titlar då jag anser att monarkin ska avskaffas). I grunden anser jag att det är löjligt att Sverige ska fjäska runt på det sättet men samtidigt är idén inte fel. Dock vill jag se att varje dag skjuts det salut för alla barn som föds i Sverige. Det hade varit en fin gest att vi i detta land firar när barn föds.

Så mitt förslag är därmed att i Sverige från och med nu ska det skjutas salut för alla nyfödda. Det ska göras en gång om dagen, helst klockan 12.00 på dagen. Då firar Sverige alla barn som har fötts.

Hemtjänsten skärs ned i Ystads kommun - drabbar de äldre negativt

2012-02-10T07:28:00.000+01:00

I dagens Ystads Allehanda går det att läsa att alliansen skär ned hemtjänsten med 10 tjänster. I ett läge där antalet äldre i kommunen blir fler, fler äldre är i behov av hemtjänst, fler äldre står i kö till att få bo på ett särskilt boende väljer alliansen att i sin detaljbudget för 2012 skära ned på hemtjänstpersonalen. Ett helt felaktigt agerande.

I december månad presenterade alliansen, via sin förvaltning, sitt förslag till ny detaljbudget för 2012. I den stod det bland annat att antalet hemtjänsttimmar skulle bli 194 000, färre än utfallet för 2010. Vid sittande möte visste alla om att efterfrågan på hemtjänst hade stigit och kommer att fortsätta att stiga. Vi socialdemokrater ställde frågor kring dessa siffror och undrade hur det kom sig att antalet timmar var färre 2012 än för 2011. Vi tyckte det var mycket konstigt men fick då inget besked om att nedskärningar inom hemtjänsten skulle ske. Alliansens representanter var tysta. Det är därmed mycket ledsamt att behöva läsa att nu ska hemtjänstpersonal minska med 10 tjänster.

För de äldre kommer detta att innebära sämre service och för de anställda som är kvar blir det mer spring och kortare tid hos de äldre. Ordföranden i socialnämnden, Karin Olsson Lindström, har funderingar på att ombudgetera om det skulle behövas. Intressant med tanke på att för ett par månader sedan ansåg man själv att deras budgetförslag var hur bra som helst.

Ystads kommun befinner sig i ett mycket allvarligt läge när vi tittar på äldreomsorgen. Antalet äldre blir fler i kommunen, vilket jag tycker är bra, men planering och strategisk planering hålls nere. Vi har inga diskussioner i socialnämnden om framtiden utan det är kortsiktiga saker som presenteras och ska beslutas om. Just det långsiktiga strategiska tänkandet och planeringen när det handlar om socialnämndens olika ansvarsområden är något som inte görs.

När antalet äldre ökar vet vi också om att detta kommer att påverka efterfrågan på hemtjänst och olika boendeformer. Det pratas om att Ystads kommun är en bra kommun att bo i, speciellt för äldre, men ska vi vara helt ärliga så finns det problem. Ett av dessa problem är avståndet mellan svulstig retorik och verklig handling. Det förs fram vikten av att det byggs bostäder i kommunen men mycket lite händer.

Just nu står 45 äldre i kö för att komma till ett särskilt boende. Till detta ska vi lägga att korttidsplatserna är helt fulla och det finns ytterligare personer som är på sjukhus som skulle behöva dessa platserna. Med andra ord är det ett mycket prekärt läge där människor hamnar i kläm.

När det gäller plaster för våra 45 äldre gäller det att våga tänka i nya banor och fundera allvarligt över om boendet kan ordnas på andra sätt än de gamla vanliga traditionella sätten. Kan nuvarande äldreboende användas på andra sätt som möjliggör ytterligare nya platser? Finns det möjlighet att på kort tid uppföra nya platser som sedan kan avvecklas? Kan vi snabbt få fram nya korttidsplatser genom att skapa nya hus utifrån ett annat tänkande? Kan nya platser skapas i befintliga hus som kommunen har?

Det måste göras mer för de äldre. Ett helt bostadsområde finns ritat och klart med tyngdpunkt på de äldre. Det heter Dammhejdan och något som vi har drivit på hårt för att förverkliga. En del av detta område äger kommunen och här hade man kunnat börja bygga mer eller mindre direkt. Tyvärr händer här ingenting. Absolut ingenting.

Antalet personal inom hemtjänsten behöver öka, inte minska. Här har alliansen tänkt helt fel i sin detaljbudget, vilket visar hur viktigt det är att verkligen förstå det man själv politiskt prioriterar.

Det är en mycket allvarlig situation som Ystads kommun befinner sig i. Nu är det dags att ta ansvar och se till att arbeta fram nya förslag som också realiseras så fort det bara går. Istället för att göra detta har alliansen lagt ned mycket tid och energi på att vilja införa mer privata alternativ i välfärden i kommunen. Här har man fokuserat och haft mycket energi men det har också gjort att hur det ser ut i dag och i framtiden fått styrka på foten. Resultatet ser vi nu.

Martin Moberg funderar över vems frihet som Fredrik Reinfeldt pratar om. Lena Sommestad skriver att den nordiska modellen är mer än individualism. Högbergs tankar om en 75:a Reinfeldt. Parkstugan diskuterar 75:or och depressionspolitik. Johan Westerholm tar upp att det är socialdemokraternas fel att Fredrik Reinfeldt lägger konstiga förslag. Peter Andersson frågar sig om Reinfeldts utspel är en pr-succé.

Vi får inte slå oss till ro

2012-02-08T07:20:00.003+01:00

I går kom en opinionsmätning där socialdemokraterna gick framåt med närmare två procent. Den största delen av undersökningen ska ha gjorts efter det att Håkan Juholt avgick och Stefan Löfven tillträdde som ny partiordförande. För oss socialdemokrater gäller det att inte slå sig till ro utan vi måste faktiskt intensifiera vårt arbete än mer, både när det gäller organisationsförnyelse och vår politik.

Mitt i all bedrövelse som drabbat socialdemokraterna är det bra att partiet nu går framåt. Vi får hoppas att detta fortsätter framöver. Trots det vill jag varna för att vi socialdemokrater ska nu tro att det har ordnat sig på grund av att vi har bytt partiledare. Vi kommer att få arbeta ännu hårdare för att inte bara få väljare att flyktigt stödja oss utan också på längre sikt förtjäna deras stöd. Här har vi mycket arbete att göra, ett arbete som var på gång att sätta fart efter Håkan Juholts och Carin Jämtins tillträde men som stannade upp på grund av internt krypskytte och hugg i ryggen.

Det sistnämnda vill nog en del i partiet glömma men vi får aldrig förtiga att det här problemet fanns och finns. För gör vi det kommer sådant här trams, som inte hör hemma i socialdemokraterna, att återkomma när tiden anses mogen för det. En viktig del i vår förnyelse är att rensa upp, åtgärda och se till att sådan här omogen kultur försvinner ur partiet en gång för alla annars är risken mycket stor att vi förblir parkerade under 29 procents gränsen.

Vi måste öppna upp partiet rejält. Speciellt handlar det om vilka som ska ha förtroendeuppdrag och liknande. Jag själv är en person som aldrig har varit med i SSU eller S-studenter. Istället gick jag med i partiet när jag var 27 år. In i partiet via arbetslivet och studier, höll då på att studera till gymnasielärare. Det gav mig en bra grund att stå på, en grund som jag har byggt på med ytterligare år inom arbetslivet. Fler behöver bli medlemmar och sedan förtroendevalda som kommer in i vuxen ålder i partiet. Möjligheten att få vara med och bidra inom olika politiska arenor ska vara rejält öppen för alla.

Socialdemokraterna måste fördjupa de politiska diskussionerna. Jag anser att det tyvärr har skett en avintellektualisering kring politiska frågor i Sverige. Istället för fördjupade samtal som leder fram till konstruktiva och hållbara lösningar får vi oss till livs häftiga slogans och snuttifierad politik som paketeras i glättigt papper. När väl det är borta återstår i stort sätt ingenting som bygger Sverige bättre, som ger landets invånare (majoriteten av dem) nya möjligheter att kunna förverkliga sina drömmar om det goda livet.

I det politiska samtalet är det viktigt att vi för fram vad vi vill, inte bara klaga på motståndarna. Väljarna vet om att vi inte tycker om alliansen och det samhälle som nu har skapats men vad står vi för är något som vanliga människor undrar över. I detta ligger det att vi måste båda låta som och ha en politik som är socialdemokratisk. Det går inte att säga att vi är det om väljarna upplever att vi inte är det.

Håkan Juholt sa en sak som har etsat sig fast hos mig och som jag hoppas partiet verkligen inser. Vi socialdemokrater företräder inte kapitalet, inte arbetsgivarna, inte kommunen, regionen och landet. Vi företräder medborgarna. De är de enda som vi företräder. Därmed måste det vara utgångspunkten i vår politik, i vårt tänkande, i våra tal, i våra beslut. Alltid medborgarnas bästa för ögonen. Med det tänkandet måste vi inse att det högern har att erbjuda går tvärtemot det. Därmed är den politiken inte något som är attraktivt för oss.

I valundersökningen som genomfördes 2010, och andra undersökningar i fjol, har det framkommit att väljarna vill ha ett socialdemokratiskt samhälle men att de samtidigt anser att socialdemokraterna inte kan leverera detta. En mycket viktig slutsats som vi måste ta till oss, speciellt för dem som vill att socialdemokraterna ska röra sig mot höger inom svensk politik. Utifrån detta perspektiv är det naturligt att förstå varför.

Ett klart exempel där vi måste ta fram en helhetspolitik kring är frågan om pensionen. Fredrik Reinfeldts utspel har retat upp många människor. De håller inte med honom om att den ska höjas till 75 år. Till och med borgerliga väljare tycker att han är ute och har fel i detta. För oss socialdemokrater finns det därmed en rejäl chans att ta fram en politik som gör det möjligt för människor att kunna arbeta till de är 65 år samtidigt som vi får 393 000 arbetslösa människor i arbete.

Vi har lång väg kvar. Det är dags att inse allvaret och arbeta vidare med att förändra partiet.

Röda berget skriver om att det är dags för Anders Borg att sluta snacka om bankerna och börja leverera politik mot dem. Martin Moberg anser att Anders Borg ska sluta slugga mot bankerna. Peter Andersson diskuterar pensionsutspelet. Johan Westerholm med skarpt förslag om hur arbetsmarknaden ska kunna bli bättre. Parkstugan funderar över pensionsåldern. Högbergs tankar skriver om grön sysselsättning.

Det behövs en aktiv näringslivspolitik i Sverige, även i sydöstra Skåne

2012-02-02T08:25:00.002+01:00

Sverige befinner sig i en lågkonjunktur igen eller rättare sagt så har vårt land och västvärlden befunnit sig i en sådan sedan finanskrisen hösten 2008. En redan hög arbetslöshetsnivå ökar ytterligare. Det ser mörkt ut de närmsta åren med svåra utmaningar för landet, landsting/kommuner, näringslivet och enskilda människor. För att stärka landet, både på kort som lång sikt, behövs det en aktiv näringspolitik. Det är dags att det nu blir så.

Det är svåra tider som nu har drabbat Sverige igen. Sedan 2008 har västvärlden befunnit sig i en situation av nedgång, försämrad ekonomi och allt fler i arbetslöshet. Finansmarknadens oförmåga att se till samhällsekonomins bästa har fått regeringarna att fokusera mycket på det faktum. Finanssystemet har fått räddats, enskilda valutor likadant. Allt för att få ordning på ett system som inte fungerar utan är i behov av omstrukturering till något nytt och bättre.

Även om det under 2010 kunde se ut som att ekonomin gick som på räls var det egentligen en bubbla. Problemet var att man jämförde sig med 2009, ett år då allt gick rakt ned i källaren. När marknaden sedan insåg på allvar vilka problem euron har, och fortsätter ha, kom bland annat Europas fokus att fortsätta ligga på finansmarknaden. I detta fall euron.

Det har gjort att arbetet med att det ska skapa fler arbetstillfällen och arbetslösheten ska minska, där arbetslösa går till en anställning, har inte fått det fokus som det förtjänar. Det är dags för det. En aktiv näringspolitik behöver utvecklas för att fler nya arbetstillfällen ska kunna skapas. Det gäller hela Europa, speciellt i Sverige.

Det är helt rätt av Stefan Löfven, och därmed socialdemokraterna, att fokusera på näringspolitiken. Den som tror att marknaden kan lösa allt har fel, speciellt då finansmarknaden styr och ställer det mesta. Inom denna är det mer intressant att göra mer pengar på pengar och få kortsiktiga vinster än det är att investera i produktion där vinsterna kommer på längre sikt. En aktiv näringslivspolitik ska råda bot på detta.

Vi måste satsa för vi ska komma ihåg att det varuproducerande näringslivet, framför allt som går på export, är en mycket tung motor i svensk ekonomi. Tjänstesektorn skulle inte klara sig utan att vi hade en mycket stark industrisektor. Sverige skulle inte klara sig utan denna del.

Det är därmed rätt av socialdemokraterna att nu fokusera på jobben och näringslivspolitiken. Genom en medveten satsning, samarbete med näringslivet och att utveckla system som skapar möjligheter för näringslivet kan fler arbetstillfällen skapas. Näringslivspolitiken är en mycket viktig motor för att detta ska kunna skapas. Sverige kan skapa fler och nya arbetstillfällen. Det gäller att vi medvetet satsar på sådant som ger framtida och högre intäkter.

Utifrån detta framstår satsningar som RUT och sänkt restaurangmoms som felaktiga då det inte ger mer tillbaks i framtiden. Istället är det låglöneyrken som prioriteras (inget ont om de som arbetar inom dessa branscher-de gör ett enormt arbete) men pengarna hade kunnat användas på andra sätt för att på det sättet skapa ökande intäkter som gör att fler anställs och staten får mer inkomster.

I ett antal blogginlägg med start i dag, och fram till söndag, kommer jag att diskutera vikten av att satsa på en aktiv näringslivspolitik. Det görs ur ett internationellt, nationellt, regionalt och kommunalt perspektiv. För en aktiv näringslivspolitik gör också att det gynnas exempelvis sydöstra Skåne.

Johan Westerholm söker de djupare orsakssammanhangen i samhället. Martin Moberg om moms eller inte moms. Aftonbladet om att inte skylla ifrån sig. Röda berget frågar sig om Fredrik Reinfeldt tänker stoppa föreningsmomsen. Peter Andersson om fullt inbördeskrig i alliansen. DN:ledare om situationen i Malmö. LO vill satsa på andra åtgärder för de arbetslösa.

Miljöpartiet försöker rädda ett föråldrat skolsystem

2012-02-01T07:15:00.003+01:00

På debattsidan i Dagens Nyheter presenterar Miljöpartiet fyra stycken förslag som de vill se genomförda när det handlar om friskolorna. Tanken enligt Miljöpartiet är att stärka kvalitetsfokusen inom friskolorna och stoppa de värsta avarterna. En fin tanke men partiet missar helt att det skolsystem som vi har är föråldrat. En helt ny skola behöver byggas.

Å ena sidan är jag inte förvånad över att Miljöpartiet rycker ut på det här sättet. Partiet har hela tiden värnat om friskoletänkandet, även när riskkapitalisterna trädde in på banan. Inga protester hördes då, inte heller när skolan omvandlades helt och hållet till en marknad. Å andra sidan är jag förvånad då Miljöpartiet som anser sig tänka nytt och ligga i framkanten inte har insett att svensk skola måste byggas om från grunden med ursprung i dagens och morgondagens samhälle, inte i ett samhälle som existerade 1842, då folkskolan infördes.

Det är vackra tankar som Miljöpartiet presenterar men tittar vi närmare på det ser vi att en del av förslagen faller på sin egen orimlighet. Aktiebolag ska gå med vinst. Jag förstår önskan från Miljöpartiet men samtidigt måste också Mp inse att aktiebolag har ett ansvar gentemot sina ägare. Nu gissar jag att Mp tänker mer på den lille småföretagaren som äger en skola och att det ska regleras på det sättet men det löser inte så mycket. Det går att skapa andra bolagsformer som gör att det går att kringgå Mp:s förslag. Internräntor är ju ett sätt att undgå vinst, konstigt att Mp missar det.

Miljöpartiet försöker hävda att med införandet av friskolor har den pedagogiska friheten ökat vilket har gjort att fler elever har funnit en skola som har utvecklat dem. En intressant syn men av de skolor som Mp namnger i sin artikel anser jag att det är bara Montessori som har en helt annan pedagogik som är annorlunda jämfört med den kommunala skolan. Det de andra skolorna har finns redan inom den kommunala skolan, mer på vissa och mindre på andra. Kunskapsskolan, John Bauer med flera har inte infört nya pedagogiska former, däremot har skolorna renodlat olika metoder men det är allt. Betygsinflation är något som har skenat iväg, en orsak är just införandet av friskolor (betyg är ett konkurrensmedel).

Om det är något som kan utveckla eleverna än mer är det just att utgå ifrån ett annat pedagogiskt tänkande som i sin tur leder till nya metoder. Lärarna är enskilt viktigaste orsaken till att elever lyckas, där har Mp rätt, men samtidigt ska man komma ihåg att det är med tanke på hur dagens skolsystem ser ut. Ett skolsystem som mer eller mindre, även med friskolor, ser likadan ut sedan folkskolan infördes 1842. Montessori bryter mot detta men den pedagogiska formen fanns redan på skolor innan friskolor släpptes fria.

Det Miljöpartiet försöker sig på är att lindra symptom på något som visar sig urholka svenska skolelevers kunskaper på längre sikt. Miljöpartiet är kvar i det gamla tänkandet. Jag vill hellre se en utveckling där pedagogiken sätts i centrum, där de kommunala skolorna får fritt använda sig av olika pedagogiska former, där bra idéer förs vidare MELLAN skolorna och inte förhindras idag på grund av affärshemligheter. Så är det nämligen i dag. Det är stenhård konkurrens mellan skolorna där man hela tiden försöker att ta marknadsandelar av varandra.

Jag tycker det är helt obegripligt. Varför samlas inte de olika skolorna och ger varandra tips på hur man ska bli bättre? Fast det faller på sin egen orimlighet för då tappar skolorna marknadsandelar gentemot varandra med det tänkandet.

Det är ett föråldrat system som Miljöpartiet försvarar. Släng bort det gamla helt och hållet. Det är dags för svensk skola att möta framtiden. Låt oss tillsammans bygga en helt ny svensk skola med rötter i vår egen samtid och framtid. För varför ska historiens skola styra framtidens medborgare?

Peter Andersson skriver om klasskamp och klassmarkörer. Martin Moberg lyfter upp att i Sundbyberg är det nu slut med avgifter i skolan. Högbergs tankar anser att gör Europa-pakten röd. Röda berget om en magsur Maria Wetterstrand. Alliansfrittsverige om att Fredrik Reinfeldt försöker smyga undan 100 miljarder kronor och han anser att dessa pengar är riskfria. Ronny Olander om att nu måste ungdomarna få chansen. Röda berget om att Mp hånglar upp friskolorna. Martin Moberg poängterar att Mp använder plastic padding på ett icke-fungerande skolsystem.

Socialdemokratin måste ta fram en offensiv europeisk politik

2012-01-31T07:17:00.001+01:00

I går besluts det att EU-länderna ska arbeta utifrån europaktstänkandet. För högerregeringarna runt om i Europa ses denna som en räddning för EU men framför allt för euron. Nu är det tänkt att det ska bli ordning på torpet. Sparande och minskad välfärd ska vara ledstjärnorna tillsammans med att alltid låta budgeten gå med överskott, även i en lågkonjunktur. Tyvärr för högerregeringarna så är det fel medicin som har ordinerats men det är också fel sjukdom som man försöker åtgärda. För de socialdemokratiska partierna runt om i Europa är europakten och det som sker svidande kritik, speciellt med tanke på att en samlad offensiv europeisk politik saknas. Det är dags att ändra på det.

Det är intressant att lyssna på högerregeringarnas representanter runt om i Europa när de ska förklara eurokrisen. Det skylls snabbt på att vissa länder medvetet har försatt Europa i denna situation på grund av att man har slarvat med sina statsbudgetar. Det är en förenklad förklaring som vem som helst kan avfärda. Skylla på andra regeringar är lätt, framför allt om man är ute efter att minska på välfärdssektorn och privatisera mera.

Problemet med euron och den kris vi har sitt ursprung i helt andra orsaker. För det första har euroländerna för olika ekonomier som behöver olika former av åtstramningar och stimulanser vid olika tidpunkter. Det som exempelvis är bra för Spanien och Nederländerna är inte bra för Tyskland och vice versa. För det andra har vi en oreglerad finansmarknad vars enda uppgift är att tjäna mer pengar på att göra mer pengar. Det investeras inte i produktion (företag) med det långsiktiga tänkandet i centrum. Istället är det kortsiktiga vinster där olika finansiella paket är det som ska skapa mer vinst.

Båda dessa två saker kräver helt andra lösningar än det som euroländerna nu har kommit överens om. Därmed kommer problemen att fortsätta i Europa med massarbetslöshet, hopplöshet och att vår kontinent fortsätter att tappa mark till andra delar av världen.

Här hade jag önskat att socialdemokratin i Europa hade haft en progressiv politik som hade haft siktet inställt på att skapa en rejäl nystart för vår kontinent. Tyvärr är det inte så. I mitt eget parti här i Sverige lyser en rejäl EU-diskussion med sin frånvaro. Vad socialdemokraterna i Europa hittar på och drar upp för planer är det mycket få i vårt land som har ett hum om. De socialdemokratiska rösterna lyser med sin frånvaro i media. Slutsatsen är därmed enkel. Den europeiska socialdemokratin saknar en politik för hur Europa ska kunna ta sig ur denna situation.

För mig som socialdemokrat är det frustrerande. Europa befinner sig i ett mycket besvärligt läge och har gjort det under de senaste åren. Vi tappar i förhållande till andra områden i världen. En omvärld som ser EU som föråldrad, fast i sitt eget förflutna och med ett egenintresse som trycker ned andra länder. Europa är inte längre intressant. Detta kommer att fortsätta och öka. Vare sig vi vill det eller inte reduceras Europa sakta men säkert i omvärldens ögon.

Det är i sken av detta i kombination med massarbetslöshet, ökande miljöproblem, ökad fattigdom och utanförskap som en progressiv socialdemokrati har chans att träda fram med en helt ny politisk färdriktning för Europa. Tiden är mogen. Så vad väntar vi på?

Johan Westerholm i en kritisk analys av försvarets framtid. Sig-Britt Ahl om att det nu är allvarligt läge för unga arbetslösa. Martin Moberg funderar över de sänkta skatterna.

Klart vi kan gå i pension vid 65 år även i framtiden

2012-01-30T07:15:00.001+01:00

Det finns en myt i Sverige som sprids både av politiker, statsvetare, ekonomer och media. Den har spridits än mer efter det att alliansen kom till makten. Det handlar om myten att vi måste i framtiden skjuta fram pensionen allt mer för Sverige har inte råd att låta människor gå i pension vid 65 års ålder. En myt som det är nu dags för att avliva en gång för alla.

Det pratas mycket om att det svenska pensionssystemet inte klarar av att finansiellt försörja alla åldringar i framtiden, inom en 10 års period. För att kunna göra det måste en rad åtgärder genomföras. Höjd pensionsålder, mer egenfinansiering, avgiftshöjningar och införsel av nya avgifter är några förslag som diskuteras. De flesta verkar vara överens om att det är denna framtid vi går till mötes. Det finns med andra ord en stor koncensus bland dessa människor.

Det är dags att ifrågasätta denna myt en gång för alla, för en myt är just vad det är.

I antagandet av att pensionsåldern måste höjas, mer av egenfinansiering och införsel av avgifter och avgiftshöjningar finns vissa förutsättningar som vi måste känna till. Det har inte med åldern att göra och att vi blir allt äldre. Nej. Det hela bottnar i antagandet av att i Sverige kommer det hela tiden vara massarbetslöshet och låga skatter. Därmed anser man att ett annat system måste skapas för att kompensera för de minskade intäkter som kommer av detta.

Jag anser att det är helt fel utgångspunkt när vi pratar om framtidens pension. Jag tror definitivt att vi kan ha kvar 65 årsdagen som pensionsdag samtidigt som den som vill kan arbeta tills den är 67 år.

För att åstadkomma det handlar det om ett antal saker:

1: Förbättra arbetsmiljön som gör det möjligt för fler att kunna gå i pension vid 65 års ålder. I dag finns det många arbetsplatser som har dålig arbetsmiljö som sliter ned människor och tvingar dem till att gå i pension tidigare.

2: Förbättra arbetsmiljön som gör det möjligt för fler att kunna arbeta heltid. Många kan vittna om hur deras arbetsplats sliter på dem vilket gör att de inte kan arbeta heltid. Istället går man ned till deltid. Fler som arbetar heltid gör också att skatteintäkterna och intäkterna till pensionssystemet ökar.

3: Höja skatten. I Sverige har skatten sänkts med nästan 100 miljarder kronor (100 000 000 000 kronor). En ofattbar summa. Det har gjorts på mindre än fem år. Vem som helst inser att det därmed finns pengar i systemet. Höj skatten med 10 öre och öronmärk pengarna till äldreomsorgen. För de allra flesta skulle 10 öre i höjd skatt inte märkas i plånboken, förutom för de som har låga inkomster. Det skulle kunna gå att kompensera den senare gruppen genom att grundavdraget höjs.

4: Pressa ned arbetslösheten mot minst 2 procent. Detta är en av de absolut viktigaste sakerna som måste göras. Vi måste pressa ned arbetslösheten och få den så låg som möjligt. Två procent skulle kunna vara ett bra riktmärke. Ju fler som arbetar desto mer skatteintäkter får kommuner, landsting och stat. Samtidigt ökar inbetalningarna till pensionssystemet. Här finns de största vinsterna att göra och något som det borde satsas brett på. En låg arbetslöshet vinner alla på.

Är man seriös när det handlar om framtidens pensionssystem är det sådana här saker man diskuterar först, inte höjd pensionsålder och egenavgifter. Jag förstår att det är lättare att prata om de två senare för det krävs inte mycket mer än att skriva några meningar och sedan klubba igenom det.

Däremot krävs det mycket mer när det handlar om att få ned arbetslösheten och förbättra arbetsmiljön. Här krävs det genomtänkta förslag och hårt arbete för att det ska bli verklighet, något som vissa inte verkar vara villiga till att genomföra. Det är synd för här ligger de största vinsterna och som också gör att vi alla kan välförtjänt gå i pension vid 65 års ålder. Vem vill förhindra det?

Martin Moberg om att socioekonomiska faktorer ska inte vara avgörande för hur man lyckas i skolan. Fredrik Virtanen tar upp vad egentligen media borde ha fokuserat på att rapportera och undersöka istället för att hålla på med krisen i S. Debatt i Dagens Nyheter om Sveriges goda ekonomi. DN:s ledare om att konkurrens kräver kunskap. Krisen i Europa kan leda till helt andra saker än vad högerregeringarna tror. Svd om att nu börjar Stefan Löfven sitt nya arbete.

Socialdemokraterna är ett parti för löntagarna

2012-01-29T14:35:00.005+01:00

Jag tycker det är rätt så roligt att läsa och lyssna på dem i media som anser att socialdemokraterna måste bli ett parti som analyserar sin samtid och utifrån det berättiga sin existens. Det verkar som att partiet precis har uppstått och ska leta efter sin identitet. För just vilken identitet och varför socialdemokratin finns är två centrala delar som gör att det blir lättare att analysera samtiden. Något som vi socialdemokrater måste vara aktivt medvetna om hela tiden men som inte alla är. För vem finns då socialdemokratin? Jo, för alla som är löntagare.

Under senaste mandatperioden, även denna, har socialdemokraterna diskuterat hur vi ska kunna attrahera storstadsväljarna. Det är i de tre storstadsområdena Malmö, Göteborg och Stockholm som partiet tappar väljare. S når inte riktigt fram. Istället lockar alliansen och Miljöpartiet. Många vill därmed se en speciell storstadspolitisk satsning från socialdemokraternas sida, gärna att partiet lägger sig så nära alliansens förslag. Storstadsväljarna har speciella önskemål och lever ett speciellt liv anser man. Då behövs andra lösningar.

Jag anser att med en sådan analys har man helt och hållet missat varför socialdemokraterna finns. Jag vet att det finns de som anser att S inte ska titta på sin historia men det måste vi göra. Görs inte det är socialdemokraterna vilsna.

Socialdemokraterna startades för att driva arbetarnas intressen. Under lång tid hade det funnits andra partier som företrädde kapitalintressena och de som var högre utbildade men inte företrädde arbetarna. Ur fackföreningsrörelsen framträdde det socialdemokratiska arbetarpartiet med ett klart uppdrag. Förändra Sverige så att arbetarna/löntagarna, får det bättre. Bort med det gamla samhället som förhindrade löntagarnas möjligheter att förverkliga sin egen framtid.

Sagt och gjort. Socialdemokratiska partiet bildades och satte igång med att driva en politik som hade löntagarnas bästa för ögonen. Den ena reformen efter den andra infördes med löntagarna i centrum. Semester, pension, utbyggd välfärd, skola som gav löntagarnas barn möjlighet att göra klassresor, sjukvård för alla, äldreomsorg, barnomsorg, omfördelning av inkomster via olika försäkringssystem, förbättrad arbetsmiljö, förbättrad arbetsrätt med mera. Listan kan göras hur lång som helst.

Löntagarnas bästa var för ögonen under lång tid men det bröts i och med att Sverige drabbades av en finanskris 1991-93. Den socialdemokratiska politiken fick en helt ny uppgift, att skydda Sveriges ekonomi. Innan sköttes landets ekonomi utifrån tanken om att en välskött ekonomi skapar överskott som i sin tur gör att löntagarna kunde få det bättre. Nu blev det så att en välskött ekonomi skapar överskott som gör att landets ekonomi inte kan äventyras för då bestraffas man av marknaden. När det väl är säkrat är det andra gruppers tur att få del av detta.

Ändå lät socialdemokraterna löntagarna komma före kapitalet men glömde att berätta detta. Istället reducerades politiken till att handlar om enskilda personers plånböcker, och då allas plånböcker.

Fredrik Reinfeldt har sedan fört den ekonomiska politiken vidare, dock inte med löntagarnas bästa för ögonen utan för de som har gott om pengar. Här har prioriteringen legat men det har funnits en tanke om att ger man alla andra lite grann så är det inga problem med att ge de som har mer pengar mer i plånboken.

Vi socialdemokrater är inte så vilsna som det verkar men däremot måste partiledare och politiker som vi har vara fullt medvetna om att vi är ett parti för löntagarna. Det betyder inte att vi överger jämställdhet, miljö och liknande för dessa är mycket viktiga för människors frihet. De ska vara en aktiv del i en politik för löntagarna. Vi lämnar ingen efter. Alla ska vara med.

Peter Andersson påpekar korrekt att jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt. Martin Moberg i en analys om att sätta jobben i förarsätet. Johan Westerholm skriver om socialdemokraterna och arvet efter Henry Kissinger. Högbergs tankar om partiets stabilitetspakt. Röda berget lyfter upp hur löntagare utnyttjas och alliansen gör ingenting åt det. Löntagarbloggen om att det är dags att sätta stopp för ofrivilliga företagare. Parkstugan tar också upp detta. In Your Face om att Stefan Löfvens populäritet är ett problem för Fredrik Reinfeldt. Alliansfrittsverige om krisen i Kd. Jämlikhetsanden tar upp vikten att involvera många i utvecklingen av socialdemokraternas politik. Bo Widegren går till attack mot Dagens Nyheter.

I Dagens Nyheter tas upp ett allvarligt problem för löntagare som tvingas bli egenföretagare. Debattörer från Svenskt Näringsliv har inte koll på vad som är äkta socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Tidningen Fokus i en intressant analys av spelet runt Håkan Juholts avgång.

Behövs socialdemokratin?

2012-01-28T13:50:00.002+01:00

Det verkar finnas en tanke om att nu ska socialdemokratin ena sig och det är dags att prata politik. Rätt tanke MEN vi socialdemokrater måste som ett första viktigt steg ställa oss frågan om socialdemokratin behövs och om vi behövs varför då. Vi får inte ducka för denna viktiga fråga för gör vi det kommer vi att göra samma misstag om och om igen. Det får vara slut med det.

För ungefär 10 år sedan styrdes en stor del av länderna i EU av socialdemokratiskt ledda regeringar, speciellt i de stora länderna. Framtidstron var stark. I dag ser den politiska kartan annorlunda ut där det nu är borgerliga regeringar som styr de flesta länderna i EU. Kartan är massivt blå med vissa undantag. Socialdemokratin backar i hela Europa. Hur har det kommit sig att det har blivit så här?

Om man ska tro borgerliga politiker i dag beror det på att socialdemokratin inte har svar på hur kapitalismen ska kunna kontrolleras. Det gör att väljarna hellre söker sig till borgerliga partier som försöker komma med lösningar. Tittar vi djupare på det mynnar det hela ned i en enda fråga, nämligen om socialdemokratin behövs i dagens samhälle.

Behövs socialdemokratin för att sänka skatter? För att skapa fler valfriheter i välfärden? För att avreglera välfärden? För att sälja ut statliga bolag? För att hålla i ekonomin och skapa stabila statsfinanser? För att ta bort förmögenhets- arvs- och gåvoskatten? För att sänka bolagsskatten? För att tillåta vinst i välfärden? För att se till så att RUT kan tillåtas för fler tjänster? För att komma tillrätta med miljön och klimatet? Med mera…

Behövs socialdemokratin för att åstadkomma allt detta? Varför ska en väljare lägga en röst på socialdemokraterna när det finns andra partier som genomför ovanstående?

Jag anser att vi socialdemokrater måste nu noga rannsaka oss själva och diskutera ned på djupet varför väljarna ska lägga sin röst på socialdemokraterna. En del i partiet verkar tro att det nu behövs byggas en helt ny politik = en politik som ligger mycket närmare borgerligheten och att vi ska vara ett fullsortimentsparti. Det dessa personer glömmer är att den omsvängningen som de vill göra och därmed driva en annan politik finns det redan idag andra partier som redan gör. Är det den vägen som socialdemokratin ska gå?

Jag tror att svaret på varför socialdemokratin har backat i Europa, inklusive i Sverige, beror faktiskt på en enda sak. Den går inte att blunda för, inte att förneka. Vi har backat för att vi inte driver en egen politik och visar på att ett annat samhälle kan faktiskt byggas. Jakten på väljare har gjort att socialdemokraterna har rört sig in mot mitten. Det har gjort att hjärtefrågor och ideologi har fått stryka på foten. Makten har varit viktigare. Denna jakt har gjort att vi har närmat oss den borgerliga ideologin, något som moderaterna insåg och snabbt anpassade sig efter från 2004 och framåt.

Därmed blev det ganska enkelt för Fredrik Reinfeldt att lova att stå för välfärdssamhället samtidigt som han lovade skattesänkningar som skulle sätta fart på ekonomin och få ned arbetslösheten. Socialdemokratin kunde inte svara på detta, har inte heller kunnat göra det, på grund av att vi ligger alldeles för nära den borgerliga politiken. Valförlusterna är bevis på det. Caremaskandalen ett annat.

Socialdemokratin har ett existensberättigande om vi erkänner att vi är ett rent löntagarparti. I ordet löntagare räknar jag även in landets småföretagare, som oftast är i en beroendeställning till större företag och deras betalnings- och förhandlingsvilja. Vilket löntagarna också är i. Fredrik Reinfeldt må kalla oss för ett särintresse men därmed anser han att i stort sätt hela arbetskraften i Sverige, med vissa undantag, är ett särintresse som han inte bryr sig om.

Vi skapades av löntagare, daglönare och statare. Vi har drivit en politik för löntagarna och byggt ett samhälle för dem. Detta måste vi nu ha med oss. Vi är ett löntagarparti (Vänstern kan inte säga samma sak.) och därmed måste vi också bygga en politik för löntagare. Vill vi fortsätta att snegla på borgerlig politik och kopiera kommer vi inte att få väljarnas stöd. Om vi däremot bygger återigen en löntagarpolitik (där småföretagarna ingår) värd namnet så kommer vi att få ett allt ökat stöd och kan därmed bygga en bättre framtid för alla.

Högbergs tankar i en lördagskrönika. Fyra nyanser av rött om arbetarrörelsen 2,0. Johan Westerholm om kretslopp och politiska skuldsedlar. Peter Andersson om att media verkar nu vara kritiska i sitt agerande mot Håkan Juholt.

Vad är en storstadsväljare?

2012-01-27T21:59:00.002+01:00

I debatter och i media, ja rent av enskilda politiker, dyker ett begrepp upp hela tiden som ingen än så länge har definierat. Jag hör det ofta, senast i kväll, men det verkar vara ett begrepp som man gärna svänger sig med utan att egentligen själva veta vad det är. Begreppet är "storstadsväljare". Lite slarvigt används ord som personer som gillar den sänkta skatten, bor i villa och allmänt gynnats av alliansens politik men det är alldeles för tunt.

Nu vill jag veta vad negreppet "storstadsväljare" betyder. Det är två frågor som jag behöver hjälp med att få svar på.

1: Vad är en storstadsväljare?
2: Vad för politiska frågor anser en storstadsväljare vara viktigast och varför?

Peter Andersson skriver om att näringslivet anser att man har högre förtroende för Stefan Löfven än för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Johan Westerholm om feghet, lögner och medlöperi som ledaregenskaper. Martin Moberg gratulerar Stefan Löfven men påpekar mycket riktigt att en partiledare kan inte själv skapa en uppgång, det gör vi tillsammans. Högbergs tankar är lite bitter i dag. HBT-sossen funderar. Claes Crantz om att mer nu behöver göras i partiet. Ann-Marie Lindgren om varför S hamnade i denna kris.

AB1, AB2, Exp 1, Svd 1, DN1.

Jobben, utbildning och miljön i centrum av socialdemokratisk politik

2012-01-27T07:17:00.001+01:00

Med 393 000 arbetslösa (8,6 procent), varav 217 000 personer är öppet arbetslösa (de andra är i olika åtgärdsprogram), befinner sig Sverige och landets invånare i en mycket svår och utsatt situation. Landet står illa rustat i den lågkonjunktur som nu har slagit till, eller rättare sagt är en förlängning på den lågkonjunktur som startade hösten 2008. För socialdemokratin gäller det att vässa fram en politik med jobben, utbildning och miljön i centrum.

Stefan Löfven har blivit nominerad av VU till partistyrelsen att bli socialdemokraternas nye partiledare. I dag kommer han att väljas till det. Han har i ett tal till IF Metalls medlemmar lyft fram att jobben och utbildning är mycket viktiga frågor. Helt rätt prioritering men jag anser också att miljön ska ingå i vår politiska plattform. De punkter som Håkan Juholt drog upp är mycket bra och något som partiet behöver arbeta utifrån aktivt.

I gårkväll ansåg den politiske kommentatorn på TV4 att en viktig fråga att ställa sig är hur socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen ska kunna attrahera storstadsväljarna som ofta tjänar mer, bor i villa och har fått det ekonomiskt bättre med Fredrik Reinfeldt. Här görs ett misstag då kommentatorn anser att storstadsväljare är homogena men framför allt frånkopplade verkligheten. Även de ser och känner av det som sker. Den som har fått det ekonomiskt bättre drabbas också av lågkonjunkturer och allt det för med sig på olika sätt.

Arbetslösheten är hög och kommer att öka ytterligare. Inte sedan februari 2009 har arbetslösheten varit under 7,1 procent. Det som var massarbetslöshet 2006, enligt Fredrik Reinfeldt, är fortfarande massarbetslöshet. Arbetslösheten har stigit och kommer att fortsätta att stiga. Långtidsarbetslösheten, som är ett bra mått för att se hur väl arbetsmarknadspolitiken fungerar, ökar och har ökat under Fredrik Reinfeldts regeringstid. Redan i dag ligger arbetslösheten på 8,6 procent (december), en uppgång från 8,3 procent från november. Siffrorna för januari kommer troligtvis att visa att arbetslösheten fortsätter uppåt.

För socialdemokraterna gäller det nu att prioritera jobben. Det handlar både om att ha en offensiv och nytänkande arbetsmarknadspolitik och en näringslivspolitik som har sikte på framtiden. Båda dessa saker går hand i hand. Rätt använda kan många fler arbetstillfällen skapas och arbetslösheten sjunka.

För att kunna klara av den globala konkurrensen, skapa fler arbetstillfällen och få ned arbetslösheten gäller det att satsa på utbildning. Just utbildning har varit nyckeln för Sverige i att klara detta. Arbetstillfällen som kräver låg utbildning, har lågt förädlingsvärde och dåliga villkor där har tillåtits att försvinna. Dessa har ersatts med arbetstillfällen som kräver högre utbildning men har också högre förädlingsvärde och goda villkor, vilket har gynnat löntagare, näringslivet, samhället och därmed hela ekonomin. En väg som vi måste beträda igen.

Miljön och klimatet är två viktiga områden som socialdemokratin måste prata mer om och låta bli en aktiv del av vår politik. Ur en jobbskaparsynvinkel tillhör dessa områden framtiden och kan skapa 100 000-tals nya arbetstillfällen om hela samhället vågar investera i dessa. Att alliansen med Fredrik Reinfeldt inte har insett potentialen och för en miljö- och klimatpolitik som är rent ut sagt dålig är inte så konstigt men det gör att Sverige tappar nya arbetstillfällen samtidigt som vi är med och bidrar till en försämring av världens miljö och klimat.

För att vi ska klara välfärden och kunna utveckla den, för att kunna minska på klyftorna och ojämlikheten, för att minska de sociala spänningarna, för att människor ska kunna få det bättre, för att kunna ge nuvarande och kommande generationer nya chanser i livet, för att människor ska kunna göra klassresor och få hopp, för att människor ska kunna förverkliga sina drömmar, för att kunna rädda miljön och klimatet behöver vi socialdemokrater bedriva en offensiv politik med jobben, utbildningen och miljön i centrum.

Leif Haglund anser att valet av Stefan Löfven är en fullträff. Högbergs tankar att valet av Stefan Löfven är okej men frågar sig vad som sen händer. Johan Westerholm anser att Nordkorea får vänta. Jämlikhetsanden gissade fel.

En käftsmäll som heter duga och socialdemokratins framtid

2012-01-26T17:23:00.004+01:00

I dag är det två nyheter som dominerar med socialdemokraterna i centrum. Den första handlar om opinionsmätningen och den andra om att VU föreslår Stefan Löfven som ny partiledare för socialdemokraterna.

Dagens opinionsmätning är en rejäl käftsmäll som vi socialdemokrater måste lära oss av. Nedgången fortsätter men mot slutet av mätperioden ökar den mer. Det är en klar signal på att väljarna är oerhört trötta på att socialdemokraterna pratar rent ut sagt ”skit” om varandra, sticker kniven i ryggen på varandra, vissa i partiet prioriterar en inre maktkamp före att ta tag i samhällsproblemen och komma med lösningar med dessa och hur Sverige ska bli ett starkare och bättre land att leva i. Väljarna anser att socialdemokraterna inte är mogna att ta ansvar för Sverige så länge partiet håller på som det gör. Nu får det vara nog. Nu skärper vi oss!

Det är med rätta det finns en ilska bland medlemmarna i socialdemokraterna på det spel som har funnits bakom kulisserna men som också har dykt upp i olika offentliga sammanhang. Det har varit maktintriger och manövrerande på olika sätt för att underminera vissa personer och stärka sin egen makt. Väljarna har också noterat detta och deras dom är hård. De är mycket besvikna på socialdemokraterna och det som har visats upp för dem. För oss alla socialdemokrater är detta en mycket nyttig läxa som vi måste lära oss av och växa ifrån en gång för alla.

Socialdemokraterna är ett parti som är otroligt brett men det har också gjort att det finns olika ”småpåvar” som försöker att agera för att stärka sin egen makt och underminera andra medlemmar. Speciellt framkommer detta när det är partiledarbyte på gång eller inför kongresser. Ett brett parti är bra när det handlar om hur man ska utveckla sig, politiken och organisationen men vi måste från och med nu tillåta oss att erkänna detta. Denna bredd måste få spritt spelrum och tillåtas att bryta idéer med varandra och utifrån fakta, forskning och liknande komma fram till hållbara socialdemokratiska lösningar.

Väljarna är inte intresserade av att vi skulle bli ett allianslightparti. I opinionsmätningarna i september i fjol låg vi på 35 procent och var på uppåtgående. Den i exempelvis partiledningen som anser att vi måste lägga oss nära alliansen i den ena frågan efter den andra har inte stöd i verkligheten. Det behövs mer av egen politik

Stefan Löfven föreslås till att bli ny partiledare av VU. Ett förslag som kommer att bli verklighet. Stefan Löfven kommer inte att klara av att vända opinionssiffrorna själv. Det måste hela partiet göra tillsammans. Vi måste gemensamt ta tag i alla problemen som finns och lösa dem. Det handlar inte om att sopa dessa under mattan utan lyfta upp, diskutera och lösa de problem som finns. Medlemmarna kräver det och det gör också landets befolkning. Socialdemokraterna kan inte prata politik, dagens samhälle och framtidens hopp om inte problemen löses.

All energi och arbete måste vi göra tillsammans. När Håkan Juholt blev partiledare fick han inte rätt uppbackning av partiet, inte ens av VU och partistyrelsen. Han fick starta i en brant uppförsbacke samtidigt som han mer eller mindre skulle lösa det själv. Vissa drog sig undan för att bida sin tid. Detta misstag får inte göras med Stefan Löfven som partiledare. Han kommer att behöva en professionell stab, stor uppbackning från VU och partistyrelsen. Alla tjuvnyp och annat trams måste ta slut. Den som håller på så måste tyvärr lämna sina uppdrag. Där är jag stenhård i det kravet

För jag vill inte att partiet hamnar i samma position som vi har varit under lång tid utan nu måste vi gemensamt arbeta framåt med den socialdemokratiska politiken i centrum. Gör vi det kommer väljarna att stödja oss igen. Stefan Löfven står mitt i arbetarerörelsens fåra med socialdemokratins politik med sig. Vi tillsammans måste se till att ge partiet och varandra största möjligheter till att lyckas. Dagens opinionsmätning är en varning på vad som händer om socialdemokraterna inte tar rätt steg framåt.

Vi socialdemokrater måste ena oss

2012-01-25T07:15:00.000+01:00

Det som händer i den verkställande utskottet i socialdemokraterna är viktigt. Självklart är det så att den process som VU nu är inne i rörande hur vår nästa partiledare ska utse följs av de flesta. Här ska det bestämmas om hur partiet ska göra för att utse nästa partiledare. Samma sak med namn. Dock vill jag hävda att oavsett detta så finns det mycket viktigare diskussioner som måste ta vid efter att en ny partiledare har utsetts. Frågorna fokuserar på hur socialdemokraterna ska bli ett relevant parti för väljarna men också på hur ska socialdemokraterna kunna lägga sina inre strider år sidan och faktiskt fokusera på det som är det viktigaste; nämligen att bygga ett bättre Sverige.

Ann-Marie Lindgren skriver i en debattartikel i Aktuellt i politiken just om detta. Partiet måste ta itu med de inre striderna, fraktionskamper och liknande. Carin Jämtin har helt rätt i att de som står mot varandra måste diskutera med varandra, samtala och börja förstå den andres synpunkter och idéer. Den motviljan som finns mot varandra måste läggas åt sidan och fokus måste vara att komma överens om hur vi gemensamt ska bygga ett bättre Sverige.

Den som är med i socialdemokraterna ska inte vara det för att få makt och liknande. Man är med för att man delar de värderingar som finns i partiet. Grundvärderingarna handlar om att bygga ett genomdemokratiskt Sverige där ingen lämnas efter, där alla människor får nya chanser och där ingen ojämlikhet råder. Jag tror definitivt att alla socialdemokrater kan enas kring det.

Jag tror också vi alla kan enas kring att samhället måste spela en viktig roll i människors liv. För om vi ska ha demokrati i landet utifrån den höga kvalitetsnivå som vi eftersträvar måste samhället få lov att vara större. Vi ska inte komma och tro att pratet om mer demokrati är något som marknaden kan användas till. Faktum är att marknaden struntar fullkomligt i det. En diktatur som är stabil föredras av marknaden framför en livfull demokrati. För oss socialdemokrater gäller det att inse att vi behöver samhället och dess möjligheter för att kunna förverkliga människors drömmar och genomföra demokratin fullt ut.

Vi socialdemokrater borde utan problem kunna enas kring hur viktigt samhället är. Det är genom att ha byggt upp ett sådant som människors frigörande krafter har kunnat släppas loss. Ett ordentligt samhälle skapar nämligen trygghet och hopp för människor. Det i sin tur gör att människor vågar göra nya saker exempelvis att satsa på att utbilda sig, byta arbetsplats men även yrkeskarriär, starta företag med mera. Det ger också människor möjlighet att kunna klara sig själv och behöver inte vara beroende av familjen och den formen av hjälp.

För oss socialdemokrater är det nu viktigt att reda ut våra interna problem. Jag har läst att en del nu vill att vi ska ena oss utan att skriva om de underliggande konflikter som faktiskt finns. Tar vi inte itu med dem nu så kommer dessa att fortsätta att existera och kan likväl fälla den nye partiledaren. Makt, ovilja att lyssna på andra och tron att man själv alltid måste vara i centrum är ett hot på socialdemokraterna men också mot Sverige.

Jag hoppas att det var många socialdemokrater som igår läste om 12-åriga Emelie som har varit cancersjuk och nu hotas av vräkning. Hennes stora önskan är att inte behöva skiljas från sin hund. Det är för Emelie och alla andra i hennes situation som vi måste ena oss och skapa en politik som inte lämnar någon bakom.

I december i fjol låg arbetslösheten på 8,6 procent, en uppgång och arbetslösheten fortsätter att stiga. Samtidigt vet vi om att många anställda sliter mycket hårt på sina arbetsplatser, är stressade, drar på sig sjukskrivningar, skador, känner att man inte räcker till, känner att fritiden inskränks på grund av arbetet och långa pendlingsresor med mera. För alla dem måste vi ena oss och skapa en politik som leder framåt och inte lämnar någon bakom.

Listan kan göras mycket, mycket lång på varför vi måste ena oss. Min förhoppning men också krav är att nu måste vi skärpa oss och en gång för alla reda ut, komma överens och tillsammans bygga ett starkare Sverige. Vi är skyldiga svenska folket det.

Hur ser framtiden ut för socialdemokratin? Del 1

2012-01-24T07:13:00.002+01:00

År 2014 är det val. Utifrån opinionsmätningarna som kommer nu verkar socialdemokraterna vara uträknade för lång tid framåt. Vi har en enorm bergsvägg framför oss som vi måste ta itu med men även om vi kommer upp på toppen innebär det bara att vi har nått ett nollresultat. För att kunna nå högre nivåer krävs än mer av oss alla i partiet. Frågorna vi socialdemokrater måste därmed ställa oss är: Har socialdemokratin en framtid och hur ser den i så fall ut?

Händelserna som ledde fram till att Håkan Juholt avgick som partiordförande för socialdemokraterna har fått mig att allvarligt analysera mitt eget parti noga. Det är en analys som kommer att fortsätta en stor del av detta år. För analysera vårt eget parti måste vi göra. Inte en enda sten får lämnas orörd, oavsett hur smärtsamt det än kommer att vara. Alla former av strukturer, nivåer, hela organisationen och vår politik måste vi analysera noga för om vi ska gå stärkta ur detta så måste en del saker förändras.

Hur relevant är partiet? Vad tycker väljarna egentligen om socialdemokraterna? Hur ser väljarna på socialdemokraterna? Vilka förväntningar på socialdemokraterna har väljarna? Vad kräver väljarna av oss socialdemokrater? Är alla mycket viktiga frågor att ställa sig själv men framför allt till väljarna. Vi har en tendens att analysera valen oberoende av vad väljarna tycker om oss som parti. Jag kan till exempel lyfta fram vissa socialdemokraters analys av valet 2014 som att vi var för vänster. Det är deras egen slutsats då väljarna å sin sida ansåg att socialdemokratin var för osynlig. Väljarna visste inte vad vi stod för. Vissa proteströstade också på andra partiet för att vi samarbetade med andra partier men också för att vi hade fel sorts partiledare.

Det är lätt att utgå ifrån sin egen ideologiska övertygelse i analys över vad det var som gjorde att vi gjorde vårt sämsta val någonsin i fjol men väljarnas dom var stenhård. Vi var osynliga och vi drev inte en egen socialdemokratisk politik.

Jag har hört flera väljare säga att socialdemokraterna måste börja föra en socialdemokratisk politik. Jag håller helt med. I Ystads kommun för vi en socialdemokratisk politik och fick stöd av nästan 37 procent av väljarna. Tyvärr ledde inte det enda fram till att styra Ystads kommun men det visar ändå klart och tydligt vikten av att driva en socialdemokratisk politik så att väljarna känner igen sig.

Vår socialdemokratiska politik är i samklang med samtiden och har blicken mot framtiden, något som socialdemokratin alltid har varit. Vi har inte slagit oss till ro utan hela tiden utvecklat vårt lokala partiprogram, förändrat och byggt nytt i takt med att tiderna har förändrats. Väljarna uppskattar det. Vårt mål blir att fortsätta utveckla detta för att väljarna än mer ska se socialdemokraterna som det parti som bäst kan skapa goda förutsättningar för dem att förverkliga sina drömmar.

Det är utifrån detta perspektiv som jag ser att socialdemokratin har en framtid men vi måste arbeta hårt för att förverkliga den. I ett antal blogginlägg kommer jag att diskutera vilken framtid som finns för socialdemokratin. En framtid som innehåller många utmaningar men också möjligheter. Hur ser framtiden ut för socialdemokratin?

Röda berget tar upp frågan om det går att skapa full sysselsättning i Sverige. Marta Axner skriver om de senaste dagarnas utveckling i socialdemokraterna. Fyra nyanser av rött om den dåliga retoriken. Högbergs tankar skriver om tankar om Håkan Juholt. Parkstugan om landet lagom. Johan Westerholm om att Håkan Juholt inte kände sig vara bjuden.

Socialdemokratin står inför en brant vägg

2012-01-23T08:20:00.000+01:00

Gårdagens opinionsmätning var ingen munter läsning. För ett parti med ambitionen att ligga på 40 procent av väljarstödet är siffrorna en katastrof. Det är bara att erkänna. Samtidigt är det viktigt att inte gripas av panik och försöka komma med snabba lösningar, även om en del kanske tycker det är lockande. Nu krävs det ett rejält arbete för hela partiet för vi har framför oss en rejäl brant vägg innan vi ens når ett nollresultat.

Jag ska villigt erkänna att jag är en optimistiskt lagd person men även jag ser att socialdemokraterna har en mycket lång väg kvar att vandra. Vi står inför utmaningar som kräver att hela partiet engagerar sig på alla nivåer, att debattklimatet tillåts vara både högt och djupt, att vi ser till att göra rätt först innan vi försöker rusa vidare. För partiet är bara så stark som dess svagaste länk tillåter. Samtidigt finns det ljuspunkter. Ett av dem är faktiskt de opinionsmätningar som kom i september förra året. Då låg opinionsstödet på 35 procent och var uppåtgående.

Det är här som vi måste finna vår styrka. Tendens var klar. Vi var på väg upp samtidigt som utvecklingen av organisationen och politiken antingen var på gång eller höll på. Budgetmotionen från oss i riksdagen bröt mot det gamla sättet att bedriva politik, en förnyelse som bär fröer till en utveckling som bådar gott om partiet vågar fortsätta i den riktningen och inte fegar ur.

Den som tror att nedgången i mätningarna nu beror dels på vår före detta partiledare och den politiska inriktning som den tog har helt fel. Istället är det en svidande kritik mot vårt sätt att agera mot varandra och läcka som ett såll om än det ena och än det andra. Vi måste helt enkelt skärpa oss och göra det nu. På det sättet som partimedlemmar uppträder mot varandra är vi inte ett parti som ska regera. Så enkelt är det.

En högersväng av socialdemokratisk politik behöver inte heller göras. Just detta med att vi politiskt egentligen är på väg åt ett håll som väljarna verkade uppskatta är något som vi måste bygga vidare på. Det verkar som att väljarna började uppfatta partiet som relevant igen. Budgeten genomsyrades av socialdemokratiskt tänkande och följdes upp av socialdemokratisk retorik som människor kände igen och igen sig i.

Håkan Juholt identifierade samhällsproblemen, ett efter ett, men istället för att nöja sig med att klaga på alliansen och lägga sig nära den sidans politik valde han att komma med nya idéer, nya infallsvinklar och därmed en möjlighet för socialdemokratin att komma med nya lösningar som står i kontrast till alliansen. Bland annat kritiken mot Carema ledde till att Håkan Juholt ansåg att partikongressens beslut om vinster i välfärden måste omprövas. Jag hoppas innerligt att vi fortsätter med den inslagna vägen.

En högerinriktad socialdemokratisk politik blev faktiskt underkänd av väljarna i fjol då vi gjorde det sämsta valresultatet sedan 1917. Vi var inte mer vänster utan istället togs både ett och två steg åt höger. Väljarna sa blankt nej till detta. Något som vi måste lära oss men som vissa inte verkar ha gjort.

För oss socialdemokrater gäller det att våga ta steget ur den bubbla som vi har varit inne i sedan 1990-talet. Det är dags att släppa fram den progressiva socialdemokratin som vågar vinna val och vågar bygga en annan politik, en politik som väljarna faktiskt började tycka var bra. Det är denna progressiva socialdemokrati som faktiskt kan bära hela partiet uppför branten och få igång hela partiet att arbeta gentemot samma mål. Det är den väg som leder framåt.

Högbergs tankar i en krönika om S här och nu och framåt. Martin Moberg skriver om att socialdemokraterna måste nu ha rätt fokus. Kristian Krassman om att Håkan Juholt gjorde allt rätt medan annat kan sägas om media. Marta Axner har en önskan om öppenhet i valet av ny partiledare. AB1, Svd1, DN1,

Är socialdemokraterna ett relevant parti för väljarna?

2012-01-22T14:47:00.003+01:00

Så avgick vår partiordförande Håkan Juholt. Hur det gick till överlåter jag åt andra att diskutera om. Det är synd att detta har skett och ett stort nederlag för partiet i sin helhet. Hur Håkan Juholt känner sig i dag vågar jag inte tänka på men mina tankar går till honom. Han kommer alltid att ha mitt stöd.

För socialdemokraterna väntar nu ett antal tuffa veckor med fokus på vem som ska ta över. Jag vet om att det är viktigt men det finns ett par viktiga frågor som vi måste diskutera ned på djupet. För oavsett vem som väljs till ny partiledare så är svaren på dessa frågor avgörande för partiets framtid. Den första frågan koncentrerar sig på om socialdemokraterna upplevs som ett relevant parti för väljarna. Denna fråga kommer jag att diskutera i fler bloggar framöver.

Det finns många medlemmar som kan vittna om att väljarna tycker det vi har gjort för Sverige är bra men att vi inte upplevs längre som relevanta. Istället finns det andra partier att rösta på. Varför är vi inte relevanta för väljarna?

Om vi ska tolka dagens opinionsmätning utifrån ett perspektiv att allt beror på partiledaren så är det en felaktig slutsats. Väljarna finner att vi inte är relevanta för dem. Istället går de till andra partier, på senaste tiden Vänsterpartiet. Internt tjafs, hugg i ryggen på varandra, utspel i media både där man framträder och som anonym källa, läckor överallt men framför allt ett allmänt baktalande av partiet och dess företrädare utan att man själv kommer med förslag gör att väljarna tycker att socialdemokraterna har gjort sitt. Vi ska vara mycket glada över den siffra vi får i SIFO för egentligen borde vi ligga ännu lägre.

Väljarna tycker att just nu förtjänar socialdemokraterna inte deras stöd. De är klart irriterade på oss men har ändå höga förväntningar på partiet. Även om väljarna säger att socialdemokraterna har gjort sitt finns det hopp om att de kan tänkas att rösta på partiet igen. För att kunna få deras röster måste vi bli relevant för väljarna. Vägen dit är dock lång, även om det finns hopp om vi tittar fyra månader tillbaks.

I september i fjol kom det opinionsmätningar som visade att socialdemokraterna låg på 35 procent väljarstöd. Sakta men säkert växte socialdemokraterna efter att Håkan Juholt tog vid. Väljarna gillade det han sa, lyfte upp och diskuterade. I honom såg de en person som pratade deras språk, som förstod deras vardag, som fann samhällsproblem, vägrade ducka för dessa utan lyfte upp dem på den politiska dagordningen. Socialdemokraterna började både höras som socialdemokrater och bedriva en politik som är socialdemokratisk enligt väljarna. Vi började hitta en egen väg igen.

Vi har chans att bli relevanta för väljarna igen men då måste vi våga vara socialdemokrater och föra en socialdemokratisk politik. Väljarna har markerat i två val att man vill ha det socialdemokratiska samhället. Trots att man har gett alliansen sitt stöd, speciellt moderaterna, har man ansett att moderaternas retorik är socialdemokratisk och att det partiet ställer upp på det socialdemokratiska samhällsbygget.

För oss socialdemokrater är det ett klart bevis på att vi ska inte lägga oss nära alliansen och försöka kopiera deras politik utan istället ska vi bygga en egen socialdemokratisk politik. Vi måste också få ordning på partiet, byta på folk där det behövs (ledsen men en del måste flytta på sig), öppna upp partiet än mer, verkligen se till så att det är högt i tak i partiet och ena oss kring att det som gör oss till socialdemokrater är att vi aldrig någonsin vill ha en politik som lämnar någon efter.

För det gör alliansens politik. Vi ser hur gapet mellan människor ökar, hur fattigdomen breder ut sig, hur medelklassens hårt arbetande människor får svårare och svårare att få livet att gå ihop, hur arbetet breder ut sig på fritiden och pressen ökar allt mer. I ett sådant samhälle lämnas människor efter. Socialdemokraterna kan aldrig acceptera en sådan politik. Vi lämnar ingen kvar. Vi ska hämta tillbaks alla som har hamnat efter, stötta och hjälpa de som känner att de kanske måste släppa och hamna efter och se till så att ingen hamnar efter. För att lyckas få med alla måste ett bättre och modernare samhälle byggas. Dags att göra det.

Gör vi detta blir vi också relevanta i väljarnas ögon.

Högbergs tankar om att visa vägen framåt. Marta Axner tycker socialdemokraterna ska studera andra länder, varför inte Kanada. Martin Moberg skriver att vägen framåt för S är öppenhet samt om att inte skynda på utan att tänka till innan. Ulf Bjereld om det som hände igår. Johan Westerholm frågar sig om socialdemokratin nu faller. Centerpartisten Mikael Andersson frågar sig om socialdemokraterna kommer att kunna ena sig. Ola Möller talar om vem han anser ska leda socialdemokraterna.

Du kommer att vara saknad Håkan Juholt

2012-01-21T15:59:00.004+01:00

Så har vi fått det besked många av oss inte ville ha. Håkan Juholt avgår med omedelbar verkan.
Det är helt ofattbart och jag är rent ut sagt oerhört besviken. Besviken på alla dem som inte har ställt upp för Håkan Juholt utan gjort vad de kan för att underminera hans ställning och gjorde det omöjligt för honom att stanna kvar.
Jag är också besviken på alla dem som nu när det har blåst som kallast inte behållt huvudet kallt utan sprungit till media stup i kvarten och sågar Håkan Juholt på olika sätt. De har varit mer rädda för att förlora valet än haft en vilja att vinna det.
Jag är också besviken över att vi inte har gett Håkan Juholt all den uppbackning som han behöver i form av rätt stöd, rätt rådgivare, rätt personer men och rätt uppbackning ifrån partistyrelsen. Håkan Juholt skulle ha fått hjälp redan från dag ett med att ta fram ett stöd som hade varit de absolut bästa vi hade kunnat få tag i.

Jag är som sagt oerhört besviken över denna utveckling och jag är faktiskt också ledsen över detta.

Sedan förstår jag Håkan Juholt fullt ut. Varför ska han offra sig när partiet inte ville ställa upp som man skulle? Varför offra sig när det inifrån partiet kommer attacker hela tiden? Varför offra sig när uppbackningen är dålig?

Jag förstår honom till fullo.

Du kommer att bli saknad Håkan Juholt. Jag gillade dig direkt när du mötte pressen som tilltänkt ordförande. Du är en frisk fläkt, ideologiskt helt rätt och förstår faktiskt vår samtid mycket bra, till skillnad från andra. Du la en politisk grund som kändes och var helt rätt. Vi måste nu bygga vidare på det. Du ville och vill bygga en socialdemokrati som kommer med egna idéer och står för något eget. Det ska vi bygga vidare på.

Du är alltid välkommen till Ystad och oss socialdemokrater här nere. Jag vill med detta blogginlägg skicka en inbjudan till dig om att komma ned till oss och delge dina tankar om hur vi ska bygga ett starkare och framtidsinriktat Sverige. Jag hoppas du hör av dig till mig och kan komma.

Vi kommer att sakna dig Håkan Juholt!

Norrköpingsbloggen, Röda berget, Marios blogg, Parkstugan, Annika Högberg, Martin Moberg, Ulf Bjereld skriver alla om Håkan Juholts avgång.

Riksdagsledamoten Hillevi Larsson: Vi måste stå för en annan samhällsmodell.

2012-01-20T06:40:00.004+01:00

I dag gästbloggar riksdagsledamoten Hillevi Larsson på min blogg. Jag har uppmanat alla socialdemokraternas 112 riksdagsledamöter att stiga fram och berätta vad de tycker att socialdemokratin behöver utvecklas gentemot och vad de själva vill göra för att förverkliga detta. Ni som har följt denna blogg vet om att jag vill fokusera på att utveckla den socialdemokratiska organisationen och politiken, och deltar inte för tillfället i det som nu sker. Det är här som problemen finns, i organisationen och politiken. Min uppmaning bygger på att jag vill ha med våra 112 riksdagsledamöter i denna mycket viktiga diskussion.

Jag lovade också att jag skulle på min blogg publicera deras tankar. Morgan Johansson och Thomas Eneroth har jag sett varit aktiva i att berätta vad de vill föra för politik. Nu väntar jag på de andra 109 ledamöterna. De är alla välkomna att skriva på denna blogg.

Först ut är därmed den skånska riksdagsledamoten Hillevi Larsson. Här är hennes tankar. Läs och begrunda för det hon skriver är mycket viktigt för oss i S att ta till oss.

”Omstart för socialdemokraterna”är en intressant och genomarbetad valanalys som förtjänar ett bättre ödeän att hamna i byrålådan.

Den ger inte alla svar men är en utmärkt utgångspunkt för hur vi ska gå vidare. Det viktiga är att stimulera till framtidsdebatt inom rörelsen och dialog med väljarna.

En slutsats efter denna och förra valförlusten är att arbetarrörelsen lider svårt av bristen på egna medier.I synnerhet skulle vi behöva en eller flera s-tidningar som täckte störredelen av landet.
Aftonbladet räknar jag inte som en s-tidning i dagsläget. Ledarredaktionen sitter som gisslan hos en tidning som i övrigt agerar som värsta sortens kommersiella, borgerliga tidning på jakt efter sosse-skalper.

Nedläggningen av tidningen Arbetet har inneburit en katastrof för arbetarrörelsen i södra Sverige. Vi har allt sedan nedläggningen haft stora problem att nå ut med vårt budskap ochSkåne har blivit allt blåare under denna tid.

Aftonbladet är idag Sveriges störstan ättidning, men även papperstidningen säljer bra.
Vi skulle kunna göra en motsvarande nättidning och dagstidning som nådde ut i hela landet, men som var en s-tidning på riktigt
.
Det är möjligt att projektet inte skulle bli ekonomiskt lönsamt, särskilt inte i början. Men har vi inte råd med opinionsbildning mellan valen spelar det ingen roll hur många miljoner vi pumpar in i valrörelserna. Det räcker inte för att nå väljarna och vinna val.
Borgarna har inte bara makten över massmedia, de har dessutom starka penningsstinna tankesmedjor som ständigt jobbar för att få offentligt utrymme och vrida svenska folkets åsikter åt höger. Vi måste ta upp denna kamp på alla fronter – opinionsbildning med hjälp av offensiv mediastrategi, egna massmedier och tankesmedjor samt direktkontakt med väljarna.

En analys av vad medierna tog upp i den senaste valrörelsen visar att media huvudsakligen spelar på borgarnas planhalva. Trots att väljarna rankade skatter som en mindre viktig fråga dominerades media av frågor kring skattesatser. Denna debatt förlorar vi på eftersom vi aldrig kommer kunna klå borgarna i skattesänkningar – vilket vi inte heller vill! Vi vinner istället på att tala om vad skatterna ska användas till och vilket samhälle vi vill ha.
Även när det gäller Sverigedemokraterna bidrog mediarapporteringen till att blåsa upp partiets betydelse. Trots att invandrarfrågan kom långt ner på dagordningen bland frågor som väljarna rankar som viktigast dominerades media av Sverigedemokraterna och deras hjärtefråga: invandringen. En hel del av rapporteringen var negativ mot SD, men med tanke på att partiet lever på sin ”martyrstatus” så innebär kritik inte automatiskt att väljarna drar öronen åt sig. Det kan till och med få motsatt effekt.
Jakten på Mona pågick in i det sista i kvällstidningarna. Mona hängdes ut för sin väska och hela den gamla Tobleroneaffären rullades upp igen bara någon vecka före valet.

Först i valrörelsens slutskede kom sjukförsäkringsfrågan upp i media och väljarna fick se människorna bakom siffrorna. Detta bidrog, tillsammans med starka insatser i de avslutande partiledardebatterna i TV, till att socialdemokraterna gjorde en uppryckningi slut tampen. Men det var inte tillräckligt och trots att miljöpartiet gick framåt så förlorade vi valet.

En annan slutsats efter valet är att vi måste ha en politik både för fler jobb och för dem som arbetar.Endast drygt 20% av den arbetande befolkningen röstade på socialdemokraterna.Detta är en katatstrof för ett arbetareparti.

Socialdemokraterna är traditionellt ett folkrörelseparti. Vi har funnits i alla väljargrupper och haft godkännedom om hur folket tänker och vilka frågor som är viktiga för väljarna.

Tyvärr har vi alltmer kommit att tappa den kopplingen. Medlemsantalet krymper, det har blivit allt svårare att komma ut på skolor och arbetsplatser och allt fler väljare får informationom socialdemokraterna via media – inte genom att träffa oss.

Försöket i senaste valrörelsen att få direktkontakt med väljarna genom bland annat systematisk dörrknackning var ett gott försök att nå fram. Men så länge medierna är borgerligt styrda och vi bara gör enstaka punktinsatser för att få direktkontakt med väljarna kommer problemet att fortsätta.
Vi måste upprätta en kontinuerlig dialog med väljarna som inte bara bygger på att vi för fram vårt budskap utan även att vi lyssnar och tar till oss väljarnas synpunkter.

Moderaterna är inget folkörelseparti utan ett utpräglat kampanjparti. De har nu inte bara regeringensmakten utan konkurrerar också med oss om att vara Sveriges största parti. Hur lyckas de nå ut med sitt budskap?

Förklaringen är för det första att de har media i sin hand och för det andra att de är mycket skickliga på att retoriskt förpacka sitt budskap.

Även om politiken egentligen inte gynnar det stora flertalet av väljarna har de fått folk att tro det. De vet hur folk tänker och anpassar sitt budskap därefter. De är också skickliga på att spela ut olika grupper mot varandra. De som har jobb ställs mot sjuka och arbetslösa, som framställs som parasiter.
Ful retorik är inget vi socialdemokraterbör ta efter. Men vi måste bli mycket bättre på att vända oss till en större del av väljarna med ett budskap de kan ta till sig.

I de senaste två valen har vi tappat en hel del LO-väljare.

Åtskilliga LO-arbetare appelleras av budskapet att det ska löna sig att arbeta. ”Tusenlappen” har varit ett effektivt lockbete. Moderaterna har lyckats utmåla oss som ett ”bidragsparti”som endast jobbar för sjuka och arbetslösa.

Väljartappet från tjänstemännen är betydligt större än tappet från LO-kollektivet. Vi har inte lyckats nå fram till tjänstemännen i vår retorik. Trots att många tjänstemän har blygsamma inkomster och usel arbetsmiljö, och skulle gynnas av vår politik.En slutsats är att vår gamla ”arbetarretorik” inte räcker i dagens samhälle.Många identifierar inte sig själva som arbetare. Vi måste företräda arbetstagare i stort och anpassa retoriken därefter. Moderaterna företräder arbetsgivarna,men har fått folk att tro att de gynnar arbetstagarna! Vi måste avslöja moderaterna och visa att det är vi som står på arbetstagarnas sida!

En del har efter valnederlaget dragit slutsatsen att vi bör överge vår jämlikhetspolitik och satsa på”moderaterna light”, för att vinna nästa val. Detta är en livsfarlig slutsats.Den dag vi överger vår vision om ett annat samhälle har vi förlorat vårt existensberättigande. Vi har också effektivt sumpat allt hopp om att komma tillbaka och vinna val i framtiden.

De väljare som är nöjda med moderaternas politik kommer inte att rösta på oss förrän vi kommer med ett bättre alternativ.Försöker vi efterlikna moderaterna blir vi bara en dålig kopia.

Moderaterna har dessutom vunnit de senaste valen genom att kalla sig ”arbetarparti” och köra med klassisk socialdemokratisk retorik. Det borde snarare stärka vårt självförtroende.Väljarna vill ha välfärdssamhället kvar och moderaterna har vunnit val enbart för att de fått väljarna att tro att skattesänkningarna går att kombinera med bibehållen välfärd. De har också skapat en illusion av rättvisa,där även arbetare får del av ”tusenlappen”. De omfattande nedskärningarna i välfärden och avgiftshöjningar, som är konsekvenserna av skattesänkningarna,har tystats ner. Likaså det faktum att moderaternas politik har inneburiten enorm förmögenhetsöverföring från låginkomsttagare till höginkomsttagare.Vår uppgift blir att avslöja moderaternas bluff och att erbjuda ett bättre alternativ.

Socialdemokraterna har traditionellt stått för generell välfärd, en politik för hela folket. Vi har inte bara haft stöd från arbetarklassen utan även från en stor del av medelklassen för att de också fått ut något av politiken. De har också fått barnbidrag, skola, vård, omsorg, sjukförsäkring och a-kassa. Folk har också varit beredda att betala skatt för att få ett bättre samhälle, där barnen får jobb och kan flytta hemifrån, föräldrarna får omsorg på ålderns höst och där människor har tak över huvudet och slipper tigga eller begå brott för att överleva.

Håkan Juholt gav genom sitt linjetalpå partkongressen nytt liv åt visionen om generell välfärd för alla. Den framtidsvision han målade var tydligt vänsterorienterad med frågor som barnfattigdom i fokus samtidigt som den berör majoriteten av väljarna,inklusive medelinkomsttagare. Även medelklassen drabbas av sänkta pensioner,höga elpriser, kaos i tågtrafiken och dålig arbetsmiljö.

Framtidsvägen för socialdemokraterna är att måla upp en alternativ framtidsvision som är starkare än moderaternas”sköt dig själv och skit i andra-mentalitet.”

Vi ska vända oss till hela folket,inte bara våra traditionella väljare. Det stora flertalet gynnas av en generell välfärdspolitik där kvinnor kan arbeta fullt ut eftersom det finns fungerande barnomsorg och äldreomsorg, där vård ges efter behov och där alla unga ges möjlighet att utbilda sig. Vi måste stå för att vi förespråkar en annan samhällsmodell än högern och att denna samhällsmodell inte bara gynnar en liten grupp utan leder till ett bättre samhälle för alla.

Fredrik Slarvar med sanningen

2012-01-18T07:12:00.001+01:00

Sedan Fredrik Reinfeldt tillträdde efter valet 2006 har han och Anders Borg framhävt hur duktiga de är på att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Med det menar de självklart statens budget. Så fort det har blivit kris och lågkonjunktur har de båda herrarna fört fram detta och hur ansvarstagande de är. Under senare tid har detta stigit ytterligare. Nu är det Sverige som enda land i Europa som har ordning i sina statsfinanser och därmed överskott, alltså ordning på statsbudgeten. Media har glatt rapporterat det. Nu visar det sig att detta är fel. Fredrik Reinfeldt slarvar med sanningen om Sveriges statsfinanser.

Äntligen börjar det hända saker i svensk media. Under lång tid har media i stort sätt bara rapporterat det som Fredrik Reinfeldt och hans regering vill ha ut till medborgarna. Det har inte förekommit någon källkritisk granskning utan handlat om ren rapportering. Nu verkar det som att ett skifte kan vara på gång på allvar då Svenska Dagbladet väljer att faktagranska Fredrik Reinfeldts påstående om att Sverige är det enda land i Europa som har haft överskott i statsfinanserna två år i rad.

Nu har det visat sig vara fel. Oavsett hur man än tittar på det är inte Sverige ensam om att ha ordning på statsfinanserna. Det finns andra länder som också har det. Istället får Svenska Dagbladet fram att under 2010 gick Sveriges statsfinanser med ett underskott på 1 miljard kronor. Räknas vissa ekonomiska effekter bort är underskottet uppe i 25 miljarder kronor.

En helt annan bild kommer därmed fram som visar att statens finanser har inte varit i ordning då det har gjorts underskott. De som nu vill försvara det hela med att summorna är försumbara ska komma ihåg att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har byggt upp hela sin prestige och så kallade trovärdighet just på att de har ordning i statsfinanserna. Ordning betyder att man inte gör underskott i statsbudgeten.

Regeringskansliet har protesterat mot Svenska Dagbladets betyg på Fredrik Reinfeldts påstående. Det blev stoppljus på detta uttalande. Regeringskansliets protest visar därmed på hur viktigt man anser det är att bilden av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som ansvarstagande politiker bibehålls. Faktakollen visar att Fredrik Reinfeldt far med osanning.

Det är mycket allvarligt att landets statsminister på ett sådant här sätt mer än gärna slänger ur sig saker i förhoppning att han därmed ska visa på hur duktig han är men också på att media ska fortsätta att okritiskt rapportera det han säger. Kanske har vi nu kommit till en situation där media börjar granska alliansen istället för att bara rapportera.

Vad innebär nu detta för den politiska debatten? En del kanske vill hävda att inget har skett men å andra sidan har det nu skett något som moderaterna inte tycker om. Från och med nu kan vi visa på att det Fredrik Reinfeldt säger om att han tar ansvar för statens finanser, att Sverige är ensamt om att ha ordning på ekonomin och liknande inte stämmer. Det han säger är helt fel. Han är inte ansvarstagande. Speciellt inte med tanke på att lägger vi till arbetslösheten framstår det klart att landet har en regering som inte tar sitt ansvar.

Röda berget om Fredrik Reinfeldts felaktiga påstående. Samma sak skriver Claes Krantz, Alliansfrittsverige och Ann-Sofie Wågström.

Är social och ekonomisk oro hot mot Europas säkerhet?

2012-01-17T07:14:00.001+01:00

Årets Folk och Försvar har dragit igång i Sälen. Här diskuteras försvars- och säkerhetsfrågor, där speciellt fokus läggs på den militära sidan. Årets stora fråga, som Håkan Juholt tog upp och diskuterade, berörde något som redan nu är ett hot mot människor, enskilda länder och Europa. Det handlar om att den ekonomiska krisen. Ett problem som vi måste diskutera djupet.

Dagens ledare i Aftonbladet har på ett bra sätt ringat in hur social och ekonomisk oro välter sittande regeringar och nya tillsätts, som visar sig föra samma politik som den andra när det handlar om den ekonomiska krisen. Den ”starke ledaren” efterlyses och ska vara den som skapar underverk. Vi som kan vår historia ser klara paralleller till 1930-talet då den ekonomiska och sociala oron banande väg för extremhögern i Europa, just utifrån önskan om att få starka ledare som skulle styra.

Det kanske är långsökt att tro att extremhögerpartier ska kunna ta maken i Europa men samtidigt kan vi se hur de nationalistiska partierna vinner allt mer mark och inflytande. I dag finns de i en rad parlament runt om på vår kontinent, däribland Sverige. De presenterar en bild av det gamla, om hur bra allting var och att detta måste komma tillbaks. Då hade människor det som bäst. Olika ”fiender” målas upp, speciellt fokus läggs på judar, romer och muslimer. Det är ett exkluderande samhälle som ska skapas, byggd för vissa människor.

Runt om i Europa stiger arbetslösheten allt mer. Den ligger stadigt över 10 procent. I vissa länder upp emot 20 procent. Miljontals människor är i arbetslöshet. Den sociala misären växer, liksom fattigdomen. Områden avfolkas i jakten på arbete. Andra områden får fler människor men det skapas inte fler arbetstillfällen. Istället fortsätter nedskärningarna inom den privata och offentliga sektorn. Människor förlorar sitt arbete och en fast inkomst. Desperationen växer sakta men säkert.

I detta finns en grogrund för kraftigt missnöje och uppgivenhet. Kommer det fram partier som lär sig att använda sig av detta har de en massiv väljarbas som ställer upp och röstar på dessa partier för att ge de etablerade partierna en läxa och visa att nu måste det till en förändring.

Det här är en mycket stor utmaning som måste lösas. Europas högerledda regeringar ser inte denna problematik. Upploppen i London i fjol är ett typexempel på hur de som är utanför, de som tillhör underklassen, nu allt mer markerar mot den rådande situationen. Fler och fler kommer att göra sin stämma hörd och visa att också de finns.

Social och ekonomisk oro utgör ett stort hot mot Europas invånare och länder. De högerledda regeringarna klarar inte av detta då de är alldeles för mycket fokuserade på att lösa den ekonomiska krisen med fel lösningar men framför allt för att de driver en politik som faktiskt uppmuntrar till ökade sociala och ekonomiska klyftor. En progressiv socialdemokrati måste ta itu med detta och presentera en heltäckande politik för att människor och samhällen ska få det bättre igen.

Detta är vad som händer i vår egen samtid. Håkan Juholt har än en gång visat att han har analyserat det som sker nu och dragit rätt slutsatser. Det hade varit bra om borgerlig media också hade valt att fokusera på att diskutera de djupare samhällsfrågorna. För vi måste ta itu med de sociala och ekonomiska problem som finns. En politik måste tas fram för att fler arbetstillfällen ska skapas, arbetslösheten minskar och blir oerhört låg, människor får löner det går att leva på, den ekonomiska tryggheten ökar och människor får hopp igen.

Det är att ta ansvar.

Fyra nyanser av rött funderar över lärare och läkare. Martin Moberg om en intervju med Håkan Juholt och en väg framåt.

Nu måste socialdemokraterna gå på offensiven

2012-01-16T07:13:00.001+01:00

En av dagens stora ”snackisar” är garanterat United Minds senaste opinionsmätning som visar på en fortsatt tillbakagång för socialdemokraterna. En del kommer att vara bekymrade över det vi ser medan andra kommer trots allt känna lite glädje över att både Mp och V går framåt. Vänstersidan står inte riktigt och stampar kommer de att mena. Min åsikt är att nu är det dags för socialdemokraterna att gå på offensiven.

Jag ska villigt erkänna att jag har svårt att förstå varför vi socialdemokrater ska glädjas över att V och Mp går framåt. Det är som att erkänna att vi själva är inte tillräckligt starka och attraktiva för väljarna. Vi behöver därför i allt större utsträckning luta oss mot V och Mp för att en dag kunna bilda regering. Tänker vi så är inriktningen mer att vi fortsätter med socialdemokraterna som vi alltid har gjort. Inget behöver förändras.

Sedan finns det andra som jag som vill mer och tycker att socialdemokratin har mycket mer att komma med. Vi kan se att vår grundtanke om ett jämlikt och solidariskt samhälle faktiskt skapar bättre samhällen jämfört med där ren individualism och att den starke klarar sig bäst får råda. Ett av de största hoten mot världens länder och ekonomier är just minskad jämlikhet anser ledande världsekonomer, inklusive nobelprisvinnare.

Egentligen är det inte så konstigt att väljarna överger socialdemokratin just nu. Tänker man noga efter är golvet för partiet noll procent och det är dags att vi vaknar upp ordentligt. Väljarna vet inte vad det är för något vi vill, vad det är för politik vi vill driva, vet helt enkelt inte var vi står och vad vi kan göra för att lösa dagens och morgondagens samhällsproblem. För väljarna ser oss just nu som ett parti fullt med interna stridigheter där det är viktigare att positionera sig för en maktposition än att bedriva politik. Det imponerar inte och därmed går väljarna till andra partier.

Vi måste börja arbeta med de två saker som Carin Jämtin och Håkan Juholt pekade ut som två mycket viktiga områden för att partiet ska komma igen. Det handlar om att bygga en modern och framtidsinriktad organisation som är igång 24 timmar om dygnet, alla dagar året runt samt att utveckla vår politik.

När det handlar om vår politik skulle jag vilja se en omedelbar och offensiv satsning inom följande områden:

1: Arbetsmarknadspolitiken: Med en massarbetslöshet som råder i landet, med en arbetsmarknadspolitik som skapar osäkra anställningar för människor, med ett arbetsliv som sliter ut människor och skapar oro borde det med andra ord vara skarpt läge för socialdemokratin att berätta för Sveriges invånare vad vi vill göra.

2: Miljön: Vi vet om att klimatet försämras på olika sätt och hur vår egen närmiljö och världens påverkas av vår mänskliga aktivitet. Miljön över hela världen försämras och hotar växter, djur och människor. En offensiv socialdemokrati måste ta tag i denna mycket viktiga fråga.

3: Näringslivspolitik: Nu slår ännu en lågkonjunktur mot Sverige. Vi står fortfarande sårbara mot varje konjunkturnedgång. Regeringen har ingen näringslivspolitik. Den enda som finns fokuserar på att ge företag konstgjord andning med hjälp av subventioner och bidrag, rent av gratis arbetskraft på sina håll. Svenska företag mår inte bra av den politiken och får inte möjlighet att utvecklas. Vi behöver ha ut våra företag på den internationella marknaden, allra helst mot östra och södra Asien, Afrika och hela Latin- och Sydamerika. Med en aktiv näringslivspolitik kan hela Sverige leva.

4: Skola och utbildning: I den globala konkurrensen satsar det ena landet efter det andra allt mer på sina utbildningssystem. Kinas och Indiens intåg på världsmarknaden har gjort att konkurrensen har skärpts än mer. För att klara av den satsar länder runt om i världen på att utbilda sin befolkning. Detta för att man vet om att med utbildning kommer nya idéer till produkter och tjänster men också sätt att arbeta. Högre utbildning gör också att man får en arbetskraft som är mer flexibel, mer produktiv och kan ta de nya jobben som dyker upp inom nya branscher. Här måste socialdemokratin ta fram en helt ny utbildnings- och skolpolitik. Det skulle kunna kallas för en ”bildningspolitik för framtiden”.

5: Vård och omsorg: Med den senaste tidens skandaler inom vården och omsorg är det dags att inse att den politiska idé som fått råda inom stat, landsting och kommun de senaste 20 åren måste få ett slut. Det går inte att gå runt och tro att lägre kostnader leder till högre kvalitet. Forskningen visar klart att det inte finns något sådant samband.

Privatiseringsivern inom svensk vård och omsorg handlar helt och hållet om att få in företag som i sin tur ska få leva på grund av skattepengar. Det är inte den enskilde som är i behov av vården och omsorgen som är i centrum i en sådan modell utan det är företaget och den enskilde företagaren. Vi har sett vad detta sättet att tänka leder till. En offensivt satsande socialdemokrati måste bedriva en annan politik som utgår ifrån den enskilde. Det är denna som ska bestämma helt och hållet över sin situation. Här ska egenmakten vara ledstjärnan för socialdemokraterna.

Väljer vi nu fatt okusera stenhårt på dessa fem områden och presentera dels en sammanhållen politik men också hela tiden ur denna presentera det ena skarpa förslaget efter det andra är jag övertygad om att väljarna kommer att komma tillbaks. För just nu letar de efter något parti som kan ta deras oro för framtiden på allvar men också någon som kan bygga ett bättre och starkare Sverige. För det finns ska det bara finnas ett svar. Socialdemokraterna.

Håkan Juholt är tillbaks i svensk politik.

Vad bottnar finanskrisen och eurokrisen i?

2012-01-15T11:44:00.003+01:00

Sedan våren 2008 har världen befunnit sig i en långvarig ekonomisk kris. Finanskraschen hösten 2008 och nu eurokrisen är två allvarliga sjukdomssymptom på något som framför allt högerns politiker och media inte tar upp till diskussion. För den sidan handlar det mer om slappa stater med bristande budgetdisciplin och befolkningar som är arbetsskygga. Det är en ytlig analys som gör att varje behandling blir fel. Det är därför finanskrisen nu fortsätter och har slagit en järnring runt Europa. För att komma ur detta krävs helt andra saker.

Varje söndag kommer jag att göra en fördjupad analys av dagens samhälle och samhällsproblem. Vi måste förstå vår egen samtid för att kunna bättre finna hållbara lösningar som gör att samhällsproblem försvinner och undviks i framtiden. Jag utgår ifrån olika saker som jag har läst. I dag gör jag en längre fördjupning i vad som kan vara ursprungsproblemet med finans- och eurokrisen.

Utifrån medias rapportering och alliansregeringens analyser verkar länder som drabbas ha för stor offentlig sektor, levt över sina tillgångar och har befolkningar som inte arbetar tillräckligt hårt. För att lösa krisen måste länderna spara pengar, mycket pengar. På det sättet kan staterna upprätta sitt anseende på marknaden och därmed få högre kreditbetyg och ingen kris. Trots dessa intentioner small det till i fredags få nio EU-länder fick se sina kreditbetyg sjunka, däribland Frankrike, Österrike, Spanien och Italien. Hur marknaden kommer att reagera på detta på måndag kan vi alla räkna ut redan nu. Svaret från EU kommer att bli än mer besparingar över hela linjen med ökad arbetslöshet, ojämlikhet och social utslagning som följd.

Jag förstår att EU-ländernas regeringar mer än gärna vill använda sig av denna väg för utifrån deras ekonomiska teorier är detta det enda som kan göras. Problemet med det är att de har inte vågat presentera för EU:s medborgare att problemet inte handlar om detta utan om helt andra saker. För skulle de göra det innebär det att dessa högerregeringar måste lägga om sin politik helt och hållet i och med att det krockar rejält med deras ideologi.

Vad är problemet då?

Tittar vi noga på västvärldens historia sedan 1945 framträder en mycket intressant bild. Mellan 1945-1973 var det få finanskriser medan mellan åren 1973 till i dag har hundratals sådana inträffat över hela världen. Många av de som har skett under de senaste 20 åren har sitt ursprung i bostadsmarknaden. Vi kan se det i Sverige, USA och nu i Europa. En bostadsmarknad som blivit uppumpad med lånade pengar från finansvärlden. Det är här som problemen ligger eller rättare sagt inte bostadsmarknaden i sig utan i finansvärlden.

Sedan 1970-talet har bank- och finansvärlden avreglerats. På det sättet har kapitalet kunnat få fritt spelrum att göra vad den själv vill. Grunden för den är en sak och det är att tjäna mycket pengar. Ju mer pengar som tjänas desto bättre är det. Vi har därmed fått en situation där det har blivit viktigare att investera i tillgångar som exempelvis aktier, derivat och andra lurendrejerisystem för att tjäna än mer pengar. Investera i produktion och framtidens nya produkter och tjänster är inte lika bra. Även om avkastningen skulle vara mångdubbelt högre på längre sikt struntar finanskapitalet i detta då det är viktigare att tjäna pengar på kortsikt. Det ska helst se så fint ut i slutrevisionen varje år. Det gör att aktien stiger, bonus löses ut etc.

På det här sättet har en kvartalskapitalism vuxit fram vars huvuduppgift är att tjäna maximalt med pengar på så kort tid som möjligt. Man är inte intresserad av att gå in som långsiktiga ägare för att utveckla. Istället ska företag styckas upp, vissa delar läggas ned och sedan ska det hela säljas med mycket god förtjänst. Produktion struntar man helt i.

För att kunna göra än större vinster, höga vinster har en tendens att alltid se små ut när man tittar bakåt och jämför sig med vinsten förra året, måste finansvärlden låna ut mer pengar. För att kunna göra det behövs det finansmarknader där företag, stater och hushåll kan låna pengar. Ju mer de lånar desto bättre är det för då kan större vinster göras.

Under de senaste åren har en enorm kreditmarknad utvecklats där alla lånar pengar. Innan lånade de enskilda staterna av sig själv men nu ska allt lånas på marknaden. Finansmarknaden ser det därmed som mer lukrativt att låna ut pengar till konsumtion än till investeringar i produktion. Stater som drivs av en skattesänkarideologi lånar upp pengar och hamnar därmed i skuld.

Till detta ska vi lägga en mycket viktig faktor. Det är att vi människor har ett stort glapp mellan vad vi tjänar och vad vi kan och vill spendera. I USA tjänar i dag en löntagare mindre än den gjorde 1980. I Sverige är vår köpkraft lägre än vad den hade kunnat vara. Under de senaste 20 åren har vi kunnat se hur företagen gör allt större vinster men löntagarna tvingas hålla igen i sina löneanspråk. Det gör att löneökningarnas andel av vinsten minskar hela tiden. För är det en grupp som alltid ska hålla igen så är det löntagarna. Vinsterna ska kapitalägarna få som i sin tur kan ta ut stora bonusar med mera på det.

Det här är något som medvetet har skapats av kapitalet. Det finns nämligen en kamp mellan löntagare och kapitalägarna om vem som ska ha tillgång till vinsten. Löntagarna har fått se sin andel minska hela tiden samtidigt som vi kan se en press på lönerna nedåt. I många länder, även i Sverige, har det skapats eller håller på att skapas låglönesektorer där löntagare får låg lön för sitt arbete.

Så hur kan vi då konsumera? Jo, genom att en kreditmarknad har vuxit upp där vi lånar upp pengar för att kunna konsumera. Hushållens skulder har skjutit i höjden och i dag ligger skuldnivån mycket högt. Vi lånar allt mer pengar och hamnar än mer i skuld. Denna skuldsättning accepteras av finansmarknaden då den tjänar pengar på att alla vi andra går runt och betalar räntor och amorteringar.

Tittar vi noga på vårt samhälle utifrån ekonomiska perspektiv kan vi löntagare inte konsumera utifrån det behovet vi har på grund av att det vi tjänar utgör en begränsning. Högerns recept är inte att arbeta för att löntagare ska få högre löner (som faktiskt gör att vi bland annat kan få en bra ålderdom) utan skatter ska sänkas. Vad händer när skatter sänks? Jo, länderna får in mindre intäkter. Vad måste en stats då göra, vilket Sverige faktiskt gör? Jo, låna pengar. Vi kan se vad denna spiral innebär.

Med andra ord bottnar dagens finanskris, som eurokrisen är en del av, på att vi har en finansmarknad som faktiskt lever på detta med att låna ut pengar och gör allt vad den kan för att göra just detta samt hitta på en rad finansiella verktyg för att tjäna än mer pengar. Man investerar hellre i tillgångar än i produktiv produktion och i att fler ska ha ett arbete som går att leva på. Till det ska vi lägga att vi löntagare får se hur vår köpkraft urholkas, hur våra löner pressas nedåt och låglönemarknader breder ut sig.

Det är denna snedfördelning som skapat de problem vi ser. Det är med andra ord inte staterna i sig själva och deras befolkningar som har skapat problemen. Orsakerna måste letas på andra håll. De slutsatser som EU:s ledare har kommit fram till är fel och därmed är också åtgärderna fel. Sjukdomssymptomen som vi ser får helt fel mediciner och åtgärder. Egentligen behövs det helt annat men ska det genomföras behövs det radikala förändringar i den ekonomiska världen. Något som Europas högerregeringar inte är mogna att klara av. De bedriver därmed, alliansen inräknad i detta, inte en ansvarsfull politik.

Inspiration och kunskaper är hämtade från artikeln Kapitalismens gåta skriven av David Harvey, som är kulturgeograf och professor vid City University of New York, hämtad från tidsskriften Tiden nummer 5-6 december 2011.

Martin Moberg skriver om orsaker till finans- och eurokrisen. Svenska Dagbladet tar upp om hur 80- och 90-talisterna har blivit tilltuffsade av krisen. Klas Eklund behöver fundera ett varv till. Folkbladet om att satsa på äldreomsorgen. Peter Högberg om att säga ja till Palestina är bra för freden. LO-tidningen om att RUT är ett fiasko för den enskildes ekonomi. Johan Westerholm om att Israel är en illusion av demokrati.

Kamp mot organiserad brottslighet eller fildelning?

2012-01-14T15:30:00.002+01:00

Samtidigt som vi kan i tidningar, på tv och i radio ta del av hur organiserad brottslighet breder ut sig, begår kriminella handlingar, mördar människor, beskjuter varandra och andra har antalet anmälningar mot fildelare ökat markant från film- och musikindustrin. Till det senare avdelar rättsväsendet allt mer resurser. Det flaggas upp att det behövs mer resurser för att bekämpa fildelning. Slutsatsen verkar vara att den största och farligaste brottsligheten i dag, och därmed ett hot mot hela samhället och människor, är fildelning. Verkligheten säger någon helt annat. Det är den organiserade brottsligheten som är det stora problemet. Här behövs kraftfulla åtgärder.

Socialdemokraten Morgan Johansson skriver i dag på debattsidan i Svenska Dagbladet om att nu behövs kraftfulla åtgärder för att komma åt den organiserade brottsligheten. Han är en av våra 112 riksdagsledamöter som faktiskt gör vad han kan för att visa vad socialdemokraterna vill. Han har också varit med i Kriskommissionen och tagit debatten om framtidens socialdemokrati. Nu förväntar jag mig att de andra 111 ledamöterna också ska berätta för oss, nu i början av detta år, alla vad de vill göra för att lyfta partiet och vad vi vill bedriva politiskt. De får mycket gärna skriva på denna blogg.

Efter denna lilla utvikning, som jag garanterat kommer att komma tillbaks i andra bloggpostningar, vill jag fokusera på det Morgan Johansson tar upp. Han lyfter fram fem centrala pelare som behövs för att kunna komma åt den organiserade brottsligheten, minska på kriminaliteten men också ge människor hopp om en framtid som gör att de inte behöver börja med, eller återgå till, kriminalitet.

Dessa är omorganisation av polisen för att öka effektiviteten, skärpta vapenlagar, sociala investeringar, reformera polisutbildningen och uppföljning av straffskärpning och förbättrad kriminalvård.

Istället för att exempelvis som moderaterna hade gjort, som bara hade fokuserat på skärpta straff, har Morgan Johansson valt att visa på en helhetslösning. Vi kan inte komma åt den organiserade brottsligheten enbart genom skärpta straff. Rekryteringen behöver stoppas, människor måste få hopp om att det finns ett bättre nu och framtid samt känna att de är med och bidrar. Deras insats är viktigt för hela samhället. På det sättet skapas en helhet som människor känner sig vara delaktiga i, människor får en positivt mening och nya chanser i livet som leder framåt. Samhället måste ta sitt ansvar.

Morgan Johanssons tankar är helt rätt. Här har socialdemokraterna funnit en väg som leder till positiva saker. Om regeringen väljer att lyssna på S och tar till sig detta samt ser till att det blir verklighet har stora steg tagits för att skapa ett bättre och tryggare samhälle. Gör Fredrik Reinfeldt inte detta får vi fortsätta att driva detta stenhårt och gå till val på denna politik.

Jag anser inte att fildelningsbrott är något att strunta i men nu måste resurserna satsas rätt. Antingen tar vi nu krafttag mot den organiserade brottsligheten eller så väljer den svenska staten att storsatsa på att få tag i enskilda fildelare, speciellt ungdomar. Vad jag vill välja är enkelt. Vad väljer du?

Martin Moberg skriver om partiledardebatten på onsdag. Johan Westerholm lyfter upp gårdagens nedgradering av ett par av EU-länderna och den diskussion som följde på det.

Socialdemokraterna måste satsa på en kunskapsbaserad arbetsmarknad

2012-01-08T17:06:00.002+01:00

Det är bara för alliansen att erkänna att deras arbetsmarknadspolitik har havererat. Sedan februari 2009 har arbetslösheten inte varit under 7,1 procent en enda gång. Istället ökar den. Ungdomsarbetslösheten är över 21 procent hela tiden. Antalet långtidsarbetslösa ökar hela tiden. Återvändsgränden FAS 3 fylls på hela tiden av arbetslösa, arbetslösa som har oerhört svårt att komma därifrån. Därmed har ingen någonting att lära av alliansens politik för minskad arbetslöshet och att fler jobb skapas. Vad vi socialdemokrater ska göra är att bygga en egen arbetsmarknadspolitik, inte snegla på alliansen.

I dag har malmösossen Luciano Astudillo fått en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter där han lyfter fram att en stor satsning som socialdemokraterna skulle göra. Det handlar om att utvidga RUT så att människor ska kunna köpa detta timme för timme på ett annat sätt än idag. Han lanserar idén som att många socialdemokrater kommer att ta illa vid sig men det är denna väg som partiet måste ta.

Tyvärr är detta ett förslag vars argument inte håller. Sveriges Radio har rapporterat att införandet av RUT har inte gjort att svartjobben har minskat, trots att det var ett av argumenten för att införa det. Lucianno Astudillo försöker sedan visa på att RUT är bra för den som är långtidsarbetslös. På det sättet skulle arbetslösa komma in på arbetsmarknaden igen. Det här är i grunden ett gammalt tänkande om än i en liten nyare förpackning.

Det är att börja i fel ände när det handlar om att diskutera hur vi ska kunna få ned arbetslösheten och få ned den rejält permanent. Vi måste börja med att diskutera vad det är för arbetsmarknad som vi vill ha i Sverige. Vad vill vi att svenskarna ska ha möjlighet att arbeta med? Vad kan Sverige tjäna mest på? Var finns de höga produktionsvinsterna som berikar? När den diskussionen är klar går det att bryta ned till de enskilda marknaderna.

Tittar vi på utvecklingen rörande jobben ur ett historiskt perspektiv kan vi se att det behövs en allt mer utbildad arbetskraft som kan ta de nya jobben. Allt fler arbetstillfällen behöver allt högre utbildningsnivå. Arbetstillfällen som kräver lägre utbildning och kompetens försvinner till låglöneländerna. I takt med tiden utvecklas också allt fler arbetsplatser där den som är anställd behöver allt mer kunskaper.

Ett sätt att få ned långtidsarbetslösheten är att utbilda de arbetslösa så att de kan ta de nya jobben med nya kunskaper. Om det hade gjorts hade 10 000 – tals långtidsarbetslösa varit i arbete i dag. Det behövs med andra ord inte subventioner till RUT för att arbetslösa ska få arbete. Det handlar istället om att utbilda arbetslösa. I maj i fjol gjordes en undersökning bland företagare som visade att sju av tio företag hade svårt att hitta nya medarbetare med rätt kompetens. Om arbetslösa hade varit utbildade hade företagen inte haft problem att finna nya medarbetare. Då hade 20 procent av dessa företag sluppit att tacka nej till nya order för att man inte funnit nya medarbetare.

Utbildning är en av nycklarna som leder till att arbetslösa står bättre rustade för de nya jobben, nya arbetstillfällen skapas och ökar kunskapsnivån i Sverige. Det är något som Håkan Juholt har förstått och lanserat en socialdemokratisk idé om detta. För oss gäller det nu att bygga vidare på detta. Då behövs det nya arbetstillfällen som skapar mycket värde och drar in mycket pengar till statskassan.

Claes Krantz frågar om en vidgad RUT Light är nästa för socialdemokraterna. Martin Moberg skriver att det är inte mer RUT som folket behöver utan mer kunskap. Johan Westerholm om när socialdemokratin vände Karl Marx ryggen. Jan Andersson tycker att Lucinno Astudillos idé är nytänande.

Äldre måste ses, inte behandlas som objekt

2012-01-08T12:36:00.003+01:00

Ledarsidan på Dagens Nyheter analyserar i dag de äldres situation. Man lyfter upp saker som vi andra har känt till och lyft fram i olika sammanhang men som vissa inte har brytt så mycket om, vilket JohanWesterholm så rätt lyfter fram. Nu kanske vi kan få igång en fördjupad diskussion om dagens och morgondagens samhälle där de äldre har en naturlig plats istället för att fastna i diskussioner om att marknaden gör allting bäst, privatisering hit och privatisering dit. Fokus måste ligga på hur vi alla vill att livet ska vara för den som är äldre. En bra utgångspunkt är att fråga sig själv hur man vill ha det.

Nu kommer jag att sticka ut hakan en del men det är jag van vid. Jag kommer att börja med äldreomsorgen. Jag anser att dagens äldreomsorg faktiskt ser de äldre som ett objekt. Lagar och bestämmelser, sätten att arbeta på, politiska beslut som styr med mera ser de äldre som objekt som man ska bestämma över på olika sätt. Samtidigt utgår man också ifrån att det är synd om de äldre just för att de har blivit äldre. För att verkligen bygga ett annat samhälle som är inkluderande för alla behöver vi tänka i nya banor.

Jag har på nära håll studerat äldreomsorgen som nära anhörig. Det jag har sett har fått mig att inse att vi måste bygga ett annat sätt att se äldre på. Vi måste utgå ifrån att de vi möter är oss själva, en del av den vi är och att vi är alla värda att bli sedda och lyssnade på. Äldre måste därmed gå ifrån att bli sedda som objekt till att bli subjekt.

Johan Westerholm lyfter fram bra saker som vi behöver arbeta med. I grunden handlar det om att äldre inte ska isoleras och tyckas synd om för att de är äldre. Istället måste vi utgå ifrån att alla ska vara med och har rätt att vara med. Det är upp till samhället att skapa de mötesplatser och möjligheter som behövs för att kunna förverkliga detta.

Ett viktigt steg hade varit att skrota LOV (Lagen Om Valfrihet) som faktiskt ser på äldre som ett objekt trots pratet om att äldre ska ha rätt att välja utförare. Problemet med det tänkandet är att det hela både börjar och slutar med att man ska välja utförare. Mer händer inte. Tänkandet måste gå längre och därför vill jag att LOV tas bort. En ny lag ska införas istället som utgår ifrån att den som är äldre och behöver äldreomsorg ska helt och hållet bestämma över de möjligheter som den behöver för att kunna behålla sin frihet, delaktighet och möjligheter.

Det är ett annat tänkande och för det behövs en helt ny lag, rent av en helt ny socialtjänstlag. I dag heter det i socialtjänstlagar med mera att det är behoven som ska styra. Rätt utgångsläge med individen i centrum men behovstänkandet gör också att man tänker att det är synd om de människor som har ”behov”. Om lagen istället utgår ifrån att människor behöver möjligheter till att leva sina liv, bevara sin delaktighet och frihet blir det ett annat tänkande. Det blir inte ett tänkande som utgår ifrån att det är synd om de äldre utan ett tänkande som ser de äldre precis som de är.

En ny lag som sätter den enskilde i centrum leder till att nya krav kan ställas på samhället men också skapa en rad nya möjligheter. Jag anser att det är viktigt att vi tar det steget. Görs det kan de äldre verkligen frigöras och vi kan ha ett samhälle som är till för alla.

Högbergs tankar om när Vänstern glömde Marx för konservatismen. Martin Moberg skriver om att sjukförsäkringen är till och med sjukare nu än 2011.

Socialdemokraterna måste bygga ett nytt skolsystem - del 1

2012-01-07T13:54:00.002+01:00

Om vi utgår från vår samtid, samtidigt blickar både bakåt och framåt, ser vi att föräldrar, men även andra, är allvarligt oroliga för sina barns möjligheter i skolan. Resultaten försämras, trots Jan Björklunds försäkringar om att han ska motverka detta, och inget tyder på att det kommer att förändras under den närmsta framtiden (fram till minst 2018). Tittar vi historiskt på skolan och knyter det till jobben och samhället ser vi att Sverige är inne på en farlig väg som kommer att försämra svenskars möjlighet att få jobb, få en bra tillvaro samt en försämring för landet i sin helhet. För att vända denna utveckling finns det bara en sak att göra. Socialdemokratin måste bygga ett nytt skolsystem.

I går presenterade jag en övergripande idé kring vilket socialdemokratin skulle kunna bygga sin politik utifrån. Det är en slutsats som bygger på vår samtid, med blick bakåt, och vad som kan möta Sverige och invånarna i framtiden. I centrum står jobben och miljön och runt detta byggs resten av vår politik.

I dag tänker jag diskutera skolan och utbildning. Jag vill börja med att ta upp att jag tycker det är bra att socialdemokraternas skolpolitiske talesperson, Mikael Damberg, diskuterar aktivt skolan och dess utveckling på sin blogg. Bland annat har gästskribenter kommit till tals och visat upp ur skolan av idag ser ut samt vad man önskar för förbättringar. Mikael Damberg har sedan presenterat ett antal idéer med ursprung i detta om hur skolan skulle kunna förbättras. Det är bra tänkt och kan lyfta skolan på kortsikt men inte på längre sikt. För att skolan och utbildningen verkligen ska kunna skapa rätt förutsättningar och möjligheter för dagens och morgondagens barn, ungdomar och samhället måste vi bygga ett helt nytt skolsystem. För att klara av att skapa dagens och morgondagens jobben och miljön måste vi tänka nytt.

Jag skulle vilja lyfta upp en sak för att åskådliggöra varför vi måste byta skolsystem helt och hållet. I skolans värld var det länge en ”sanning” att lyckades inte eleven var det elevens fel. Över tid, speciellt på 2000-talet, har denna syn förändrats. I dag anses det vara skolans fel om eleverna inte lyckas. Hela skolan av idag byggs upp kring detta. Åtgärdsprogram, uppföljningar, EVT, EVK med mera har byggts upp utifrån detta.

Trots dessa satsningar mår elever fortfarande dåligt, pressen är fortsatt hög på eleverna, elever lyckas inte utan hoppar av eller har underkända betyg. Skolans resultat försämras. Vi kan se att pendeln har svängt från att skylla på eleverna till att skylla på skolan. Det är ingen som har satt sig ned och funderat utifrån att om eleverna inte klarar sig vare sig det skylls på dem eller skolan måste problemet sökas någon annanstans. Vi kan hålla på med att ta bort alla kringuppgifter från lärarna, höja deras löner, förbättra skolans arbetsmiljö med mera men facit kommer ändå att bli detsamma. Det kommer fortsatt att finnas elever som inte får möjlighet att lyckas och skolan kommer inte att ha rätt förutsättningar att ge alla elever möjlighet att nå sina mål.

Det är så här att skolans problem, eller rättare sagt hela utbildningssystemets misslyckande och kris, måste sökas någon annanstans. Var? Jo, i det skolsystem som har funnits i Sverige i mer eller mindre samma form sedan folkskolan infördes 1842. Inget har förändrats i den uppbyggnaden även om pedagogik och metodik skiljer sig men trots det är skolan i sin grund lika över tid.

Vi måste bygga ett annat skolsystem efter som nuvarande systemet inte klarar av att hjälpa eleverna och ge dem möjligheter. För möjligheter måste eleverna få då de alla ska ut på arbetsmarknaden. Om samma system fortsätter att existera kommer elever att fortsätta att misslyckas och det är helt oacceptabelt.

Tittar vi historiskt på arbetsmarknadens utveckling och ser in i framtiden utifrån vår samtid ser vi att följande. Arbetsmarknaden kräver allt mer att människor utbildas sig allt mer. I USA beräknas att 60 procent av alla nya arbetstillfällen kommer att kräva att den arbetssökande har minst collegeutbildning. Samma tendens går att se i andra länder, också i Sverige. I Sverige har personer som är högskoleutbildade en lägre arbetslöshet än alla andra.

Allt mer kunskaper och utbildning behövs men dagens skolsystem klarar inte av att möta detta. Orsaken är främst att skolsystemet bygger på folkskolan som kom till i jordbrukserans samhälle och arbetsmarknad. Skolsystemet är inte anpassat till dagens och morgondagens samhälle och arbetsmarknad. För att kunna göra det måste vi bygga ett helt nytt skolsystem. Det är en av dagen stora utmaningar och den ska vi ta.

Martin Moberg skriver om att en annan färdriktning behövs för skolan och att S ska visa vägen. Aftonbladet om män som partiledare. Svenska Dagbladet skriver om Jonas Sjöstedt. Johan Westerholm om lugnet före stormen. Högbergs tankar funderar om i vilken takt S och V är med sin samtid. Löntagarbloggen lyfter upp ett viktigt samtidsproblem som handlar om att otrygga anställningar är ett hot mot hälsan. Martin Moberg gör en omvärldsbetraktelse.

Jobben och miljön är socialdemokratins huvudfrågor att bygga en politik utifrån

2012-01-06T11:02:00.001+01:00

Det pratas mycket om, speciellt från ledarsidor, om att socialdemokraterna måste förstå sin samtid och bygga en modern politik utifrån den. För att hjälpa till kommer de med bra idéer om vad samtiden handlar om men oftast är det detaljer som egentligen tillhör något större. För vår samtid men också framtiden handlar egentligen om två huvudpunkter som allting kommer att kretsa kring. Lyckas vi inte klara av båda kommer det att bli kaos, inte bara i Sverige utan också i resten av världen. Jag pratar givetvis om jobben och miljön.

På ett sätt är det svårt att identifiera hur vår samtid ser ut. Det är svårare att i sin egen tid urskilja tendenser, röda trådar, utvecklingslinjer och liknande än att göra det på något som har skett tidigare i historien. Orsaken är att många i vårt eget nu anser att just deras syn av vår samtid är den rätta. Det ligger en hel del sanning i det då var och en av oss har en del av sanningen utifrån den del av verkligheten vi befinner oss i. Genom att lyssna på många, många människor går det att skapa en bild av vår samtid. Det tillsammans med att titta på vad det är som händer i ett makroperspektiv går det också att dra slutsatser som gör att det går att bygga en hållbar och framtidsinriktad politik med hjälp av.

Jag anser att det finns två stycken övergripande frågor som påverkar oss som individer, våra samhällen och hela världen, både nu och i framtiden. De är jobben och miljön. Båda påverkar och styr oss på olika sätt, från det vi föds till dess att vi vandrar vidare. Båda två hänger också ihop med varandra då de påverkar varandra som kommunicerade kärl.

Tittar vi utifrån ett historiskt perspektiv och fokus läggs på 1900-talet kan vi se hur arbete förflyttas från olika områden till andra, mellan olika länder, från i-länder till länder med låga löner och andra regler som är sämre. Det sker en förflyttning av arbete. Samtidigt kan vi se att en förändring på det ideologiska planet har gjort att arbetet med att ha en låg arbetslöshet har förbytts i att det är okej med en högre arbetslöshet. Antalet nya jobb kan inte hålla jämna steg med antalet människor som vill ha ett arbete.

Det leder till att företag läggs ned, bygder avfolkas, arbetslösheten ökar, fler hamnar i fattigdom och en hopplöshet breder ut sig med allt vad det innebär. I spåren följer kriminalitet av olika slag, social utslagning, klassresan upphör, hårdare klimat i samhället, ökad ojämlikhet och andra saker som visar att ett samhälle inte mår bra. Det påverkar oss alla, vare sig vilken inkomst vi har eller var vi bor.

Ur samma perspektiv kan vi se hur miljön och klimatet har förändrats. Årets vinter, än så länge, kan inom en mycket snar framtid vara ”naturligt” medan snö tillhör ovanligheterna. Det finns otaliga bevis världen över på hur världens klimat har förändrats. Glaciärerna smälter snabbare nu och drar sig tillbaks, isen på Nordpolen smälter och har ett mindre geografiskt område än innan, öknarna breder ut sig, värmen breder ut sig, svårare och fler stormar och orkaner, havsnivån höjer sig med mera.

Samtidig kan vi se hur miljön också förstörs och förändras. Regnskogarna avverkas, stora och viktgiga områden i Asien förstörs för att vi i väst ska äta jätteräkor, vattendrag förorenas och förgiftas, skog huggs ned, jordbruksmark bebyggs och förgiftas, antalet djur minskar, vatten fiskas ut. Listan kan göras hur lång som helst.

Det förändrade klimatet och den försämrade miljön påverkar oss som individer, samhället och hela världen på ett negativt sätt. Vi får en försämrad helhetsmiljö som slår tillbaks mot oss med stormar, tornados, orkaner, torka, översvämningar, utbredning av sjukdomar, sämre avkastning från jordbruket, uttorkning och liknande. Hela vår tillvaro förändras därmed på ett sådant sätt som vi inte kan inse i dag.

Både jobben och miljön/klimatet är två utvecklingslinjer som vi ser i dag och som dominerar över vår tillvaro på olika sätt men kommer att dominera än mer i framtiden. Vi måste ta tag i dessa och styra dem på ett sådant sätt att det blir en positiv utveckling istället. Gör vi det kan vi själva, samhällen och hela världen bli bättre på alla sätt.

De är viktiga samtids- och framtidsfrågor som kräver hållbara lösningar. För oss socialdemokrater handlar det därmed om att bygga en politik med utgångspunkt i jobben och miljön.

Till sist vill jag gratulera juniorlandslaget i hockey som tog JVM-guld i natt. Om inget oförutsett inträffar i form av att en helt okänd svensk tar OS-guld är detta 2012 års bragdmedaljvinnare, rent av Jerringprisvinnare. Vilken bragd som detta lag har gjort. I två matcher i rad vändes det ett 0-3 respektive 0-2 underläge till vinster och sedan ett VM-guld. Ett stort GRATTIS till guldet!

Johan Westerholm skriver om en svalare värld med farligare gnistor. Högbergs tankar tar upp att det är fullt i mittens rike för socialdemokratin. Lärarförbundet skriver att lärarna behöver höjd lön. Håll hårt i plånboken.

Är USA på väg ut ur lågkonjunkturen?

2012-01-05T20:28:00.001+01:00

Sedan finanskrisen 2008 har speciellt den västerländska ekonomin varit nere i en lång svacka. De förhoppningar som fanns för ett par år sedan att världen skulle snabbt ta sig ur denna kom på skam. Konjunkturen svängde inte som ett V utan liknar mer ett W. Nu finns det vissa tecken som kan tyda på att USA är på väg ut ur den djupa svackan men för Europa är det fortfarande mycket mörkt. I så fall kan det bero på olika sätt att bedriva politik mellan USA och Europa.

De senaste uppgifterna som kommer från USA stärker den trend som kunde ses i slutet av förra året. Då föll arbetslösheten under den mentala nivån på nio procent (även om en del av nedgången kan bero på att människor inte längre räknades som arbetslösa). Nu verkar det vara så att det skapas fler nya arbetstillfällen än vad man trodde att ekonomin skulle kunna klara. Nästan dubbelt så många blev sysselsatta, vilket var mer än vad analytikerna trodde. För resten av världen kan detta vara något att ta fasta på, även om Europas problem inte kan räddas av att USA börjar komma igång igen ekonomiskt.

Barack Obama och USA har fått ta emot mycket negativa kommentarer från Europa, bland annat Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, för att landet har spenderat för att få igång sin ekonomi istället för att spara pengar, skära ned och ha en allmän åtstramning. Så görs nu runt om i Europa och anses vara det enda rätta för att få igång ekonomin igen. De europeiska ledarna gör allt vad de kan för att rädda euron och dunkar varandra i ryggen för den här vägen.

Facit kan vi se runt om i Europa där arbetslösheten ökar allt mer, konsumtionen minskar eller så håller hushållen igen, framtidsutsikterna är negativa hos hushållen och en allmän pessimism råder. Tillväxten minskar och det pratas bland ekonomerna i Europa, men även andra delar av världen, att Europa är snabbt på väg in i en recession. Mycket talar för det. Sverige är också indraget i detta.

Det är lite för tidigt att utifrån USA:s siffror säga att det landet är på rätt väg men tittar vi noga kan vi se att en del beror på satsningar som har gjorts. Vi kan också se att fler satsningar kommer att göras från den amerikanska staten för att få än mer fart på de ekonomiska hjulen. Barack Obama och demokraterna har gett sig den på att få igång ekonomin igen. Istället för att låta marknaden sköta det, och då tar det alltid längre tid, har man valt en väg där staten och samhället går in med stimulansåtgärder av olika slag.

I Europa är det tvärtom. Här sker länderna ned, hålls igen och gör man satsningar är det för att exempelvis sänka skatter som exempelvis restaurangmomsen. Faktum är att inte ens en gång Sverige har lagt en budget för att skapa tillväxt. Istället är det en mycket defensiv budget som inte tar tag i massarbetslösheten på allvar.

Det ska bli mycket spännande att studera utvecklingen i USA respektive Europa under våren. Utan att dra för stora växlar på utvecklingen i USA tror jag ändå att det landet kommer att dra ifrån medan det negativa fortsätter för Europa. För oss socialdemokrater gäller det att studera utvecklingen noga och utveckla vår budgetmotion från i höstas.

Peter Johansson skriver om att för högern gäller marknadslösningar och privata alternativ före kvalitet. Johan Westerholm funderar över nuläget i socialdemokratin. Martin Moberg lyfter upp Vänsterpartiets kongress och valet av ny partiledare. Ola Möller om att när staten går bra anklagas den för att fuska.

Ökad jämlikhet i Sverige är bra för alla

2012-01-04T18:50:00.002+01:00

I en ledarartikel i dagens Aftonbladet lyfts det fram att jämlikheten kommer att bli den stora politiska frågan under 2012. Det anser den ansedda finanstidningen Financial Times. Ett ord som nu blir populärt igen men som alltid är viktigt och ligger rätt i tiden. För jämlikhet är faktiskt bra för ett lands samhälle, ekonomi och för invånarna. Varför ska då ojämlikheten öka?

Jämlikhet är ett begrepp som vi socialdemokrater bygger vår politik utifrån. Vår strävan är att ett jämlikt samhälle skapar de bästa framtidsmöjligheterna för människor, arbetsgivare och samhället. Ett jämlikt samhälle mår bättre och når bättre resultat på alla områden. Det moderna Sverige är i grunden byggt på detta men det håller just nu på med att minska bit för bit av de som tycker att ökad ojämlikhet är bra.

Forskningen å sin sida pekar på något helt annat. Enligt den är jämlika samhällen mycket bättre, speciellt när det handlar om att klara av kriser och växa sig starkare ur det. Ett ojämlikhet samhälle har svårare att klara av att skapa nya arbetstillfällen, leder till ökad brottslighet, ökad hopplöshet, minskad framtidstro, försämrade möjligheter för människor att göra en ”klassresa”. Ekonomin står sämre rustad för sämre tider.

Vi kan se hur fattigdomen breder ut sig i västvärlden allt mer (med allt mer ökad arbetslöshet), från USA till EU men även i Sverige. Hos oss beräknas exempelvis över 220 000 barn leva i fattiga förhållanden. En mycket oroande utveckling som tyvärr vissa försöker vifta bort genom att hävda att vara fattig i Sverige är bättre än att vara fattig i andra delar av världen och att vi är mer jämlika i vårt land än i andra länder.

Det är föga tröstande att ta del av sådana kommentarer med tanke på att ett samhälle där ojämlikheten ökar får ökade samhälls- och ekonomiska problem. Istället för att ojämlikheten ska öka borde det vara tvärtom. Jämlikheten borde öka mer för vi vet vilka fördelar det ger.

Forskarna bakom boken Jämlikhetsanden visar i tabell efter tabell vilka fördelar jämlika länder har. Arbetsmarknadsforskningen kan inte visa på att ojämlika länder där inkomstskillnaderna är stora och sociala skyddsnäten är kraftigt nedrustade har en högre produktion av nya arbetstillfällen. Istället är det tvärtom.

Det är därmed anmärkningsvärt att Fredrik Reinfeldt och hans regering bedriver en politik som faktiskt ökar klyftorna. Trots att han säger tvärtom kan vi se att hans politik leder till detta. Med andra ord är det en medveten politik som förs för att kunna åstadkomma detta.

Sverige har inte råd med ett ojämlikt samhälle. Alla förlorar på det. Ekonomin försämras och samhället får allvarliga problem som inte går att lösa med mindre att en regering börjar bedriva en politik för ökad jämlikhet mellan människor. En del kanske vill hävda att detta inte stämmer och är ett bevis på ett sovande folk som bedövas av välfärdssamhället men verkligheten visar på att ett samhälle som arbetar aktivt med jämlikhet blir också en stor vinnare.

Det ska inte råda klassklyftor i Sverige 2012. Så enkelt är det. Det är dags att vi återupptar byggandet av ett jämlikt Sverige.

Martin Moberg skriver om att klyftorna ökar i Sverige. Löntagarbloggen diskuterar begreppet "full sysselsättning" som moderaterna har problem med.

Att göra en reinfeldtare

2012-01-03T23:12:00.001+01:00

Den förste januari skrev jag och frågade om ni hade hunnit göra en reinfeldtare än. Borgerlig press var orolig över att Fredrik Reinfeldt inte hade fått något uppkallat efter sig och jag tyckte det därmed var naturligt att skriva om detta. I dag har Anna Ardin gjort en mycket bra sammanställning över saker som Fredrik Reinfeldt har sagt men där hans politik visar på ett helt annat resultat. Fredrik Reinfeldts namn är nu för alltid förknippat med att göra en "reinfeldtare", vilket betyder att säga en sak men göra något annat.

Röda berget skriver också om "reinfeldtare".

I dag tar krisen för socialdemokraterna slut

2012-01-03T15:00:00.007+01:00

Det kan tyckas naivt att jag, en enkel ordförande i en arbetarekommun, skriver att i dag tar krisen för socialdemokraterna slut. Speciellt med tanke på de låga opinionssiffrorna, en rad utspel som ledande, och före detta, socialdemokrater titt som tätt gör som minskar vårt förtroende hos väljarna. Dock anser jag att det får vara slut med denna självömkan, positioneringar och att öva krypskytte mot varandra. Det är inte att vara en kärleksfull kritiker. Jag tycker att i dag får det vara slut med socialdemokraternas kris. Det är inte att vara naiv. Nu ser vi till att ordna upp detta en gång för alla.

Krisen varar så länge som vi tillåter den vara. Krisen får sin näring ur det faktum att partiet inte på allvar har satt igång en djup diskussion om hur vår organisation och politik ska se ut. Uppstart har skett men nu behöver det byggas på mycket mer. Alldeles för mycket tid och energi läggs ned på att bemöta påståenden, förklara varför vissa ledande toppsossar gör sina utspel med mera. Jag och många medlemmar orkar inte hålla på med sådant trams. Vi vill bygga en bättre och framtidsinriktad socialdemokrati, inte hålla på och städa upp efter andra. I Skåne är vi nu i gång med den framtidsinriktade diskussionen och det är mycket bra.

Så låt därmed krisen för socialdemokraterna ta slut i dag. Det är dags att på allvar släppa loss de viktiga diskussionerna om hur organisationen och politiken ska se ut. Det är den som behövs för den tar också itu på allvar andra saker i partiet.

Vi medlemmar är inte rädda för diskussionerna. Vi välkomnar dem och vill ha dem. Ja, vi omfamnar dem med värme och med stor hunger. Det är här som vi vill lägga ned vår värdefulla tid och energi, inte hålla på att städa upp efter dem som borde veta bättre. För ska dessa hålla på är det bara en sak som gäller. Bara flytta på er. Det är inget personligt men bara flytta på er och släpp fram oss andra som vill bygga en bättre socialdemokrati för landets och medborgarnas skull.

Vi har faktiskt slagläge och borde sätta igång att fokusera på rätt saker. Många försöker göra detta och nu är det dags att hela partiet ser till att börja jaga regeringen om de samhällsproblem som finns och som framtiden bär med sig. Samtidigt ska vi också presentera våra idéer och lösningar.

Så länge som vi inte fokuserar på att bygga en bättre socialdemokrati kommer krisen att bestå. Vi är många medlemmar som nu vill fokusera rätt för då kommer andra saker att lösas. Det handlar inte om att blunda och stoppa huvudet i sanden utan om att verkligen på djupet diskutera hur socialdemokraterna ska bli bättre och vad som krävs för att det ska bli bättre.

Ett område som jag anser vi nu måste ta itu med direkt och på det sättet börjar vända bort partiet ifrån krisen är socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik. Arbetslösheten stiger nu igen, allt fler blir långtidsarbetslösa, allt fler i FAS 3, allt fler fastnar i arbetslöshet och kommer allt längre bort ifrån en anställning. Det ser inte bra ut för Sverige de närmsta åren. Med andra ord är detta ett mycket bra tillfälle att visa att krisen för partiet nu tar slut. Det är dags att gå på offensiven. Vi medlemmar vill köra igång på allvar nu. Vad väntar vi på?

Martin Moberg lyfter upp att det är dags för socialdemokraterna att lyfta blicken och se framåt. Dalademokratens ledare med en viktig uppmaning. Johan Westerholm analyserar Vänsterpartiet. Röda berget om en pr-experts klassförakt. Martin Moberg om att V snart väljer ny ledningen medan S har en del att tänka på. Alliansfrittsverige tar upp moderaternas förvirring rörande den fulla sysselsättningen. Ola Möller anser att det är dags för vissa att ta bladet från munnen. Bengt Silfverstrand tar upp om sysselsättningen. Röda berget kommer med viktiga synpunkter till vissa sossar.

Vill du dö på din arbetsplats?

2012-01-02T21:23:00.003+01:00

Dagens Arbete rapporterar i dag att 59 personer har dött på sin arbetsplats under 2011. Mer än en människa får sätta livet till på sin arbetsplats varje vecka. Det är samma siffra som 2010. En bedrövlig utveckling som måste åtgärdas och det snabbt. Är det verkligen meningen att i Sverige i dag ska människor behöva dö på sin arbetsplats? Helt oacceptabelt.

När andra verkar tycka det är viktigare att diskutera personfrågor i socialdemokraterna och har fokus på det väljer jag att ta upp och diskutera allvarliga samhällsproblem som vi socialdemokrater måste ta itu med. Ett sådant allvarligt samhällsproblem är dålig arbetsmiljö som leder till att människor dör på sin arbetsplats. Det här är mycket allvarligt och ett hot mot oss alla som befinner sig på arbetsmarknaden. Ingen vill dö på sin arbetsplats och det är helt onödigt.

Arbetsmiljön på våra arbetsplatser måste bli mycket bättre. Det handlar om allt från den psykosociala arbetsmiljön till den fysiska arbetsmiljön. Vi måste ha ett arbetsliv och arbetsmiljö som värnar om människor. Tyvärr är det inte så. Andra intressen verkar anse sig ha företräde på en del arbetsplatser i vårt land. Så ska det inte vara.

Tyvärr tror jag inte att regeringen Fredrik Reinfeldt vill ta tag i detta. I så fall hade det redan gjorts. Jag har aldrig hört honom eller någon annan i hans regering prata om arbetsmiljön, arbetsmiljöproblem och att människor skadas och dör på våra arbetsplatser. Det är mycket problematiskt av ett parti som kallar sig för den nya arbetarpartiet. Med andra ord visar det sig att moderaterna inte är det nya arbetarpartiet.

Det måste till krafttag för att komma tillrätta med detta. Det får inte gå ett år till där människor dör på sin arbetsplats. Nu måste det bli ett slut på det.

Följande skulle jag vilja se ske för att minska på detta och få det att upphöra:

1: Mer makt till skyddsombuden. Skyddsombuden har en nyckelroll när det handlar om att larma och stänga arbetsplatser som inte uppfyller kraven. Mer makt behöver läggas på skyddsombuden så at de i än högre grad kan stänga ned arbetsplatser som utgår ett hot mot medarbetare, småföretagare med flera.

2: Mer resurser till Arbetsmiljöverket. Regeringen avlövar Arbetsmiljöverket dess resurser som gör att de kan inte vara ute på arbetsplatserna i den grad som det skulle behövas. Det gör att färre arbetsplatser besöks, färre krav kan ställas och färre arbetsgivare kan klämmas åt.

3: Återskapa Arbetslivsinstitutet. Ett av Fredrik Reinfeldts första åtgärder var att lägga ned världens bästa forskningsinstitutet som forskade på arbetslivet, arbetsmiljön och arbetsmarknaden. Så gör inte ett äkta arbetarparti. Det har gjort att den viktiga forskning som fanns och som gjorde att svenska arbetsplatser kunde utvecklas försvann. En negativ utveckling har därmed skett på landets olika arbetsplatser. Om detta kan återskapas kan arbetsgivare som vill ha en bra arbetsmiljö få stöd för hur man ska göra och kunna bli ännu bättre. Sämre kan läggas ned.

4: Sätt medarbetarna i centrum. Arbetsgivarna måste sätta medarbetarna i centrum igen i än större grad än vad som har gjorts tidigare. Det har blivit tuffare på våra arbetsplatser med allt högre stressnivåer, allt mer övertidsuttag, allt fler ska ställa upp på sin fritid med att arbeta, medarbetare trycks ned och behandlas illa, psykiska missförhållanden, sämre skyddsåtgärder med mera. Det måste bli ett stopp för detta. Medarbetarna måste uppvärderas och ges mer inflytande och makt.

Det ska råda nolltolerans på dödsolyckor i arbetslivet. Så enkelt är det.

Martin Moberg skriver om ett alltmer riskabelt arbetsliv. Fyra nyanser av rött skriver om bostadsbristen för studenter i Sverige. Martin Moberg skriver om hur anställningstryggheten och turordningsreglerna ses som ett irritationsmoment för vissa. Veronica Palm skriver om att Fredrik Reinfeldts politik inte är jämlik.

En socialdemokrati på offensiven 2012

2012-01-01T18:50:00.001+01:00

I dag har det publicerats en opinionsmätning som bekräftar det vi har sett ske under hösten och tidig vinter. Socialdemokraterna backar och många frågar sig om botten är nådd. Det är dock farligt att ensidigt stirra på sådana mätningar, även om de ger en fingervisning om hur det är nu. Desto viktigare är det faktiskt att titta på valresultaten under 2000-talet och ställda frågor utifrån dem. För socialdemokratin blir 2012 ett mycket viktigt år. Nu är det dags att köra på för fullt.

Slutet av förra året blev inte bra för socialdemokraterna. Jag ska inte ta upp skriverierna, som till stora delar har visat sig vara felaktiga. Det som däremot är värt att lyfta fram och som kännetecknar den delen av 2011 är hur olika socialdemokrater dels var snabbt ute och krävde partiledarens avgång, dels hur vissa körde sin egen agenda.

Nu 2012 måste det till en kraftig åtstramning av detta agerande. Det behövs en rejäl satsning av partiet där vi nu ökar tempot rejält. Följande saker förväntar jag mig av partiet för 2012:

1: En gemensam linje i partiet. Nu måste det bli slut på att enskilda socialdemokrater gör utspel i media. Det måste till en samordning där allt diskuteras mycket noga med Håkan Juholt, hans stab och partisekreterare Carin Jämtin. Socialdemokratin måste ha en och samma linje och den ska köras hela tiden.

Så fort en politiker ska uttala sig i media, vara med i olika program och liknande ska denna först prata med partiledningen. Det gäller att förankra vad som ska sägas och sedan ska de föras ut på bred front av partiet. Så som det var i slutet av 2011 är helt fel för partiet och vi kan faktiskt se resultatet av detta i opinionsmätningarna.

Vi måste komma ihåg att socialdemokraterna är också ett varumärke, vare sig en del vill det eller inte. Det måste vårdas. Ska man få ett varumärke att vara bra går det inte att olika företrädare ger olika bilder av vad det är.

2: Kalla alla ordföranden i arbetarekommunerna till ett gemensamt möte. Jag har all respekt för förtroenderådet och de som sitter i VU och i partistyrelsen men det är faktiskt dags att kalla in den viktiga nivå som arbetarekommunernas ordförande har. Det är i arbetarekommunerna som den dagliga politiken formas och där medlemmars och invånares tankar, idéer och synpunkter tas upp på olika sätt. Det i sin tur omformas sedan till praktisk politik.

Om socialdemokraterna ska vara lyckosamma måste partiet nu våga ta steget och göra något nytt. Det skulle kunna vara att kalla samman arbetarekommunernas ordföranden för exempelvis en helgträff och diskutera partiets framtid. Samtidigt skulle denna träff vara ett ypperligt tillfälle för dem, och för partiledningen, att utbyta erfarenheter med varandra och lyssna in på hur andra arbetar för att föra ut socialdemokratisk politik, värva nya medlemmar, förnya politiken med mera.

Jag är övertygad om att ett sådant möte skulle landa i mycket mer konkreta saker som andas framtidstro än när förtroenderådet träffas.

3: Fart på den politiska utvecklingsdiskussionen. Det är bra att programkommissionen är igång nu och har fått två stycken bra sekreterare. Jag har stora förväntningar på denna kommission och det resultat som kommer att komma till partikongressen 2013. Det är dock viktigt att hela partiet och dess sympatisörer lämnar personfrågan bakom sig och sätter igång den mycket viktiga politiska utvecklingsdiskussionen.

Det är denna diskussion som många, många medlemmar går och väntar på. De vill ha igång den och det är viktigt att hela partiet nu sätter fart med inriktning att 2012 ska bli en enda stor politisk framtidsdiskussion för partiet där vi hela tiden landar i allt mer konkreta förslag, med ursprung i förra partikongressen och framtidsdiskussionen och som manifesteras på partikongressen.

Det finns ytterligare saker som jag vill se och som jag kommer att återkomma till i fler blogginlägg.

Mitt nyårslöfte är detta: Jag kommer att köra stenhårt inom det politiska området fram till valet 2014.

Nu kör vi!

En Kokk vill att vi tillsammans ska göra socialdemokraterna till en offensiv kraft igen. Peter Andersson om att socialdemokraterna startar i opinionsmässigt molläge. Röda Malmö lyfter upp att nu är det dags att ta kampen mot kapitalismen på allvar.

Har du hunnit göra en reinfeldtare än?

2012-01-01T11:08:00.001+01:00

Jag noterade att under förra året lanserades en rad nyord. Borgerlig media var lite oroliga för över att Fredrik Reinfeldt inte har fått ett ord uppkallat efter sig, speciellt hans efternamn. Det har däremot Håkan Juholt fått. Borgerlig media behöver inte leta längre för det finns redan en definition av att göra en Reinfeldtare.

Fredrik Reinfeldt och hans regering har styrt Sverige sedan hösten 2006. Under den här tiden har jag noga studerat honom och hans politik. En sak kom fram mycket snabbt som definitivt definierar ordet Reinfeldtare.

Det som Fredrik Reinfeldt ofta gör är att han säger en sak retoriskt men gör något helt annat i verkligheten. Många, många gånger har han stått i riksdagen eller uttalat sig i media om exempelvis satsningar på olika saker. När människor sedan har gått in och undersökt detta noga visar det sig att det är inte satsningar utan bara pengar som tillförs för att kompensera för inflationen och/eller löneökningar. Ingenting annat. Det som regeringar alltid har gjort vill Fredrik Reinfeldt framstå som satsningar.

En annan sak är exempelvis att Fredrik Reinfeldt uttalar sig om att regeringen är ingen bidragsregering. Retoriskt framför man detta men i verkligheten införs vårdnadsbidraget. Det är att retoriskt säga en sak men göra en annan sak i verkligheten. En annan är att han säger sig värna om miljön retoriskt men i verkligheten tas pengar bort från miljösatsningar, investeringar i naturen och liknande.

Klassikern är att säga att han och regeringen satsar på att få människor i arbete men i den faktiska politiken är det tvärtom. Samma sak med att Fredrik Reinfeldt säger att han vill hålla ihop landet och minska på klyftorna men det riktiga politiken gör att det blir tvärtom.

Så med andra ord är att göra en reinfeltare att säga en sak retoriskt men göra något annat i verkligheten.

Har du hunnit att göra en reinfeldtare än?

Socialdemokratin och jobben - del 4 Norden

2011-12-29T22:14:00.001+01:00

I våra nordiska grannländer arbetar i dag tusentals svenskar. De är hett eftertraktade och anses hålla hög kvalitet. De personer som svenska arbetsgivare ratar får en ny chans i våra grannländer. Där tas de emot och ses som värdefulla medarbetare som arbetar hårt, snabba på att lära, ansvarsfull och punktliga. Svenskar som får en ny chans. En offensivt satsande socialdemokrati måste ta tillvara de möjligheter men också utmaningar som de nordiska länderna innebär. Den nordiska arbetsmarknaden är en realitet och kommer att bli än viktigare i framtiden. Något som alliansen inte inser.

Vi svenskar är en arbetskraft som andra länder gärna vill ha. Det finns otaliga bevis på detta. Många i exempelvis länderna runt Medelhavet kan bekräfta svenskarnas vilja att arbeta. När personer i dessa länder håller stängt under den heta delen av dagen väljer svenskarna istället att arbeta. Sådant imponerar på arbetsgivare.

I Norge och Danmark får arbetslösa svenska ungdomar möjlighet till att börja arbeta. Alla jobben är inte de bästa och många svenskar kan vittna om att de blir utnyttjade. Det är den negativa sidan. Den andra sidan visar upp de seriösa arbetsgivarna som mycket gärna anställer svenskar. Svenskar som anses vara utbildade, intresserade av att arbeta och arbeta hårt, är punktliga, tar ansvar och ställer upp.

Samma människor kan i sin tur har blivit ratade av svenska arbetsgivare. Det är därmed dags för arbetsgivarna i Sverige att vakna och inse att man håller på att bli omsprungen av norska, danska och finska arbetsgivare. Vem som helst inser snabbt att detta är ohållbart i ett längre perspektiv där Sverige utarmas på arbetskraft för att svenska arbetsgivare inte inser den potential som finns hos nya medarbetare. Även dessa behöver få möjlighet att skolas in och bli internutbildade. Kan norska och danska arbetsgivare satsa på detta kan svenska också göra det.

För oss socialdemokrater gäller det att lyfta upp den nordiska arbetsmarknaden och diskutera den. Det är i dag så att många arbetar i våra nordiska grannländer. En hel del dagspendlar men många bosätter sig i dessa länder. Det gäller att vi både kan utbilda arbetskraft så att de kan arbeta i grannländerna men också att de bor kvar i Sverige.

Vi socialdemokrater måste arbeta med att underlätta för människor att arbeta i våra grannländer. Det stärker framför allt de olika regionerna som gränsar till varandra. Exempelvis Öresundsregionen hade gynnats än mer, liksom Oslo-Göteborg, Trondheim – Östersund och båda sidorna om Kalixälven, för att nämna några områden. En socialdemokrati som vill satsa på jobben behöver tänka mer kring hur sådana här regioner ska kunna bli tillväxt- och jobbskapande centrum.

Till exempel skulle arbetslösa som vill arbeta i våra nordiska grannländer få genomgå en språkkurs och samhällskurs med fokus på det land man vill arbeta i. Den som är arbetslös skulle kunna få studera med a-kassa eller en förhöjd a-kassa under tiden. Det verkar tyvärr finnas en tro på att en svensk lätt kan klara av danska och norska men ska man verkligen klara sig på dessa arbetsmarknader, för att inte tala om den finska eller isländska, behövs det språkkunskaper och kunskaper om samhället, arbetsmarknadsregler, sjukförsäkringsregler, arbetsmiljöregler med mera.

Något annat som vi också kan satsa på är att barnen/ungdomarna i skolan tidigt får lära sig ett av de nordiska språken flytande. Vilket språk som den enskilde eleven ska läsa ska den själv välja men det faller sig naturligt att i de områden som ligger närmare ett nordiskt grannland väljs just det språket i första hand. Det gör att våra yngre generationer växer upp och kan ett grannspråk flytande, liksom om länderna och deras samhälle, kultur och historia. Viktiga kunskaper som ger dem ett försprång när de ger sig ut i vuxenlivet och därmed arbetslivet.

Vi socialdemokrater måste föra en arbetsmarknadspolitik som rustar dagens och morgondagens arbetskraft på bästa sätt. De nordiska grannländerna ska ses som en resurs för svensk ekonomi och att få ned arbetslösheten. Norden i sin helhet är faktiskt en framtidsmöjlighet som rätt hanterat kan skapa många nya arbetstillfällen i Sverige och i gränstrakterna som hjälper svensk ekonomi framåt.

Johan Westerholm diskuterar att den svenska basindustrin inte är död. Martin Moberg skriver att vägen uppåt och framåt för S ligger i en konkret politik. Claes Krantz diskuterar förändring av organisationen i socialdemokraterna och pekar på att det är dags för öppna partiledarval och val till partistyrelsen. Inkomstklyftorna allt större.

Socialdemokratrin och jobben - del 3 fordonsindustrin

2011-12-28T20:05:00.000+01:00

Sverige har under lång tid varit en nation av rang när det handlar om att tillverka fordon av olika slag. En högteknologisk industri har vuxit fram som också driver tjänstesektorn framför sig. En bransch som har fått sig en törn med konkursen av SAAB och alliansens ljumma inställning till den. Rätt hanterat kan den bli en vinnare för Sverige som kommer att skapa mycket fler arbetstillfällen än som den har gjort tidigare.

Jag vill först lyfta upp Arbetsförmedlingens siffror om att långtidsarbetslösheten ökar från 230 000 i år till 260 000 personer 2013. Om knappt ett år kommer antalet långtidsarbetslösa vara större än på mycket längre. Hur en regerings arbetsmarknadspolitik fungerar avspeglar sig faktiskt i hur hög långtidsarbetslösheten är.

För en socialdemokrati som sätter kampen mot arbetslösheten främst, och att det ska skapas många fler nya arbetstillfällen, gäller det att ta dessa siffror på största allvar. I valet 2014 kan det vara så att antalet långtidsarbetslösa närmar sig 280 000 till 300 000 personer. Det ställer stora krav på att komma med nya och djärva idéer.

En bransch som jag tror kan bli en än mer viktig jobbskapande motor är fordonsindustrin. Även om en del av dessa arbetstillfällen flyttar till Latinamerika och östra Asien samt att mer automatiseras tror jag att den ändå kan komma att skapa massvis med nya arbetstillfällen i Sverige.

Tyvärr har en passiv industripolitik från alliansen gjort att SAAB har glidit oss alla ur händerna. Om staten hade vågat gå ihop med framtidsinriktade svenska storfinansiärer och tagit över SAAB med den uttalade ambitionen att detta företag ska bygga morgondagens miljövänlig bilar tror jag att bilföretaget hade haft en gyllene chans. Nu är det tvärtom.

Sverige måste inse att fordonsindustrin är värd att satsa på. Det handlar inte om att satsa på fordon som drivs med hjälp av fossila bränslen. Tittar vi runt om i världen går det att se att det finns en mycket stor efterfrågan på miljö- och klimatsmarta fordon och transporter. Här finns mångmiljarder att tjäna och tusentals arbetstillfällen att skapa.

Svensk fordonsindustri borde med andra ord arbeta tillsammans med staten, forskningen och privata finansiärer med att ta fram morgondagens fordon som drivs på el respektive biogas. Många människor världen över, liksom företag, vill äga en bil. Kollektivtrafiken kommer att var viktig framöver och bli än viktigare. Den behövs byggas ut på alla sätt och vis men samtidigt måste vi erkänna att bilen och ägandet av en sådan skapar en frihet som kollektivtrafik aldrig kan ersätta (den å sin sida har andra fördelar som bilen inte har). Detta måste vi möta och det bästa är att göra det med utgångspunkt att andra drivmedel ska användas.

Bilar som drivs på el respektive biogas finns redan i dag men de behöver förbättras på olika sätt så att dels räckvidden blir längre men också att upptankningen, speciellt för elfordon, blir mycket bättre. Sverige skulle kunna göra en gemensam satsning här. Starka aktörer finns redan i form av den samlade fordonsindustrin, Vattenfall, forsningen och svenska staten.

Till detta ska vi lägga att det behövs byggas infrastruktur i form av olika tankningsställen för biogas och el till fordonsparken (ingår bussar, lastbilar, personbilar med flera). Varför ska vi låta utländska företag göra det istället för svenska? Svenska företag som det satsas på kan bygga detta, växa sig starkare och större och skapa många fler arbetstillfällen. Statoil är en stor kedja idag men i morgon kanske Vattenel kan vara den svenska motsvarigheten men satsar på tankställen med elen i centrum.

Miljöpartiet, Centern och andra borgerliga partier ser inte den potential som svensk fordonsindustri har. Vi socialdemokrater måste ta de steg som behövs för att hjälpa den att omvandla sig från fossilsamhället till det miljö- och klimatsmarta samhället. Låt 2012 bli det året då detta startar.

Martin Moberg påpekar rätt att den som faller utanför 2011 ligger mycket risigt till. Parkstugan om en diskussion kring julbordet. Johan Westerholm om en nyårshälsning till två socialdemokrater. Ola Möller anser att vi ska sätta tänderna i en diskussion om jämlikhet inom tandvården.

Socialdemokratin och jobben - del 2 energi

2011-12-27T15:30:00.005+01:00

Alliansen och många av dess sympatisörer har fastnat i ett tänkande när det handlar om energi som fokuserar på kärnkraft och annat energitänkande. Det pratas om förnyelsebara energikällor och det byggs en del men den totala explosionen som hade behövts av en nytänkande energipolitik lyser med sin frånvaro. Speciellt är det becksvart när det handlar om energi och den sektorns förmåga att skapa nya arbetstillfällen i Sverige.

För oss socialdemokrater gäller det att se på energibranschen som en viktig motor i att skapa nya arbetstillfällen i Sverige. I USA sker just nu en boom av arbetstillfällen inom energisektorn där. Nu ligger fokus på den koldioxidburna delen men det visar att energisektorn kan skapa nya jobb och nya möjligheter.

Den energipolitiska debatten i Sverige anser jag har fastnat i diskussionen om vi ska ha kvar kärnkraft eller avveckla den helt. Inte ens Miljöpartiet klarar av att ta sig bortom denna diskussion och frigöra det kreativa nytänkandet när det kommer till energisektorn som en framtidsskapande bransch för nya arbetstillfällen.

Vi socialdemokrater måste frigöra oss från ovanstående diskussion och se energisektorn från andra perspektiv. Rätt hanterat kan denna sektor bli en rejäl motor i skapandet av morgondagens arbetstillfällen. En motor som håller igång andra delar av ekonomin, delar som i sin tur skapar nya arbetstillfällen.

Jag tycker att vi ska låta 2012 vara inledningen på en fördjupad diskussion om hur denna bransch kan skapa morgondagens arbetstillfällen och bli en viktig ekonomisk motor i svensk ekonomi. Åtskilliga 10 000-tals arbetstillfällen kan skapas med en politik som sätter energin i centrum.

Det pratas om att Sverige behöver billig energi för att vår industri ska kunna producera. Samma sak gäller för tjänstesektorn. Nu har dock Sverige delats in i fyra el-områden som gör att elen blir dyrare ju längre söderut man kommer i vårt land. Redan nu verkar det som att arbetsgivare anser att det högre elpriset kommer att leda till färre arbetstillfällen i område fyra. Det är närmast obegripligt att alliansen struntar i detta.

För en offensivt satsande socialdemokrati är det därmed viktigt att satsa på energisektorn. Det handlar om att bygga ut vind- och vattenkraftsverk, solcellsparker och andra kraftkällor som bygger på förnyelsebara energikällor. Här måste vi också satsa pengar så att hushållen kan byta ut direktverkande el, koldioxidbaserade energikällor mot förnyelsebara energikällor för både uppvärmning och elförbrukning. Ett större investeringsstöd borde skickas till de hushåll som vill byta energisystem. System behöver införas som ger hushåll möjlighet att sälja sin överskottsenergi på marknaden. Det gynnar lokalsamhället och gör dessa till mer självförsörjande på energi.

Samtidigt med detta anser jag att ROT ska vridas bort ifrån att som i dag göra renoveringar som mer handlar om att göra det lyxigare hemma till att bara gälla för sådant som är till för att göra bostaden energi-, klimat- och miljösmartare. ROT behöver omvandlas till ett Grönt ROT. På det sättet kan människor som vill bo utan att belasta miljön och klimatet på olika sätt kunna använda sig av ROT. Pengarna som går till ROT kan på detta sätt användas mycket bättre samt ger fler nya arbetstillfällen.

Socialdemokratin måste också satsa mer på energiforskning för att ta fram nya motorer och energisystem som använder mindre energi. Sverige kan ligga i framkant här och på det sättet hjälpa resten av världen också, samtidigt som forskningen tar fram olika saker som sedan i sin tur skapar nya jobb här. Vi kan bli ledande när det handlar om morgondagens el-bilar och bilar som går helt på biogas.

Energieffektivisering är också något som kan skapa nya arbetstillfällen. Ett Grönt ROT-avdrag är ett steg i detta. Även vid transport av energi behöver det sparas in, då energi förloras på vägen. Nya och smartare ljus, elektronik, teknologi och liknande behöver tas fram som drar allt mindre el men som också skapar fler nya arbetstillfällen.

Vi socialdemokrater måste våga se energibranschen inte bara som något där gröna energislag ska införas utan framför allt som morgondagens plats där de nya arbetstillfällena skapas. Alliansen fokuserar på att tjänstebranschen ska bli billigare, speciellt när det handlar om restaurang och att få städat i hemmet. Det gör inte Sverige rikare eller ger människor välbetalda arbetstillfällen. Det gör däremot arbetstillfällen som är knutna på olika sätt till energibranschen. Här gäller det att satsa för vinsterna är mycket stora.

Martin Moberg skriver om energin och dess betydelse för att skapa jobb. Sara Gunnerud påpekar korrekt att moderaterna ska sluta dribbla med siffror. Ola Möller skriver om jobben och kommunerna. Martin Moberg i en analys över det gångna året. Lena Sommestad lyfter upp moderaternas felaktiga analyser över jämställdheten. Aftonbladets ledare har fastnat i ett gammalt tänkande och bidrar inte ett dugg till diskussionen om socialdemokratins framtid. Johan Westerholm pekar på att det inte finns en frälsare även om den tror det i socialdemokraterna. Högbergs tankar gör en utblick inför 2012. Tomas Gustavsson om alliansens jobbsatsning på subventionerade jobb.

Socialdemokratin och jobben, del 1

2011-12-26T18:34:00.002+01:00

Vi förlorade valen både 2006 och 2010 på jobbfrågan. Det är bara att erkänna. Vid valet 2006 kom alliansen med en annan form av jobbpolitik och gav sken av att den skulle skapa nya jobb, minska på utanförskapet och arbetslösheten. Det har blivit tvärtom. I valet 2010 trodde de rödgröna partiledarna att de hade en jobbpolitik men faktum är att den saknades i sin helhet, ett svagt tecken. Jobbfrågan ligger väljarna varmast om hjärtat och vi socialdemokrater måste bedriva en offensiv jobbpolitik. Något annat finns inte.

Valen 2006 och 2010 ska och måste tjäna som nyttiga läxor för oss socialdemokrater. I valet 2010 borde den dåvarande partiledningen med Mona Sahlin, Thomas Bodström och Thomas Östros i spetsen ha lärt sig av valet 2006 men så skedde inte vilket gjorde att partiet fick det sämsta valresultatet sedan rösträttens införande i Sverige. Vi andra måste göra den nyttiga läxan och ta det ansvaret som behövs. För valet 2014 kommer att handla om två saker. Jobben och välfärden (som jag kommer att ta upp i ett annat blogginlägg).

Håkan Juholt har insett detta och försöker att bygga grunderna för en politik där jobben sätts i centrum. Han har mycket riktigt funnit att Sverige har två vägar att ta. Antingen låglönevägen vilket gör att fler och fler får allt mer osäkra anställningar och det till låga löner och ersättningar i försäkringssystemen. Det är en passiv och negativ väg. Den andra vägen handlar om att återta konkurrensen med världens länder och konkurrera med kunskapen i centrum. En väg som leder till högre löner och avkastning.

Det är självklart att vi måste satsa på kunskap. Allt fler arbetstillfällen kommer att ha ett allt större kunskapsinnehåll, både när det gäller industriproduktionen och tjänsteproduktion. Alliansen försöker å sin sida satsa på tjänstesektorn med olika stöd och press på löntagarna. Faktum är att den tjänstesektor som Fredrik Reinfeldt och de andra i alliansen vill se finns inte längre. Däremot fanns den för cirka 30 år sedan men i dagens globala värld är den omsprungen flera gånger om. För tjänstesektorn i dag innehåller mycket mer kunskap och information som gör att de som ska arbeta här måste vara utbildade. Dagens tjänstemarknad kräver allt mer av dagens arbetskraft och det är dags för regeringen att inse det.

För ett år sedan läste jag i Time att i USA beräknas 60 procent av de nya jobben som kommer att gå till de som har lägst collegeutbildning. Vi kan se över åren att allt fler arbeten kräver allt högre utbildningsnivå. Det som innan krävde grundskolenivå kräver nu gymnasiet. Utbildning är med andra ord nyckel till att göra människor anställningsbara, även om mycket återstår att göra.

Arbetsgivarna har under en längre tid varnat för att man har svårt att finna nya medarbetare som har rätt kompetens. I maj pekade sju av tio företag på att de hade svårt att rekrytera och att tjugo procent av dessa företag har varit tvungen att tacka nej till nya order. En allvarlig bild som visar på att det behövs tänkas nytt inom arbetsmarknaden men framför allt inse vad dagens och morgondagens arbetsmarknad kräver. En allt mer välutbildad arbetskraft som hela tiden har möjlighet till att utbilda sig mot de branscher och områden där de nya jobben kommer att komma behöver ständigt ha tillgång till nya utbildningsmöjligheter. Tyvärr klarar inte alliansen av skapa detta eller inse det då man är i en ideologisk återvändsgränd.

Vi socialdemokrater ska arbeta med att bygga en arbetsmarknadspolitik som bygger på utbildning, kompetensutveckling och utbildning, tillgång till komvux, yrkesvux, högskola/universitet och yrkeshögskolor. Utbildning är nyckeln för Sverige och något som det måste satsas på och det rejält. Här finns framtiden.

Veronica Palm skriver i Fyra nyanser av rött om att bygga en bostadspolitik för det föränderliga livet. Johan Westerholm analyserar det svenska näringslivets och samhällets framtid. Björn Sanderberg gör en mycket bra analys över oss människor och den samtid vi nu befinner oss i. Ola Möller ställer en mycket viktig fråga.